Hoff: En GP med bara Casall-kopior – hur kul skulle det vara?

SPORTBLADET

När den första klonade hopphästen föddes 2005 pratades det om att det var för att få fram en avelshäst.

Bara det känns sjukt. Är inte vitsen med hästar det ­naturliga?

Elisabet Hoff.

Att klonerna dessutom skulle få tävla kändes ungefär som science fiction.

”Räkna inte med tävling”, skrev en stor nyhetstidning. Så naivt.

För nu är vi där, bara sju år senare.

Bakom ligger så klart stora pengar och något annat som normalt funtade människor har lite svårt att sätta sig in i. Nämligen frågan om varför man över huvud taget klonar hästar?

Det känns bara sjukt. Helt sjukt.

När jag diskuterade saken med en tysk välkänd häst­veterinär för ett par år satte han huvudet på spiken.

Det hela handlar om några rika människor som har ­tråkigt och vill leka gud, sa han.

Jag skulle vilja tillägga: som vill bevisa att allt kan ­köpas för pengar.

Hoppas innerligt att de har kastat pengarna i sjön. Ridsporten behöver inte fler köpta framgångar. Inte fler image-problem heller.

Redan tIllräckligt svårt att försvara sporten

Det är tillräckligt svårt redan att försvara en materialsport som en ”riktig” sport. Ridsporten är dessutom den enda sport där rika kan köpa sig en plats i startfältet för sådär 100 000 kronor i lyxtouren Global Champions Tour.

När jag råkade snubbla över den tre veckor gamla nyheten om FEIs beslut undrade jag hur i h..e jag kunnat missa den.

Jag var inte ensam. Nästan alla jag frågade om en åsikt stod som frågetecken.

Utom en erfaren uppfödare, aktiv i olika avelssammanhang. Han menade att det inte går att stoppa utvecklingen med tävlande kloner.

Jaså? Vad har man då organisationer som FEI och de ­nationella förbunden till?

Enligt uppgift skulle FEI:s chefsveterinär vara på plats i Falsterbo. Jag satte hela presstjänsten på att jaga rätt på honom åt mig för en kommentar. Utan resultat.

En arrangör för en internationell svensk tävling pratade däremot ur skägget. Han tyckte det var jättebra med kloner både i aveln och i sporten. Praktiskt, liksom.

”Varför chansa på fem, sex osäkra kort till föl eller unghästar när du kan få två säkra kloner?” menade han.

”Varför inte lika väl byta till motorsport?” menar jag.

Tänk er en hel Grand Prix med bara genetiskt lika Casall-avkommor. Då skulle visserligen den bästa ryttaren verkligen kunna sållas ut. Men hur kul skulle det vara?

Charmen med hästar är ju att de är så fantastiskt komplexa individer. De är olika varandra på alla sätt. Det är därför så många fortsätter att rida livet utan och aldrig tröttnar.

Fått förfrågan om att klona

Holländaren Hans Hoorn som tränar det svenska hopplaget äger en fantastisk häst som heter Libero H. I går berättade han att han fått frågan om han inte vill klona den men sagt nej.

– Jag vill inte ha en kopia. Alla människor och djur är unika och så ska det vara, sa han.

Känns bra att ha en sådan man i svenska teamet.

Jag tittade tillbaka på vad jag skrivit om kloning tidigare och hittade en intervju från 2009 med Herbert Rodriques, professor i veterinärmedicin vid SLU.

Han sa många kloka saker. Bland annat att kloning innebär ett lidande för djur. För att producera en klon går många embryon åt och det är stora risker för fosterskador och död efter födseln.

Rodrigues hade svårt att förstå det rationella i att klona en häst. Det är som att välja förra årets bilmodell istället för årets nyare och bättre, menade han.

Naturen är klokare, sa han också. Naturen ser till att alla gener blandas till nya cocktails hela tiden, just för att undvika likheter.

Utan olikheter hade vi alltså gått under.