”Vi tackar Gud”

Förra året skrev mamman oroligt brev – nu kraschade sonen på speedwaybanan

Foto: SCANPIX
SKADADE RYGGKOTORNA  Uppvisningsloppet fick ett olyckligt slut när Ted Hagansbo kraschade rakt in i räcket runt banan.
SPORTBLADET

Förra sommaren skrev Phetra Hagansbo, 40, till Sportbladet om sin oro över speedwayförarnas säkerhet.

I går kraschade hennes son Ted, 18, rakt in i ett räcke av metall och betong.

Han vårdas nu på akuten med tre klämda ryggkotor.

Det skulle bara bli ett trivsamt familjenöje.

På Rommes travbana vid Borlänge hade 3 000 personer, mest barnfamiljer, samlats för att se Masarna köra uppvisningsspeedway.

Men runt halv fyra gick allt snett.

Unge Ted Hagansbo satsade hårt i en kurva, men på ett underlag gjort för hästar tappade cykeln fäste och drog kraftfullt in i ett räcke.

Fem veckor att läka

Turligt nog stod en ambulans intill banan för att visa upp prylarna för besökarna. Nu blev det i stället skarpt läge och de fick skjutsa den skadade föraren till akuten.

– Han är nerdrogad, men vi såg på en röntgenplåt att han har fått en rejäl smäll på kotorna i nedre ländryggen som i första hand tar minst fem veckor att läka, säger mamman Phetra.

”Är en fajter”

I fjol skedde flera allvarliga speedwayolyckor, värst av alla var Kenny Olssons tragiska dödsfall. Händelserna fick Phetra att mejla Sportbladets Lasse Anrell för att berätta om sin oro över den speedwayåkande sonen, som just tagit steget från 80 till 500 cc.

Efter avåkningen är hon naturligtvis orolig för Teds hälsa, men hon tror inte att han kommer sluta köra nu och avstå från riskerna.

– Vi tackar Gud att Ted har klarat sig med mindre skador och inte blivit invalid. Men han är en liten fajter som säkert kommer tillbaka om han inte tappar lusten nu, säger hon.

FAKTA

Utdrag ur Phetra Hagansbos brev:

”Hej Lasse.

Vad tacksam jag är att du tar upp debatt om detta fruktansvärda inom speedwayen. Är bara en liten speedwaymamma till en 17-åring.

...

Det är ju så många inom denna idrott som berörs, men inget händer.

...

När jag skriver detta och han står jämte och läser så rinner även hans tårar.

...

Han inser nog bara att det är en utsatt sport och han är delaktig i den. Det enda vi vill som anhöriga är att det införs fler regler. Ska det vara så himla svårt??

Tack Lasse.”