Bjurman: Dags för stjärnorna att vakna

SPORTBLADET

SOTJI. Alex Ovechkin gjorde inga mål i den krampartade matchen mot Norge heller. Det måste han ovillkorligen börja göra.

Precis som Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Jonathan Toews och Patrick Kane. Det är dags att de stora stjärnorna kliver in i OS-turneringen nu.

För att på förhand ha beskrivits som tidernas bästa turnering måste hockeyfesten i Sotji hittills betraktas som en ganska grov besvikelse.

En enda riktigt stor match har spelats och det var den mellan Ryssland och USA, när ”Oshie in Sochi” med sina fyra straffmål blev ny nationalhjälte hemma i Förenta staterna och fick grattis-tweet av Vita huset och allt. I övrigt har i alla fall jag mest slagits av det låga tempot, bristen på kemi i tänkta super­kedjor, snällheten och de lama avslutningarna.

Ryssland skärrade mot Norge

Huvudorsaken är, tror jag, att så få av de allra största stjärnorna gjort vad de ska. Som Ovechkin – han som personifierar hela värdnationens drömmar om guld och upprättelse. Han inledde med en fullträff efter en dryg minut i Rysslands öppningsmatch mot Slovenien och vi trodde alla att vi såg starten på ”The Great Eight Show in Sotji 2014”.

Men sedan har det inte blivit något mer och i den hispiga åttondelen mot Norge i går var han aldrig riktigt nära att klå...öh, få se...Lars Haugen!

– Men det handlar inte om personlig statistik nu. Det viktiga är inte att jag gör mål, det viktiga är att vi vinner som lag, sa superstjärnan i det kaos som alltid utbryter i den mixade zonen efter det ryska landslagets matcher.

Låter ju fint.

Men jo. Det är otroligt viktigt att ”Ovie” börjar göra mål igen.

Samtliga ryska comrades måste förvisso bli bättre än mot Norge. Oerhört mycket bättre. De var uppenbart skärrade av den otänkbara möjligheten att de skulle kunna åka ut redan i åttondelen, mot ett fucking Norge utan handskadade Mats Zuccarello på isen, och uppträdde lika krampartat och räddhågset som SHL-lag i första matchen i den terrorliga vi kallar kvalserien.

Men det vore en nästan lika förlamande katastrof att åka ut mot Finland i kvarten i dag, hela OS skulle vara över för Ryssland i så fall, och för att undvika att det skräckscenariot blir verklighet är det nästan ett måste att Ovechkin skjuter oftare och hårdare och mer välriktat och gör just mål.

Så är uppgiften formulerad. Det är därför han är här.

Men det finns som sagt fler superstars som behöver kamma till sig och prestera på mycket högre nivå.

Evgeni Malkin, näst största namnet i hemmatruppen, är också utan avtryck i målprotokollet sedan premiären – och har inte sett särkilt vass ut på något annat sätt heller.

Det bör definitivt korrigeras.

Jimmie fler mål än Sidney

USA har varit bäst i hela gruppspelet och känner säkert inget akut behov att förändra nånting, men för att de ska kunna vara säkra på slippa snöplig sorti redan i slutspelets inledning är det nog angeläget att en klassisk måltjuv som Patrick Kane spräcker sin OS-nolla och börjar producera frekvent.

Sen är det Kanada.

Det verkliga stjärngänget har hittills huvudsakligen fått förlita sig på backarnas offensiva eldkraft, särskilt OS-monstret Drew Doughtys – medan skyttekungar som Jonathan Toews, John Tavares, Corey Perry, Rick Nash och självaste Sidney Crosby alla gjort färre mål än Jimme Ericsson. Det vill säga inget alls.

De har i och för sig inte haft så lätt när coachen Mike Babcock stuvat om i kedjorna som SVT stuvar om i programtablån under somrarna, men sammanlagt noll fullträffar av det gänget – det är inte godkänt.

Nu hoppas nordamerikansk media att de bara tränat sig i form under gruppspelet och precis som i Vancouver för fyra år sedan kommer att explodera när det blir ”do-or-die”-matcher.

Ja, ännu finns chansen att Sotji 2014 kommer bli ihågkommen som en stor hockeyturnering.

Men då är det just det som krävs.

ARTIKELN HANDLAR OM