”Glöm inte Blå Tåget”

Konduktör Hiddink kastar ut fripassagerare

Foto: All over press
Fortsätter måla Michael Essien firar sitt mål tillsammans med John Terry.
SPORTBLADET

LONDON. Och mitt i alltihop ska vi kanske hålla ett litet öga på Chelsea också.

Det mesta har handlat om Liverpool och Manchester United de senaste dagarna, men ni har väl inte glömt Blå Tåget?

Där finns en ny konduktör vid namn Hiddink.

Det är en elak fan.

Drogba.

Man kan nämligen vara elak på ett behagligt vis. The Guus Hiddink way. Man gapar inte och skriker. Man slår inte små barn. Man är trevlig mot journalister. Man kastar inte skor i omklädningsrummet. Man låter spelarna använda sin egen hårtork.

Men konduktör Hiddink vill ha ordning och reda. Framför allt vill han slippa fripassagerare.

Den förre konduktören var för slapp. Det fanns folk som gömde sig på muggen och reste gratis utan biljett. När Hiddink upptäcker en sån klipper han honom i örsnibben med biljettången och sparkar ut honom på banvallen – utan att höja rösten.

Jag har sett Chelsea i tolv hemmamatcher i år och tycker mig märka en klar förbättring sen Hiddink tog jobbet. Spelet är fortfarande måttligt underhållande och skickar ingen Chelseafan upp i sjunde himlen, men jobbet blir liksom gjort. Och jag ser inga fripassagerare.

Anelka har tjurat

Inte ens Nicolas Anelka åker gratis.

I skuggan av Drogbas återkomst har han tjurat ett tag eftersom han, skyttekungen, tvingas spela på kanten. Men mot Manchester City (1–0) i går tog han i. Jag påstår inte att han var särskilt bra. Men han jobbade och gjorde sitt bästa i en obekväm position. Han slet för laget.

På pressläktaren viskade en fågel i mitt öra att Guus Hiddink gett Nic ett ultimatum: visa bättre attityd eller dra åt helvete. Utan att höja rösten, givetvis. The Guus Hiddink Way.

Vissa vagnar i Blå Tåget har också kommit tillbaka efter reparation. Michael Essien, inte minst. Segermålet (med smalbenet) i går var flyt, men själva idén och Frank Lampards passning direkt genial. Ricardo Carvalho var tillbaka bredvid John Terry och lille Deco med i startelvan igen. Både Deco och Drogba utgick med skador, men the point is: Chelsea börjar se ut som ”gamla” Chelsea.

Frågan är dock om konduktör Hiddinks drag att sätta Michael Ballack som den defensive på mitten kommer att fungera. Det känns som om Jon Obi Mikel offras för ett namn med större stjärnglans. Vi får se.

Lugnt på planen

Nå, det blev i alla fall äntligen en varm vårdag och en match i skjortärmarna på Stamford Bridge. Och det är när man skriver såna meningar man inser att det inte hände så mycket på planen. Manchester City, med torsdagens Uefa-cupmatch i benen, kom utan Kompany, de Jong och Bellamy och utan avsikter att störa ordningen på The Bridge. De försökte inte ens göra mål. När City spelar hemma i sina viagrablå tröjor visar man sin potens, full fjong faktiskt, men på bortaplan (i de rödsvartrandiga, snygga!) är det ... slakt, slappt, skrynkligt. Bäste man i går var kaptenen Richard Dunne. Ibland gör han allt fel. Ibland allt rätt.

Robinho shanghajades

I matchen som rubricerats som ”Miljardärernas Fight” – på grund av ägarförhållandena – stod Robinho i fokus. Han trodde ju att han var klar för Chelsea i höstas – men shanghajades av Man City. Nu buades han ut varje gång han rörde bollen, och det gjorde publiken rätt i. Han var nämligen skitdålig. Ligans dyraste spelare genom tiderna, nästan 400 miljoner kronor, borde skämmas över sina insatser i bortamatch efter bortamatch.

Det har varit en fantastisk fotbollsvecka och som skribent i England är det lätt att bli bortskämd, till och med blasé. Efter Stamford Bridge såg jag Aston Villa-Tottenham (1–2) på tv och tänkte: shit, man borde ha åkt dit i stället.

Det var fullt drag på Villa Park, öppna spjäll och rolig fotboll. Imponerades av ett Spurs som slog hemmalaget med deras eget vapen, de snabba omställningarna, men tyckte synd om ett Villa med oflyt.

Tre saker:

Eftersom Didier Zokora hanterat både Ronaldo och Stewart Downing så bra tidigare satte Harry Redknapp honom på högerbacken för att knäcka Ashley Young.

Det blev cirkus. Efter 35 minuter var Zokora så förnedrad och bortgjord att Rödknappen kastade in Vedran Corluka i stället. Det blev mycket bättre då. Men vem tror ni Villas manager Martin O’Neill skulle välja på vänsterkanten, Ashley Young eller 400-miljonersmannen Robinho?

Spurs Aaron Lennon säger i engelsk media att han ”hoppas ta platsen från David Beckham i VM 2010”. Herregud. Jag skrev det då och jag skriver det nu: om feg-Svennis vågat peta Beckham i VM 2006 och spelat den blixtsnabbe Lennon från start mot Portugal hade England vunnit och gått vidare till semi.

Det där försprånget på sju, åtta poäng som Aston Villa hade till Arsenal försvann väldigt snabbt. Det är inte avgjort än, men kolla in Villas tre kommande matcher: Liverpool (borta), Manchester United (borta), Everton (hemma). Det är ett program du inte vill önska din värste ovän.

ARTIKELN HANDLAR OM