Larsson bröt ryggen – utan att veta om det

Smärtan hämmar ännu svenske OS-cyklisten

Foto: AP
Gustav Larsson har brutit ryggen två gånger. Nu ser han fram emot tävlingar på London-OS.
SPORTBLADET

LONDON. Cyklisten Gustav Larsson, 31, bröt ryggen – men upptäckte det först fyra månader senare.
OS-hoppet vill dock inte göra någon stor affär av det, trots att smärtan fortfarande hämmar honom.
– Själv tycker jag att jag är ganska mesig...

Faktum är att Gustav Larsson – som tog OS-silver i tempo 2008 – har brutit ryggen inte bara en, utan två gånger.
Första gången var redan 2003. Andra gången inträffade hösten 2010 när han frontalkrockade med en bil under träning i Italien.
Larsson reste sig upp och tävlade redan nästa dag i Giro del Piemonte. En lång tid senare fick han ryggen röntgad och det visade sig att han hade brutit den en gång till.
– Jag trodde att jag bara hade knäckt några revben och eftersom man inte kan göra något åt det så fortsatte jag som vanligt. Jag vurpade i oktober och kollade upp mig i januari, februari nån gång, säger han.
– Det är kotor som har varit komprimerande och sprickor.
Det låter ganska brutalt. Din smärttröskel är hög?
– Själv tycker jag att jag är ganska mesig, så jag vet inte. Som cyklist är man van vid att ha smärtor. Jag har brutit en massa olika ben. Det känns inte så farligt. Hade jag varit en vanlig knegare på ett vanligt jobb så hade jag inte känt någonting.

Regn väntar i OS

När man har vurpat så som du har gjort, finns det någon rädsla när du sätter dig på cykeln igen?
– Jag är medveten om riskerna, men vill inte sluta hålla på med vad jag gör bara för riskerna. Man kan ju lika gärna krascha i en bil. Det är något man får leva med, att riskerna finns.
Hämmar det dig något?
– Första gången jag bröt ryggen var det lite blött och halkigt när jag vurpade. Det gjorde att det tog ett bra tag efteråt innan jag vågade lita på att köra fort när det var blött. Men man lär sig...
Väderleksrapporterna pekar på att det är regnoväder när Larsson kör linjelopp på lördag och tempo på onsdag.
– Men blöta vägar och kurvor är inget fel för min del för jag är en av de snabbare i kurvor i blött väglag. Men det krävs att man har testat den brittiska asfalten. I Sverige är det som att köra när det är torrt när det är blött, på kontinenten blir det fruktansvärt halt. Här vet jag inte, men jag tror att det är ganska okej eftersom det inte är så många dieselbilar än så länge.
Gustav Larsson bröt nyligen Tour de France efter nio etapper.
– Det var inget vidare, inte vad jag hade hoppats på. Jag hade problem med ryggen och problem lite allmänt. När jag skulle ta i så kom jag ingenvart.

”Banan är betydligt snabbare”

I OS är Gustav Larssons chans i tempo, där han är regerande silvermedaljör från Peking.
– Det är ju framför allt uppför långa berg som jag känner av ryggen. På tempo avlastar jag ryggen på ett helt annat sätt. Jag har inte haft problem med ryggen på länge. Men det räcker att jag sträcker mig på något ställe så kan det komma tillbaka.
I Peking kom Larssons medalj överraskande för svenska folket, som inte har så stor koll på cykel.
– I förra OS var svenska folket lite ovetande om att jag hade kapacitet och att det var en bana som var som klippt och skuren för mig. Den här banan är betydligt snabbare och kräver betydligt mer aerodynamik. Det krävs gärna att man är lite kortare.
Hur har uppladdningen varit?
– Jag tog lite vila efter touren. Sedan har jag varit hemma i Monaco och tränat bra. Mycket intervaller i bergen.
Är det bra med ett linjelopp innan tempo?
– Ja. Då får jag en genomkörare, det är kanon.