Smaklöst – och korkat

Wennman: Så förvandlar man ett väpnat stillestånd till... nåt mycket värre

1 av 5
HYLLAD OCH HATAD Adebayor frälste City-fansen – men hans målfirande fick Arsenal-klacken att explodera av ilska.
SPORTBLADET

LONDON. Emmanuel Adebayor må vara en underbar fotbollsspelare i ett sensationellt Manchester City, men särskilt smart är han väl inte.

Hans uppträdande mot Arsenal var inte bara smaklöst – det var stenkorkat.

Tänk efter:

Efter flytten till Manchester har Adebayor inte missat ett tillfälle att beklaga sig över Arsenalfansens missnöje med honom. Hur han känt sig missförstådd. Hur han känt sig hatad. Hur halva Emirates vände sig mot honom utan anledning i våras.

Senast i gårdagens Daily Mail berättade han att han blivit skrämd för resten av livet av Gunners supportrar, att deras hat sitter fast i hans hjärta för evigt.

Fansen var nog nära att gå vidare

En normal människa hade naturligtvis gjort ett annat schackdrag. Han hade tystat ner den där märkliga konflikten med fansen, eftersom fotbollen är full av liknande historier. Det finns ”svikare” som buas ut överallt. Ibland är fansen långsinta. Ibland går det över rätt snabbt. Hur många av Arsenals fans hade orkat vara förbannade på Adebayor särskilt länge – när klubben trots allt fick 300 miljoner för karln och frid i omklädningsrummet?

Så vad gör då Emmanuel Adebayor när han gjort Citys 3–1 mot sitt gamla Arsenal?

Han springer 90 meter som en galning fram till de rödvita på bortasektionen, går ner på knä och jublar provokativt. Arsenalläktaren höll på att explodera av ilska.

Så gör alltså en man som påstår sig vara förföljd.

Så förvandlar man ett väpnat stillestånd till...nåt mycket värre.

Fruktade han fansen tidigare har han större skäl nu, på grund av sitt eget osmarta uppträdande.

Stämplingen ser avsiktlig ut

Den där foten i ansiktet på förre lagkamraten Robin van Persie gjorde ju inte saken mindre dramatisk. Det ser ut som om Adebayor gör det avsiktligt. Man vill liksom inte tro det och kollar reprisbilderna ur olika vinklar för att hitta en oskyldig förklaring, men...det ser verkligen illvilligt ut.

Hela det här privata fotbollskriget verkar så onödigt. En slags officiell förklaring till Arsenalfansens avsky mot

Togo-stjärnan har varit att han öppet sägs ha erbjudit sina tjänster till klubbar som Barcelona och Milan. Folket på Emirates kunde känna lukten av illojalitet, svek och större lönekuvert.

Men jag känner rätt många Arsenalanhängare i London som menar att det där är en blandning av skitsnack och Adebayors egna hjärnspöken. I själva verket var folk sura för att han var för lat, försvann ur matcherna och var en ”Big Time Charlie” som bara dök upp när han själv hade lust. Han var helt enkelt för dålig lite för ofta. Alla såg den enorma talangen, ändå hände det liksom ingenting.

Smaklös – men även makalös

Nu har Adebayor gjort mål i alla sina första fyra matcher för Man City. Han har möjligen inte mer än fyra hjärnceller heller, men när han nu uppträder inför en hemmapublik som säger att de älskar honom spelar han kanske sitt livs bästa fotboll. Vi får se hur länge det varar. Han hade sekvenser i går som var smaklösa, men ännu fler som var makalösa. Han jobbade för laget, han tog smällar (i ärlighetens namn), han gjorde solonummer i absolut världsklass och han förde City till en seger som bäddar för ett fantastiskt derby på Old Trafford nästa omgång.

City, Den Stora Utmanaren, har fått en suverän start och ser stabilare ut än jag kunnat drömma om. I frånvaro av både Carlos Tevez och Robinho gjorde Craig Bellamy en grym arbetsinsats, precis som Gareth Barry. Det finns bredd, djup och genuin kvalitet, och ett Arsenal som såg Rosicky göra välkommen comeback (och ett mål) kommer nog att få en match om en plats bland de fyra i topp.

En annan utmanare, Tottenham, öppnade som om de vore Brasilien mot Man United. Jermain Defoes super-bicykleta gav 1–0 efter 47 sekunder, White Hart Lane höll på att lyfta och segla ut över norra London, och Peter Crouch gav Uniteds försvar fullt jobb (på bekostnad av Robbie Keane, som fick spela i sin förhatliga vänsterposition). Men sen drog fenomenet Ryan Giggs in en ruggig frispark, Anderson gjorde sitt första mål för United, Wayne Rooney visade varför han är världens bäste spelare just nu med ett spektakulärt solomål, och ordningen var återställd.

Paul Scholes fick sitt andra gula kort och visades ut med en halvtimme kvar, helt felaktigt enligt mig, men ett United med överlägsen bollkontroll vann ändå rätt lätt.

Söndag, Old Trafford:

Man United–Man City.

Missa inte den.

ARTIKELN HANDLAR OM