Handboll

”Han gick ned i spagat och bara skrek rätt ut”

Handbollskaptenen ”Bengan” Johansson om sitt bästa idrottsminne

1 av 3 | Foto: Lars Rosengren (Aftonbladet Arkiv)/Björn Lindgren (Bildbyrån)
Gyllene eran. Bengt Johansson blev förbundskapten för en gyllene generation svenska handbollsspelare – bland annat målvakten Tomas Svensson och Magnus Wislander.
DRÖMMEN OM GULD

■ ■ ■ Vi har alla våra egna minnen av de magiska ögonblicken.

■ ■ ■ Gulden och de skimrande framgångarna.

■ ■ ■ Men hur är det med stjärnorna själva, vad minns de? Under vinjetten ”Guldkornet” berättar våra största stjärnor om sina bästa idrottsminnen – från den egna karriären eller helt andra händelser som etsat sig fast.

■ ■ ■ I dag: Bengt Johansson, legendarisk förbundskapten i handboll.

Okej, Bengan, du har ju en del att ösa ur – vilket är ditt bästa idrottsminne?

– Från min egen ledarkarriär vill jag nog lyfta fram EM-guldet i Portugal 1994. Visst, VM-guldet 1990 var helt fantastiskt och sensationellt – men EM-segern kändes mer som ett erkännande för mig som ledare.

Hur menar du?

– Ofta när man vinner så sägs det ju att man har bra spelare, men bra spelare behöver inte betyda ett bra lag. Jag kände att jag vid den här tiden hade lagt ned mycket tid på att få ihop landslaget till ett bra kollektiv – och i den här turneringen stämde det mesta.

Vad minns du allra mest från mästerskapet?

– Jag har ett minne av att jag ställde över målvakterna. Mats Olsson och Tomas Svensson fick stå varannan match. I kvartsfinalen – eller om det nu var semin – så fick Olsson stå och då blev ju Svensson rätt sur på det. Men dagen innan finalen så gick jag upp till Svenssons rum och sa att han skulle stå den avgörande matchen. Han trodde knappt sina öron...men plötsligt så gick han ned i spagat och skrek rätt ut att ”jag släpper inte en boll mot Ryssland”.

– Det gjorde han inte heller. Under de första tio, femton minuterna i finalen var han helt formidabel och vi gick fram till en 7–1-ledning eller nåt sånt och bara ångade på. Till slut vann vi med 34-21.

Bra val?

– Ja, det träffade rätt. Jag höll på rätt mycket med målvakterna. Ett tag fick de stå varannan halvlek, men då kommer jag ihåg att det var bäst att starta med Tomas Svensson. Han var alltid så jäkla ivrig så fick inte han stå först så hade han jobbat sig slut på bänken lagom till andra halvlek.

Hur påverkade de första gulden som ni tog där i början av 1990-talet dig?

– Man trodde knappt det var sant. Livet förändrade sig litegrann måste man säga genom att vi blev världsmästare. Man blev kändis och så vidare. Det förändrades för alla, för spelarna också. Plötsligt så fick många proffsanbud och fick tjäna lite pengar ute i Europa.

Vad betyder stora svenska idrottsframgångar för dig?

– Sverige är ju en promille eller nåt av jordens befolkning och tillhör ändå de bästa i världen i många idrotter. Det är fantastiskt och en jätteprestation. Det är härligt att få bo i ett sånt land. Jag är brett idrottsintresserad och idrotten har alltid gett mig en positiv förstärkning. Jag har stannat med idrotten hela livet.

Vad går det för känslor i din kropp när någon svensk vinner något stort  – lever du dig in?

– Nej, nej....jag är lugn.

Ska man tro på det?

– (Skratt). Visst. Så är det. Nej, men visst är det underbart. Det är lätt att känna igen sig i själva glädjen, känslan av att ha lyckats. Det är underbart och något man skulle vilja att alla fick uppleva.

Vad hoppas du på i framtiden – är det någon du unnar en stor framgång lite extra?

– Jag gillar ju golf och Henrik Stensson. Jag träffade honom nu i samband med handbolls-VM i Qatar. Han får se till och dra hem en Masters, hälsa honom det.

Annons: Detta är en annons från vår partner, den är inte skriven av journalisterna på Aftonbladet:s redaktion.
Innehållet behöver inte nödvändigtvis reflektera Aftonbladet-redaktionens åsikter.
ARTIKELN HANDLAR OM

Handboll