”Lejonen mot Draken - stod sida vid sida”

Wennman: ”Vi får hoppas att det fortsätter så ikväll”

SPORTBLADET

LENS. Antingen får man köpa Roy Hodgsons teori om att det här derbyt är så kittlande att det intresserar hela världen.

Eller också får man väl säga som Chris Coleman:

– The Battle of Britain...bla, bla, bla.

England-Wales i Lens i kväll alltså, storebror mot lillebror, bjässen mot outsidern, Lejonen mot Draken, hela den medföljande brittiska mediacirkusen, psykningarna, försöken att krypa in under skinnet på varann, the noble art of mind games...eller som manager Coleman upprepade:

– Bla, bla, bla.

Det har ju byggts upp en del känslor mellan lagen – naturligtvis påspädda av brittiska tidningsrubriker – efter att Wales ”anklagats” för att ha blivit aningen för stöddigt på sistone.

Superstjärnan Gareth Bale påstås ha sagt att ”ingen engelsk spelare skulle platsa i vårt landslag”. Jag tror faktiskt inte att han menade det på allvar, det var nog bara för att retas lite. Men varför förstöra en bra story, som Drevet brukar säga. Från Wales håll har det också rapporterats att både Bale och andra spelare hävdat att ”de spelar med större hjärta och mer passion än England”.

Om det är sant tror jag faktiskt inte det var särskilt smart. Det kan drabba Wales hårt. Är det något lag som måste tända till efter såna uttalanden är det ju England.

Wales dåliga facit mot England

Unge Chris Coleman är en man med attityd, han är väldigt olik Roy Hodgson på många sätt, och han gjorde ingenting för att ta bort den nya stämpeln av kaxighet på presskonferensen i Lens i går. Tvärtom. Han utstrålade verkligen självförtroende inför en match som Wales inte vunnit sen 1984 (vänskap).

Han fördömde inte heller de spelare i laget som eventuellt försökt psyka engelsmännen de senaste dagarna.

– De är vuxna människor och får säga vad de vill. Det är så mycket snack om mind games och annat, men allt är en cirkus i media. Jag förstod att det skulle bli så redan när jag såg att vi lottats mot England. Walesiska spelare som är födda på engelsk mark, och så vidare. Men det är bara på den gröna gräsplätten allt det här avgörs under 90 minuter, så jag upprepar...allt annat är bla, bla, bla.

Bredvid Roy Hodgson på Englands presskonferens satt lagkaptenen Wayne Rooney, och han fick förstås frågan:

– Hur många i England skulle platsa i Wales startelva?

– Ehh, jag tror du ska fråga Roy om det, svarade Wayne och drog ner skrattsalvor.

Roy i sin tur spände ögonen i församlingen och sa:

– Såna frågor har aldrig intresserat mig. Men om ni vill starta nån slags tävling eller omröstning om saken så ska jag nyfiket studera resultatet.

Roy avslöjade givetvis ingenting om sin kommande laguppställning i eftermiddag, men allt pekar på att det blir samma elva som gjorde en bra spelmässig insats mot Ryssland, trots 1–1. Möjligen skulle Southamptons Ryan Bertrand kunna peta Tottenhams Danny Rose på vänsterbacken, men det vore en liten skräll.

Katastrof hängde i luften

Det innebär också att Spurs skyttekung Harry Kane får fortsätta som ensam anfallare, men att det i så fall är hans sista chans i EM att övertyga i den rollen. Det grymtas i det engelska pressdrevet om att Harry har spelat för många matcher under det senaste kalenderåret och helt enkelt är sliten nu. Så vem sitter egentligen på trumfkorten idag?

– Vi har redan tre poäng i gruppen, så jag är övertygad om att England känner större press än vi, sa Chris Coleman.

– Vi är nöjda med den passion vi själva känner inför matchen. Prat är prat och action är action, sa Roy Hodgson.

■ ■ ■

Vi i Drevet fick nöjet att färdas i Manchester Uniteds monsterbuss i går. Där fanns all tänkbar lyx med inbyggda tv-monitorer i stolarna och pentryn och wi-fi och ett smärre restaurangkök ombord, det var faktiskt det stiligaste jag bestigit. Om vi talar om bussar. Så om Zlatan Ibrahimovic får glida omkring i den där dubbeldäckaren i Premier League kommande säsong kommer han nog att trivas.

■ ■ ■

Och just när vi trodde att huliganhelvetet höll på att spåra ur totalt vid centralstationen i Lille lugnade det hela ner sig. Engelska fans hånade förstås de ryska efter förlusten mot Slovakien, och det hängde en katastrof i luften. Men 4 000 extrainkallade kravallpoliser fick ordning på det hela, och det var intressant att se att engelsmän och walesare stod sida vid sida och höll ihop som vänner. Vi får väl hoppas att det fortsätter så ikväll.