Flinck: Så slår vi danskarna – här är mina krav på Sverige

SPORTBLADET

En Kim Andersson och ett mittlås som mot Makedonien i OS-kvalet.

En Kim Ekdahl Du Rietz och en Jonas Källman som mot Serbien i hemma-VM.

En Johan Sjöstrand som mot Spanien i VM 2009.

Det – och rätt mycket till – kommer att krävas för att Sverige ska knäcka Danmark i kväll.

Men efter en hjärntvätt i OS-byn vågar jag hoppas på en bragd.

Sportbladets Johan Flinck är på plats i London.

Direkt efter matchen mot Frankrike i måndags tyckte Magnus Wislander att det var 60-40 till Danmarks favör inför kvällens OS-kvartsfinal.

Smickrande odds för svenskarna tyckte jag då.

Men så spände Ola Lindgren ögonen i mig i går vid lunchtid i OS-byn och sa:

– Ska vi slå Danmark någon gång i ett mästerskap så är det fan nu.

Jag tillbringade halva dagen i går i OS-byn. Ett par timmar efter danskarnas pressträff pratade jag en bra stund med Lindgren, Magnus Jernemyr och Tobias Karlsson och kanske lät jag mig förföras av deras tro på att det här kan gå vägen, som de förstås måste ha dagen före en så här stor match. Kanske hjärntvättade de mig, men jag gick i så fall därifrån med ett hopp.

Jag frågade Ola Lindgren vad han byggde ”nu eller aldrig”-resonemanget på.

– Vi har fått stryk i en hel del matcher mot dem. Men i hemma-VM hade vi problematiken med skador (både Kim Andersson och Oscar Carlén var borta) och i EM senast hade de allt att spela för och vi ingenting när vi mötte dem, sa Lindgren och lade till:

– Nu är det på lika villkor. Det är nu vi kan ta dem.

Sverige måste stoppa Mikkel Hansen

Innan turneringen drog i gång var Danmark och Frankrike favoriter till guldet.

Men danskarna har darrat efter de tre inledande segrarna. De förnedrades av Kroatien och imponerade inte mot Sydkorea.

Alla de danska spelarna jag pratade med menade att inte alls kommit upp i den nivå de kan. Men man kan lugnt säga att svenskarna gillar läget. Eller som Lindgren uttrycker det:

– Vi går upp i en kvartsfinal med två förlorade matcher i gruppen och slipper ändå Frankrike och Kroatien. Vad fan kan vi önska oss mer?

Både spelarna och förbundskaptenerna menar att de tagit stora steg som grupp sedan missarna i EM och VM-kvalet, att det verkligen hänt något där. Lindgren uttrycker det som att spelarna är beredda att offra mycket mer för varandra nu.

Det är så dags nu kanske någon tycker med VM-kvalfiaskot på näthinnan men vi har sett det mot både Island och Frankrike.

Handboll är väldigt mycket en kamp- och viljesport.

Men för att besegra europamästarna i kväll måste man stoppa Mikkel Hansen, minimera de tekniska felen framåt och fortsätta trycka i kontringen som man gjort här i OS.

Det här är inte fotboll eller brottning

Ändå räcker det inte om inte flera nyckelspelare individuellt kommer upp i -nivå.

Det krävs att:

Kim Andersson bär fram laget som i OS-kvalet mot Makedonien.

Johan Sjöstrand spikar igen som mot Spanien i VM 2009.

Kim Ekdahl Du Rietz spelar som mot Serbien i hemma-VM.

Niclas Ekberg och Dalibor Doder upprepar sina insatser mot Kroatien i hemma-VM.

Tobias Karlsson och Magnus Jernemyr låser i mitten och kastar bort nyckeln som mot Makedonien i OS-kvalet.

Jonas Larholm går in och är så där underbart spirituell som mot Polen i hemma-VM.

Jonas Källman levererar bakåt och framåt som mot Serbien i hemma-VM.

Då kan det här gå vägen.

Och i så fall – tanken inte bara kittlar, den svindlar nästan – spelar Sverige om OS-medaljerna igen.

Men det här är inte fotboll. Det går inte att peta in en boll, parkera bussen framför mål, blunda och hoppas.

Det här är handboll och då vinner alltid det bästa laget.

Det är inte brottning heller.

För då hade jag nog hellre tagit lotten på förhand och haft en 50/50-chans.