Flinck: Flest mål av alla OS-lag – men defensiven måste höjas

1 av 6 | Foto: TT
SPORTBLADET

RIO DE JANEIRO. Vad tar vi med oss från förlusten mot Ryssland?

Att Sverige är bra på att göra mål i OS.

Att Nathalie Hagman behövs på nio meter.

Att försvarsspelet behöver höjas.

Att Linnea Torstenson använder en badanka som propp.

Sportbladets Johan Flinck.

Det fanns en tid, under Per Johanssons styre, då Sverige var tvungna att hålla nere baklängesmålen till max 25 mot nästan vilket lag som helst för att kunna vinna matchen.

Anledningen var att man hade så förtvivlat svårt att göra mål och därför fick förlita sig på ett ramstarkt försvar.

Den tiden är definitivt över.

Efter tre omgångar i OS har Sverige gjort flest mål av alla lag: 96. Man har inte gjort det mot en trio blåbärsnationer heller utan mot en av guldfavoriterna (Ryssland) samt svårspelade Sydkorea och så svaga Argentina då.

34 mål är riktigt bra

Alla handbollstränare och spelare predikar alltid målvakt-försvar-kontring som de tre nycklarna till framgång.

Det gjorde det svenska laget inför OS också.

Men en titt i statistiken från matcherna visar att man visserligen hade kontringsfest mot bleka Argentina (11 mål på 18 snabba omställningar) men att man haft färre kontringsmål än motståndaren både mot Sydkorea (sex mot åtta) och Ryssland (två mot fem).

Ändå gjorde man 31 mål mot koreanskorna och 34 mot ryskorna.

Slutsatsen blir att Sverige är väldigt bra på att göra mål i uppställda anfallsspel (och på straff för all del).

34 mål framåt mot Ryssland är bra, riktigt bra.

En snabb titt bakåt i tiden visar att inget lag har gjort mer än 30 mål på Ryssland i något mästerskap de senaste fem åren (längre bak hann jag inte kolla i natt). I regel håller Trefilovs gäng nere motståndaren på 25-26 mål, som här på OS där man släppt in 25 mot Frankrike och 23 mot Sydkorea.

Därför borde Sverige förstås vunnit matchen. 34 mål mot Ryssland ska räcka för jag tror knappt något lag lyckats med det under hela 2000-talet. De ryska damerna har ju trots allt haft sin tyngsta period just de senaste fem åren.

Det hela blir ju inte mindre intressant av att Sverige nu har Frankrike och Nederländerna kvar. För när de båda möttes i OS-premiären stannade siffrorna vid 18-14(!) i fransyskornas favör.

Tiki-taka-offensiv

Frankrike verkar ha fått till sitt klassiska, stenhårt fysiska försvarsspel igen. Frågan är hur många mål Sverige lyckas göra mot det i sista matchen.

Hos Nederländerna snackar man mer tiki-taka-offensiv än fruktat försvar (32-32 mot Sydkorea i natt). Men om inte Sverige ska behöva göra 35 mål eller nåt mot Nederländerna måste försvarsspelet höjas. För att inte prata om inför sista matchen mot Frankrike.

Det är sällan vi ser damerna klappa ihop på det här viset. Det brukar vara mer förknippat med herrarna.

Som vanligt är det svårt för alla inblandade att förklara ett sånt ras minuterna efter matchen.

Linnea Torstenson försökte:

– Det är som man drar upp proppen ur ett avlopp och så bara rinner allt igenom. Man gör allt för att täppa igen det men man hittar inte ankan.

”Ankan”?!

– Ja, man hittar liksom ingen badanka i badkaret att trycka ner.

En badanka som propp?! Vi förstod i alla fall innebörden – till slut.

Bredden avgörande

Jag tyckte Henrik Signell förklarade det ganska bra på min fråga om vad som händer och vad man försöker göra i timeouterna mitt i en kollaps.

– När man inte har en go känsla så blir man individuell i sitt tänk, man vill skydda sig själv, sin position och sin heder. Då hjälper man inte varandra för då kan ”min” spelare bli fri. Då försökte vi hitta tillbaka till grunderna och skapa trygghet. Men det fungerade inte i dag.

I mina ögon var Rysslands bredd i truppen avgörande (tolv olika målskyttar mot Sveriges åtta till exempel). När någon spelare körde fast kunde Trefilov byta ut mot en likvärdig. Och byter gör han ju gärna.

Sverige är samtidigt väldigt beroende av Torstenson, Hagman, Blohm och, framför allt, Gulldén, framåt.

När ryskorna hämtade igen sexmålsunderläget var det bara Gulldén som gjorde mål (fyra, varav två på straff) för Sverige under en tiominutersperiod.

De båda halvlekarna visade också vad det betyder att ha Nathalie Hagman på nio meter. Kanske ska man fundera på en djärv lösning i en av halvlekarna, där till exempel Jamina Roberts spelar högerkant framåt och högertvåa bakåt?

Med lite bättre försvarsspel vinner Sverige mot Nederländerna i morgon och säkrar en kvartsfinalplats – även om det blir en rysare som vanligt. Sedan får vi en match om andraplatsen i gruppen mot Frankrike.

För herrarna känns det svettigare.

Men inför matchen mot Slovenien i dag har man i alla fall ett mentalt övertag med tre segrar och en oavgjord i de senaste årens tävlingsmatcher.

I EM och OS-kvalet hade man nio liv som tog dem till Rio. Har man kvar några nu som gör att man trasslar sig vidare?

ARTIKELN HANDLAR OM