”Är det närmsta döden jag varit”

Larsson är tillbaka – fem år efter kraschen: "Finns en möjlighet att fixa medalj"

Foto: TT
Markus Larsson.
SPORTBLADET

SOTJI. Han fick en blödning på hjärnan och knäckte näsbenet på tio ställen.

Det tog fem år för Markus Larsson att komma tillbaka från den brutala kraschen.

Det tog till nu.

– Jag trodde att jag var återställd betydligt tidigare än jag var det, säger 35-åringen.

"Kan jag tävla på fredag?" var det första Marcus Larsson sa i telefon till dåvarande tränaren Helmuth Krug. Det kunde han inte.

Under ett träningsåk i störtloppsbacken Lauberhorn hade alpinstjärnan kraschat allvarligt. Larsson tappade medvetandet och transporterades omedelbart till sjukhus.

Svensken fick en blödning på hjärnan och knäckte näsbenet på tio ställen.

– Jag vaknade upp på sjukhus med blödning i hjärnan och ett söndertrasad ansiktet. Det är väl det närmsta döden jag har varit, säger Larsson som än i dag inte har sett kraschen.

– Det finns ingen anledning för mig att titta på det. Jag kommer inte ihåg något från kraschen, därför är det ganska lugnt för mig.

”Var väldigt otäckt”

Men tiden efteråt var svår.

– Det otäckaste var att jag märkte att skallen tog skada. Jag ville nog inte riktigt acceptera det. När jag började få träffa lite folk efteråt så har jag hört av dem att de märker skillnad och man själv inte gör det, det är väldigt otäckt. Man kanske frågar om samma saker gång på gång utan att man själv märker av det.

Det har gått fem år sedan olyckan i Wengen. Men nu är Larsson tillbaka. Mattias Hargin säger att 35-åringen aldrig har varit i bättre form.

– Jag trodde nog att jag var återställd betydligt tidigare än jag var det. Men det är först nu jag börjar komma upp i den nivån som jag var på. Sedan vad det beror på är svårt att spekulera i, säger Larsson.

”Är en hög målsättning"

35-åringen gör sitt sista OS och han gör det med hopp om medalj.

– Jag vet att det är en hög målsättning, men samtidigt finns det ingen idé att sikta på något annat. Jag tycker att åkningen känns bättre och bättre och jag tror det finns en möjlighet att fixa det, avslutar han.

FAKTA

Larsson om…

…viktigaste personen i karriären:  "Måste jag välja en? De två jag kommer att tänka på mest är två gamla klubbtränare Eskil Ericsson och Jarl Arvidsson. Det är kanske framför allt så här i efterhand som jag förstår vilket jobb de lagt ner. Med tanke på att de hjälpte mig var och varannan kväll i någon backe utanför Karlstad. Sedan skulle jag även vilja nämna Håkan Åhsell som jag hade på skidgymnasiet och Mattias Eriksson i landslaget. Alla de har betytt väldigt mycket för min skidåkning. Och så klart mina föräldrar.

…karriärens slut: "Jag har väldigt mycket idéer på vad jag ska göra efter karriären. Men jag kommer helt säkert börja med att ta semester för det kan vara bra att landa lite. Sedan får vi se var det landar. Jag försöker foka på det jag är nu, men jag har mycket planer"

…sitt sista OS: "Allting i livet händer bara en gång. Jag sätter verkligen inte mer press på mig själv. Men självklart vill jag åka bra, men jag tror inte att det påverkar så. Även när jag åkte på mitt första OS kunde det vara mitt sista"

ARTIKELN HANDLAR OM