NU KÖR VI!

Wennman: Världen utanför upphör att existera

1 av 10
SPORTBLADET

MANCHESTER. Och vad gjorde ni då, sista kvällen i frihet?

Själv letade jag efter en skylt, såg världens fulaste hus, åt danska frikadeller, drack en öl med De Tandlösa och fnös åt ett byxmode.

Nåt måste man ju göra i väntan på promenaden in genom grindarna, in bakom Premier League-gallret, in till en tio månader lång, nagelbitande funderare där världen utanför så smått upphör att existera.

Ni vet precis vad jag menar.

Från och med nu ändras jargongen. Nu sitter vi alla fängslade bakom samma murar och talar samma språk och jämför våra tatueringar och det lustiga är att vi har längtat så innerligt efter just det. De här veckorna i sommar utan engelsk ligafotboll har varit en alldeles för lång permission.

Jag har hört fotbollssnack hela semestern, mer fotbollssnack än nånsin tidigare. Mycket har handlat om Zlatan och övergången till Barcelona. Det har varit Grejen Nummer Ett. Det har skapat ett nytt och underbart intresse för spanska ligan. För de som inte redan var frälsta.

Vi behöver inte gå in på det där med att jämföra ligor, är vi vid sunda vätskor älskar vi fotboll var den än spelas, men bortsett från Zlatan har jag aldrig hört så mycket engelskt fotbollssnack på svenska gator och krogar som denna sommar.

Snackis nummer två har varit...Manchester City.

Säg så här:

Vi talar ofta om London som fotbollsvärldens huvudstad, och med lag som Chelsea, Arsenal, Tottenham, West Ham och Fulham inblandade i ett slagsmål om platserna på övre halvan av Premier League är det självfallet befogat.

Vi har kampen om makten i Liverpool, där Everton (bland de sex bästa tre år i rad) förtvivlat försöker nå i fatt de stora, röda, berömda (men allt fattigare) grannarna ett par kvarter bort.

Vi har en liten märklig fight i Englands näst största stad, där Aston Villa hotar ligatoppen medan Birminghamn och West Bromwich turas om att åka upp och ner i högsta divisionen.

Slaget om Manchester – kittlande duell

Och så har vi slaget om Manchester. Jag vill påstå att det blir höstens, vinterns och vårens mest kittlande duell i Premier League.

Förutsättningarna vet ni:

Manchester United har vunnit ligan tre år i rad.

Manchester City har värvat en makalös radda storstjärnor.

Manchester, som fotbollsgalen stad, håller andan.

Jag tog en lång promenix bland City- och Unitedsupportrar i centrum i går kväll för att försöka läsa av stämningen inför helgens premiäromgång. Men det var inte direkt nåt slagfält jag vandrade igenom. Allt var lugnt.

Jag såg två kortväxta, svarta musikidoler låta sig fotograferas med förtjusta unga damer utanför Malmaison Hotel. Det skrevs autografer och togs bilder av paparazzifotografer med stryktåliga anleten. Det var marksläpande hängarslen på jeansen hos dessa hiphop-idoler som fick mig att inse att analgränsen nu är passerad i detta mystiska mode.

Jag såg den moderna världens fulaste byggnad, Hilton-skrapan, där övre halvan av huset liksom skjuter ut från underdelen. En vedervärdig skapelse. Phil Neville äger fyra bostadsvåningar av den övre, privata delen. Rio Ferdinand brukar sitta i Skybaren.

Jag gick förbi Radisson Hotel på Peter Street. Där hade Sven-Göran Eriksson en svit för 10 000 kronor natten under sin säsong med Manchester City. Man kan förstå att ledning och supportrar ifrågasatte hans vilja att bosätta sig i stan. Man kan också fråga sig om en man som varje kväll lämnar sin jättesvit, går ner i receptionen och restaurangen och får ryggdunkningar och autografförfrågningar och blir kramad av damer kan fortsätta vara ”en vanlig man från Torsby”? Blir inte världsbilden lite sned?

Vid Piccadilly Square åt jag som vanligt en dansk tallrik på Kro. Nåt bättre hittar ni inte, ni som ska till Manchester på fotbollsresa. Frikadeller, fläskkotlett, korv, fiskfilé, potatissallad, rödkål, lök och rostbiff på samma fat – en slags jultallrik, fast godare.

Jag passerade också det brasilianska stekhuset Tropeiro, där City-trion Robinho, Elano och Jo sågs sitta som alldeles vanliga människor förra säsongen och äta av tolv olika sorters grillat kött. Man får hur mycket man vill. I år får Robinho äta ensam.

Sen var det mitt årliga nedslag bland De Tandlösa i ljusblå tröjor på puben The Piccadilly. Det brukar bli intressanta diskussioner. Men i går var det ett trött sällskap där, ingen av trotjänarna på plats.

Tévez är ett jättekap

Vad jag egentligen sökte var den där enorma reklamskylten där Carlos Tevez ståtar i City´s färger under texten ”Välkommen till Manchester”. Den var utbytt nu, i stället för Tevez var det Anthony Hopkins som sa ”The real heroes are people like Bogart”.

Den där Tevez-skylten hade jag ändå velat se, den summerar på nåt sätt Slaget om Manchester.

City köper i stort sett vem som helst, den man vill ha,

och när man shanghaijade den missnöjde Tevez från United gjorde man i mina ögon ett jättekap. De som påstår att Tevez är överskattad pratar dumheter. Han blir en hjälte på Eastlands.

United är irriterat, givetvis, över Abu Dhabi-gruppens ekonomiska muskler och ingen är mer förbannad än Sir Alex Ferguson.

Du vet att Sir Alex är småskakad när han börjar attackera andra managers med syrliga elakheter. Han hade åratal av fientlighet med Arsene Wenger, men blev plötsligt vänskapligt inställd när han inte såg Arsenal som ett hot längre. Han blev involverad i ett tarvligt gräl med Rafael Benitez i fjol (vems felet var kan vi alltid diskutera) eftersom Liverpool hotade om ligatiteln. Han spelar mind games som ingen annan, den blånäste skotten.

Chelsea svårslaget i längden

Nu har han gått loss på sin gamle anfallshjälte Mark Hughes i City. Det började med gnäll om den där Tevez-skylten och har fortsatt med kommentarer om City som ”a small club with a small mentality”.

Mark Hughes har klokt nog vägrat gå i svaromål. Men han har klippt ur allt Sir Alex sagt och klistrat upp på väggarna i Citys träningsanläggning.

Slaget om Manchester har börjat.

Mitt tips är att Chelsea tar hem titeln den här säsongen, helt enkelt eftersom jag tror att Chelsea med Michael Essien och Joe Cole tillbaka blir det mest svårslagna laget i längden.

Men det är i nordvästra hörnet av England, i en stad vid namn Manchester, årets mest fängslande fotbollsdramatik kommer att utspelas.

ARTIKELN HANDLAR OM