”Känns som om det är en familjemedlem som dött”

Svenske föraren om vännen Marco Simoncellis död

Foto: AP
Simoncelli fördes av banan på bår.
SPORTBLADET

MotoGP-världen förlorade en fantastisk förare när Marco Simoncelli dog.

Johan Stigefelt har förlorat en vän.

– Det känns som om det är en familjemedlem som dött, säger han.

Foto: DEE CEE JEANS RACING TEAM
Johan Stigefelt på en bild tagen 2000.

Svensken som tidigare körde roadracing-VM har kommenterat MotoGP för Viasat i år och han har varit med på flera tävlingar. Han såg dagens tävling där Hondaföraren Marco Simoncelli kraschade och han förstod direkt vad som hade hänt.

– Jag tyckte att det släppte lite under hojen i kurva elva, men han var inte jättesnabb och det verkade som om han skulle kunna rädda hojen. Han får upp den, farten går ner och han kommer in på banan igen. Då ser det ut som om Colin Edwards och Valentino Rossi försökte undvika honom, men de hade ingen chans. Det går så jävla fort, det går inte, säger Johan Stigefelt.

”Vill inte titta igen...”

– Direkt när jag såg att hjälmen for av så insåg jag att det var över. När den ramlar av är det bara ett mirakel som kan rädda dig. Kör du i den hastigheten och slår i asfalten utan att ha hjälm så är det över. Det är ruskigt. Jag vill inte ens titta på bilderna igen.

Det senaste dödsfallet i MotoGP inträffade 2003, då japanen Daijiro Kato som körde för Honda-Gresini kraschade och blev påkörd på Suzuka i Japan. Även den här gången var det en förare från Gresini Honda som omkom. Förra året omkom moto2-föraren Shoya Tomizawa efter en krasch i San Marino.

– Detta är verkligen baksidan på vår sport, säger Johan Stigefelt.

”Vi är som en familj”

– Man vet om riskerna, men det är ändå så otroligt tragiskt. Vi är alla som en familj, vi är så få  att när vi reser runt så snackar vi när man ses. Jag och Marco visste vilka vi var, vi hälsade och pratade med varandra. Vi är som en familj inom roadracingen och det känns som om jag har förlorat en familjemedlem. Vi står alla varandra nära. Detta är otroligt tungt och jobbigt.

Är riskerna för stora?

– Utvecklingen går alltid framåt och den går fort. Det blir bättre däck och numera ser vi sällan krascher för att hojen släpper från asfalten. Kanske är däcken för bra, att det vore bättre om de släppte?. Samtidigt så hojen släppt på nästa varv så hade han troligen haft ett större avstånd till de båda bakomvarande och då hade han kanske inte blivit påkörd.

– Jag vet att man jobbar mycket med säkerheten och det har blivit färre krascher sedan man bestämde sig för att starta tre och tre och inte fyra och fyra. Nu är det förre krascher på det första varvet. Samtidigt så kan man alltid förbättra säkerheten. Det är en ständigt pågående process.

ARTIKELN HANDLAR OM