”Nu har jag vunnit allt”

Lars Frölander kan äntligen slappna av: Förhoppningsvis går det ännu bättre nu

SPORTBLADET

FUKUOKA

Det tog honom 27 år, eller möjligen 52 sekunder och 10 hundradelar, att ta sig dit.

Till det fullkomliga.

- Nu har jag vunnit allt man kan vinna, säger Lars Frölander.

Foto: reuters
vilken guldgosse Efter att ha vunnit såväl EM som OS fick Lars Frölander äntligen sitt VM-guld i går.

EM-guld på kort bana, EM-guld på lång bana, VM-guld på kort bana, OS-guld.

Det fattades bara ett VM-guld på lång bana.

Det fattas inte längre.

Lars Frölander från Borlänge har vunnit allt, och det är många som funderar på hur en så liten, så klorallergisk kille från Sverige (av alla ställen) kunnat bli så stor.

De borde förstå.

För när Lasse står i ett litet utrymme bakom bassängen i Fukuoka och pratar med några få journalister, så ger han svaret själv.

VM-guld - men nöjd? Nej, inte Frölander

Han står där, med träningsoverall på och guldmedaljen i näven, och borde - tycker man - vara extatiskt lycklig.

Men det är han inte.

Lasse Frölander är inte nöjd.

Han har vunnit VM och blivit historisk och visat att han är bäst i världen.

Men han är inte nöjd.

För han har inte slagit världsrekordet.

- Jag var lite inställd på det, jag kände att jag hade det i kroppen - men fick inte ut det riktigt. Jag är lite besviken, för jag hade mycket högre krav på mig själv. Men guldet är viktigast, nu har jag gjort allt som jag egentligen ville göra, säger han.

Bäst - tack vare den inre pressen

Det är den där inre pressen som gjort Lasse Frölander till världens bäste fjärilsimmare.

Han är inte nöjd.

- Du, om jag skulle berättta för dig vad jag egentligen velat göra (för tid) så skulle du förstå, säger han och ler.

Det har gått tio månader sedan han vann OS-guld i Sydney.

Då pratade alla om chocken, om skrällen och hur överraskade australiensarna hade blivit.

I går var de förvarnade.

?men ingen var nära att hota

Men varken Michael Klim (sjua) eller Geoff Huegill (trea) var nära att hota Lasse.

Klim var aldrig med i racet, Huegill gav bort sina chanser i vändningen och målgången.

- Det känns grymt skönt, säger Lasse Frölander.

Om du jämför med OS-guldet?

- OS är alltid OS, det är liksom det största. Det byter jag inte bort mot någonting. Men det här guldet är tvåa, och guldet i Aten (kortbane-VM, 2000) är trea.

Lasse har en del guld att jämföra med.

Nu är han medlem i en exklusiv superklubb - för dem som vunnit långbane-EM, -VM och OS.

Bara tolv finns med (se listan här under).

Två svenskar.

I går fick Gunnar Larsson sällskap.

- Kul. Lasse kan plocka fram det lilla extra när det behövs.

- I dag simmade han bra, men det fanns mer att önska - han var långsammare ut än vad han var i Sydney, säger Gunnnar Larsson.

I dag simmar Lasse Frölander final på 100 meter fritt, i morgon simmar han final på 50 fjäril.

Sedan är VM slut.

Och framtiden tar vid.

- Jag ska vara ledig först och ha semester, sedan åker jag till Goodwill Games.

- Vi får se hur det går där efter den uppladdningen, säger han.

Ingenting kvar att bevisa

Han behöver inte bevisa något längre, varken för sig själv eller för andra.

Och det tänker han njuta av.

- Man ska alltid ha kul när man simmar, när man sätter press på sig själv är det inte riktigt lika kul. Jag har våndats och haft ångest, säger han, och fortsätter:

- Missförstå mig rätt, det är inte så att jag ger upp. Men den inre pressen kommer att försvinna.

- Förhoppningsvis går det ännnu bättre då.

Lasse lovar att satsa åtminstone fram till 2004.

Men han berättar också om hur han inte längre är lika hungrig, inte lika nervös, som han var för bara något år sedan.

”Svårt att känna den heta viljan nu”

- Nu är det svårare att känna den riktigt heta viljan, för även om jag hade misslyckats skulle jag vara nöjd med karrriären. Det är lite skönare att komma till en tävling och kunna ta allt som det kommer - och bara ha roligt.

Sveriges genom tiderna störste simmare har roligt.

Han har kommit fram till målet.

Nu kan europamästaren, världsmästaren och olympiamästaren Lasse Frölander kan luta sig tillbaka.

Och satsa ännu hårdare.

Mot det där världsrekordet.

Simon Bank