Wennman: Rooney och Chicharito – ett absolut dödligt vapen för United

Foto: GETTY IMAGES
Wayne Rooney och Javier Hernandez jublar efter Uniteds triumf mot Marseille.
SPORTBLADET

MANCHESTER. Den lömske Wayne Rooney attackerade bakifrån som en tiger, en jaguar, en puma eller vilket kattdjur ni vill.

Den lille gröne Chicharito stack på mål såsom skjuten ur ett blåsrör.

Morrhår och ärtor, det var vad det handlade om.

Ni minns kanske den där svenska komedin med Gösta Ekman. Titeln syftade på ett fantasifullt sätt att ta livet av nån: klipp en liten bit av en katts morrhår och göm det i en grön ärta.

Om nån sväljer ärtan transporteras det vassa morrhåret genom blodsystemet till hjärtat – och så är det goodbye.

Det kan ni ju tro vad ni vill om. Men vi säger i alla fall goodbye till Olympique Marseille efter en dödlig kombination av morrhår och ärtor på Old Trafford.

Javier Hernandez, ”den lilla ärtan”, slog in Manchester Uniteds båda mål från nära håll i 2–1-segern. Men det var rovdjuret Rooney som var det dolda vapnet i komplotten.

Ni såg kanske hela förspelet, hela uppbyggnaden till 1–0-målet?

Rooney fick bollen på mittplan, slog en underbar höger yttersida ut till Ryan Giggs, rusade vidare framåt som om han jagade en gnu på stäppen, fick tillbaka bollen i straffområdet – och la perfekt fram den till Hernandez.

Mål direkt. Efter fem minuter. Exakt vad United var ute efter.

Sen fortsatte det på ungefär samma sätt matchen igenom. Ett skadeskjutet, defensivt sårbart United som fick lita på en bolltransporterande Wayne Rooney på gräs-slätten mellan mittfält och anfall, en hungrig vildkatt som organiserade bakhåll efter bakhåll.

I går var han murbräckan

Den unge Hernandez snor möjligen rubrikerna med sina två ”tap-ins”, men det var Rooneys match. Det var Rooneys revansch på omvärlden. Det var till och med sista steget i Rooneys slutliga förvandling.

I fjol var han, liksom under hela sin uppväxt, målkungen.

Strikern. Murbräckan. Centertanken.

Undan för undan har vi sen sett hur han blivit en annan spelare, en crossbollarnas mästare, en framspelare, en icke-egoist. Vi har nästan kunnat följa förvandlingen vecka för vecka sen VM i somras.

I går tror jag att han tog examen i Mittfältskungarnas Mästarprov. Han var uppsatt som släpande anfallare, men han blev mer och mer de smarta genomskärarnas konung. Han slog långpassningar som till och med Steven Gerrard skulle ramat in och satt upp på väggen. Han blev mer Paul Scholes än vad Paul Scholes är själv.

Vi har alltså slutligen fått den nye Wayne Rooney, en spelare som tycks ha bestämt sig för vem han vill vara efter flera månader i landet Tveksamhet. Adjö, skyttekungen Wayne. Välkommen, den klassiske nummer 10.

Annars var det nervöst.

Unitedfolket bakom mig högst uppe på Old Traffords pressläktare skrek så mitt hår fladdrade och nacken blev blöt när klockan stod på 82 minuter och Marseille just reducerat till 2–1.

Ett bortamål till där, ett enda litet United-misstag, och fransmännen hade gått vidare till kvartsfinal.

Det var inte alls så långt borta.

Nån sitter ju nånstans och sticker nålar i voodoo-dockor föreställande United-försvarare. Rio Ferdinand, Jonny Evans och Nemanja Vidic, den största klippan av dem alla, saknades i startuppställningen. John O´Shea drog sönder en hamstring i första halvlek. In kom Rafael Da Silva och drog sönder hamstringen han också. Det inte voodoo-doktorn räknat med var att United hade en exakt likadan docka att slänga in på högerbacken – Rafaels tvillingbrorsa Fabio.

Om OM satt alla lägen ...

Så United stod emot krisen trots ett icke samspelt försvar. De får dock tacka Marseilles darriga nerver för att det gick som det gick. OM hade flera jättelägen, inte minst i första halvlek, som hade resulterat i mål om det varit en vanlig seriematch i franska ligan. Det började med Gignacs märkliga avslut i friläge, fortsatte med härliga nickchanser för Rémy och Diawara och avslutades med Cheyrous miss med kvarten kvar.

Hade du varit OM-supporter och suttit där i går hade du vankat deppad hem och tänkt just så: OM ...

– Unga spelare, nerver...vi skulle tagit vara på chanserna. Det var ju ett skadefyllt United som inte såg så fysiskt starkt ut, sa OM:s coach Didier Deschamps efteråt.

Må så vara, men de hade ett morrhår och en ärta. Ett absolut dödligt vapen.