VM I MISSNÖJE

Wennman: Många lever med en klump i magen i takt med att klyftan till de rikaste ökar

SPORTBLADET

LONDON. Nästan alla mår dåligt.

I bland känns engelsk fotboll som VM i missnöje.

Om det fanns en tabell som mätte lycka, glädje och harmoni i Premier League skulle de flesta åka ur.

Toppfotboll är som bekant gravallvarlig affärsverksamhet, en enorm industri som omsätter hundratals miljarder, och om jag inte tar fel är Premier League det ekonomiskt mest framgångsrika konceptet i sportvärlden i dag.

Klubbarna är som storföretag som pressas att tjäna mer, visa bättre siffror, anställa de största genierna, redovisa vinst, tillfredsställa kunderna.

Men trivs folk på jobbet? Känner de sig trygga?

Arbetarna på golvet, spelarna, tjänar otroligt bra. Men många klagar ändå. En del tycker att de borde få viktigare uppgifter. Andra ser sig sedda över axeln. Några vill ha mer att göra. Somliga vill byta företag.

En i veckan

Cheferna? De får sparken så det visslar om det. Det känns som om en manager i veckan kickas i engelsk fotboll.

Ägarna? Många lever med en klump i magen i takt med att klyftan till de rikaste klubbarna ökar. Marginalerna är knappa. Det köps och säljs spelare för miljoner, det jublas över det nya treårsavtalet med tv- kanalen Sky som garanterar nya stora pengar till PL-klubbarna, men vissa lever redan över sina tillgångar. Flera ägare vill sälja och hoppas att arabiska shejker ska dyka upp och rädda dem med feta checker.

Till och med en sån som Chelseas Roman Abramovich känner av nedgången i världsekonomin och sägs vara öppen för förhandlingar med utländska investeringsgrupper.

Och kunderna, det vill säga fotbollspubliken? De som köper dyra biljetter,

tv-abbonemang och klubbsouvenirer?

De är för det mesta missnöjda de också. Helt enkelt för att de lever i en fotbollsvärld där brustna illussioner och för högt ställda förväntningar slår dem i huvudet hela tiden.

Stora krav

Ta ett lag som Chelsea. Tredje plats i tabellen, massor av poäng kvar att spela om, fin chans till titlar i år. Tottenham har bara tagit hälften så många poäng i ligan, 24 mot 48, och skulle gärna vara i Chelseas position. Men är Chelsea nöjt? Nej.

Kraven är så stora. Den säsong som inleddes så lovande under Luiz Felipe Scolari har stagnerat. Fansen kräver mer. Det finns också en osäkerhet kring taktiken, kring samarbetet Drogba och Anelka. Det är mycket blått gnäll.

Och ta ett lag som Liverpool. Hade Pools fans accepterat en andraplats i februari, två poäng efter Manchester United, om de vetat det i höstas? Säkert. Allt har varit positivt nästan hela säsongen, ändå ligger det ett slags täcke av krisvarningar och bekymmer och frågetecken över Anfield.

Hur blir det med ägarna Hicks och Gillett? Nya arenan? Ska Benitez skriva på nytt kontrakt? Vad sysslade han med i den mysko affären med Robbie Keane? Hur hårt slag är Steven Gerrards skada? Kan det verkligen bli nån titel i år? Oro. Rädsla. Frågor.

Ljus horisont

Vi kan gå vidare till Arsenal. Skitjobbiga skador. Långt under normal nivå. En Arsene Wenger som för ovanlighetens skull fått tuff kritik. Fans som vill ha mer.

Är Arsenal lyckligt just nu? Knappast. Men klubben har åtminstone en ljus horisont i sikte. Arsjavin är klar. Fabregas och Walcott är snart skadefria. Eduardo och Rosicky också. Gunners är emellertid fem poäng efter Aston Villa och utanför topp fyra, det svider i skinnet.

Otrygga

Så där kan vi hålla på hur länge som helst, det finns fler missnöjda än nöjda i ligan i detta nu.

Tottenham, Newcastle, Portsmouth, Blackburn, Middlesbrough, Bolton, West Bromwich och Manchester City – inte minst – är otrygga företag att jobba för. Vissa tränare sitter löst, det är internt tjafs på sina håll och fansen är förbannade.

Vilka leder Lycko-tabellen, då? Vilka är De Fyra Stora där? Vilka supportar är gladast?

Jag skulle vilja påstå att de som mår bäst vecka 6 år 2009, alla olika faktorer inräknade, är:

1) Manchester United, 2) Aston Villa, 3) Everton, 4) Wigan.

Å andra sidan är det bara februari än. Återkommer i ärendet.

ARTIKELN HANDLAR OM