Puss. Puss. Piss.

SPORTBLADET

Sotji. Svensk damcurlings tre senaste OS-finaler i kortform:

Puss.

Puss.

Piss.

Sportbladets Kristoffer Bergström.

Så brölade säckpipeblåsarna igång ännu en stor final på damsidan. Världens bästa curlingnation stod på en rad, vinnarna från de två senaste olympiska spelen på en annan.

Allt som vanligt, allt totalt förändrat.

För både Sverige och Kanada har generationsväxlat sedan länderna möttes i OS-finalen 2010. Sverige leds inte längre av den lågmälda Anette Norberg utan den ännu mer tillbakagradna Margaretha Sigfridsson. 38-åringen är skip men överlåter ändå de avgörande stenarna till Maria Prytz. Hon har i fem år lett sitt lag med tydlighet men små gester. Hon har i karriären varit i fyra VM-finaler – och förlorat samtliga.

Klappade igenom

Kanada leds inte längre av den förtjusande dubbelnaturen Cheryl Bernard. Hon var den sortens praktarsle som sporten saknat sedan tiden då feta aristokrater halkade runt på frusna skotska sjöar. Hon var högljudd och brölig. Hon hälsade ogärna på motståndare men hetsade gärna publiken. Hon dundrade in sina takeouts med höga klonk.

Cheryl Bernard var så övertygad om sin mentala styrka att hon skrev självhjälpsboken "Creating Curling Champions", men klappade i finalen 2010 igenom i avgörandets stund. Dundertabbe i tionde, grav miss i skiljeomgången, guld till lag Norberg precis som 2006.

Kanadas skipper 2014 heter Jennifer Jones och är utbildad jurist. Under sitt första OS vann hon tio av tio matcher, varav en med 9-3 mot Sverige, fram till finalen.

Tillbaka till säckpipeblåset, till dagens drama.

Låt oss applådera

I de två trevande öppningsomgångarna tvingades lagen rädda varsina enpoängare. En skimrande Jones gav sitt Kanada tvåtempo i fjärde, men Sverige kvitterade i femte. Två nollomgångar följde, Kanada plockade en etta i omgång åtta och stal två matchdödande poäng i nionde rundan.

Nej. Det gick inte riktigt. Maria Prytz, Christina Bertrup, Maria Wennerström och Margaretha Sigrfidsson spelade på sin toppnivå, de stretade emot bättre än i grundomgången, men Margaretha kunde inte undgå sin karriärs femte raka finalförlust i ett VM eller OS. Därmed gick Sverige från segerkyss 2006 och 2010 till tröstkram 2014. Från puss och puss till piss.

Naturligtvis är förlusten tråkig, men lag Sigfridssons insats i Sotji är ändå värd beröm. De glänste i grundomgången, halkade vidare från semifinalen med en gnutta tur och bjöd i åtta omgångar världens bästa nation på en nervdallrande final.

Låt oss applådera silvret. Om inte annat så för att det är Sveriges första medalj i Sotji som inte hämtats hem av en längdåkare.

ARTIKELN HANDLAR OM