Pias OS-löfte:’Då bjuder jag på konsert’

SPORTBLADET

I dag sparkar fotbollslandslaget igång Sveriges OS och under 40 års tjänst i elitfotbollen har Pia Sundhages villkor aldrig varit tydligare.

Går OS åt helvete blir hon arbetslös.

Blir det succé ska en scen bokas.

– Då ska jag hålla en konsert i Stockholm, säger hon.

Det finns bara en svensk som kan vinna sitt tredje raka OS-guld i Rio de Janeiro. Hennes hår börjar bli yvigt och vildvuxet men den framåtlutade gångstilen är likadan som i Peking och London.

Pia Sundhage avrundar träningen på Centro de Futebol Zicos solfrasiga gräs. Nyss låg Kosovare Asllani och fick högervristen tejpad, men det ska inte vara några bekymmer med vare sig henne eller någon av de andra.

Truppen hade en timmes fysträning i låren, så fotbollsblocket var lite såsigt och spelarna släntrar mot bussen. Pia Sundhage kliar sig i hårbotten och stövlar över till oss. Det finns hundra frågor inför dagens premiär mot Sydafrika men några måste ställas före de andra.

För vad står på spel?

Jo, i slutändan hägrar den OS-medalj som inget svenskt damfotbollslag tidigare har vunnit, men spelen kommer också att avgöra Pia Sundhages framtid. Kontraktet går ut efter säsongen och försvinner Pia tar hon assisterande Lilie Persson med sig.

Så vart är landslaget på väg? Vart ska Pia?

Från förbundshåll är det tyst, de diskuterar varken kontraktsförlängningar eller ersättare innan OS är spelat. Själv verkar Sundhage ta lätt på frågorna, som om vi just undrat huruvida hon vill ha kaffe eller te.

– Jag är så gammal att jag kan välja fritt och jag har inga barn att försörja, så jag ska göra det som är roligt. Det som händer här är jävligt roligt.

Till TV4:s Nyhetsmorgon sa du i juni att du vill stanna om Sverige tar OS-medalj. Är det ett ultimatum du har ställt upp för dig själv?

– Nja. Så kan man inte uttrycka det. Men jag har svårt att tro att vi glider omkring med medalj och jag känner: det här var bara besvärligt, det var inte kul alls.

Små marginaler

Kanske behövs bara en snedspark eller en straffmiss. Lotta Schelin kan halka ner i en målsvacka, Kosovare Asllani kan torska en närkamp, Hedvig kan ha tvål i handskarna – och vips är en era i svensk fotboll över.

Vad händer sedan, Pia?

– Jag är bäst här, på fotbollsplan, och det triggar mig att se om man kan använda ledarstilen jag har, fast inte på elitnivå. Skulle det inspirera spelare som är nja, si och så? Det allra roligaste vore att träna killar och tjejer ihop.

Du har sagt det länge. Men hur ska det gå till?

– Jag tror mycket på värderingar. Tänk dig 14–15-åringar och kanske ännu yngre, att de spelar ihop och får diskutera ”vad är det en tjej kan?” och ”vad är de en kille kan?”. Barn lär sig av att se, så det vore kul att se om det är så som jag tror.

”Har de ett landslag?”

Ungefär hit har Pia gått i tanken i många intervjuer förut. Det låter som att hon pratar om ett faktiskt jobberbjudande, att kontraktet ligger redo för påskrift hemma på byrån, men så är det absolut inte, säger hon.

Jag frågar om det är säkert, och mitt i ett svar hoppar hennes tanke, som den så ofta gör, och den här gången landar den i Karibien.

– Nu är jag frisk. Jag har hållit på i elitsammanhang sedan jag var femton år och som ledare sedan jag var tjugo år. Så jag har fått uppleva så förbaskat mycket. Helt ärligt, vad ska vi dra till med... Kuba! Har de ett landslag? Vi har mycket att göra för jämställdheten i hela världen, så blir det tjejer i ett spännande land som Kuba så är det en sådan grej jag hade kunnat hoppa på. Eller...

Tanken flyttar sig igen. Det märks, för hon rör på händerna, högern upp mot magen, vänster utåt, är det en... en luftgitarr?

– ... eller så blir jag pensionär och går in i ett musikprogram och gör musik.

”Låtar i min dator”

”Om det inte vore för er...”, sjöng Pia Sundhage till sina amerikanska spelare när hon på Fifagalan mottog pris som världens bästa tränare 2012. ”Kritisera inte det du inte förstår” sjöng hon i Babbens talkshow 2015. Båda var covers av Bob Dylan-låtar. Men det enda egna materialet från hennes samarbete med brorsan och textförfattaren Johan Sundhage smygsläpptes på Youtube 2013 och har hittills 6 700 spelningar.

I en symbolladdad låt om förändring sjunger hon:

”Vill du vandra genom skogar under himmel, stjärnklar?”

Vill du höra vargar yla, om det finns vargar kvar, om det finns vargar kvar, om det finns skogar kvar?

– Jag har massor av låtar i min dator. Det är så roligt att få göra dem. Jag skiter i att göra en singel, men musik, att få sätta ihop den själv är väldigt roligt, säger Sundhage.

Är du seriös nu? Om det inte blir det här projektet så kommer du efter landslaget att bli hobbymusiker?

– Det är en variant.

Hur låter din musik? Som den du släppte med din bror?

– För det första är det min brorsas texter. Det är radikala saker. Det är samhällsfrågor, men han drar in en kärlekslåt då och då. Och så är jag uppvuxen med Bob Dylan och Simon and Garfunkel och lite Bruce Springsteen-rock. Så jag svävar. Jag är lika flummig i det som jag besvarar dina frågor.

Hur många låtar har du på datorn?

– Egna låtar har jag ett trettiotal.

Det räcker för en turné.

– Ja, ja, ja. Jag ska ha en konsert. Det kan jag säga: skulle det gå väldigt, väldigt bra ska jag ha en konsert. Min syster har en son som är i musikbranschen. Han har sagt det: vi ska köra en konsert någonstans i Stockholm.

ARTIKELN HANDLAR OM