”Det är kul att vara bäst i världen på något”

Sarah Sjöström i stor intervju om att börja gymnasiet, OS i London och viljan som tog henne till toppen: ”Jag föddes med den”

Foto: JOEL MARKLUND/BILDBYRÅN
ALLT FLYTER Sarah Sjöström är bäst i världen – och i höst börjar hon på gymnasiet. För Simon Bank berättar hon om att vara 15 år och världsstjärna: ”Jag försöker bara vara mig själv”.
SPORTBLADET

ROM. Hur kan man krossa hela världen men bli nervös inför ett klassrum?

Sarah Sjöström har en del att förklara.

Sportbladet ägnade ett par timmar åt att höra henne försöka.

Foto: Foto: BILDBYRÅN
”Jag har blivit inspirerad när jag träffat media och tänkt ’Shit vad kul det vore att byta plats!’”, säger Sarah Sjöström.

Det är på gränsen till olidligt varmt.

Stenplattorna kring poolen på det svenska landslagshotellet är så heta att man kunnat koppla en oxe på ena sidan, leda den över och servera den som medium-rare på den andra.

Jag sitter med Sarah Sjöström, femtonåringen som ska fylla sexton och som har fått en svårimponerad simvärld ur balans.

Vi har pratat i nästan en timme, men jag har inte fått något riktigt svar på det alla vill veta (Hur är det MÖJLIGT?).

När jag gett upp hoppet om ett svar får jag – en fråga.

– Alla vill väl vara bäst i världen på nåt? säger Sarah Sjöström.

Eller, hon säger egentligen mer:

– Jag är inte så bra på så mycket annat. Jag kan inte rita, jag kan inte sjunga, jag är värdelös på att dansa. Det är kul att kunna vara bäst i världen på nåt. Alla vill väl vara bäst i världen på nåt.

Och där kanske den finns, den stora hemligheten. I den där enkelheten i anslaget. Hon vill bara bli bäst på nåt.

Shaw sa att ”ungdomen slösas bort på de unga” men Sarah Sjöström har en vuxen supersimmares alla möjligheter, kombinerat med rätt sorts klokt, ungdomligt oförstånd.

När du simmar är du ju inte femton. Du kan redan det som många gamla simmare inte klarar – att göra ditt eget lopp.

– Det är svårt, men det måste man lära sig.

Varför kan just du det?

– Det är ju det jag tränar på. Vissa är bra på att dra ifrån i början, jag är bra på att komma på slutet. Det är mycket skönare att simma så. I fjäril kommer man ingenstans när man är trött.

Kan du överföra det till hur du är som person, det där med att köra sin egen grej?

– Ja, jag tror det. Det är ju lättare i simning, jag tränar liksom det varje dag. Men jag försöker vara mig själv annars också.

Förstår du liknelsen? Många femtonåringar ägnar ju sitt liv åt att försöka vara precis som alla andra.

– Jo, men jag försöker hålla min stil hela tiden.

Vad betyder ”din stil”?

– Du får fråga mina kompisar. Jag är nog ganska lugn, stirrar aldrig upp mig. Jag kan bli lite hyperaktiv ibland, annars är jag rätt cool.

”Föddes med viljan”

Michael Phelps fick ADHD-diagnos när han var liten...

– Alltså, jag har ju inte ADHD... Men jag har mycket energi. Och jag lägger den på simningen. När jag inte tränar blir jag lätt hyperaktiv.

Är simning en bra sport för dig?

– Ja. Det är roligt. Det är roligt att komma först.

Varför behöver du komma först?

– Det behöver jag inte.

Men min teori är att nästan alla kan bli väldigt bra, men för att bli bäst, alltså bäst i världen, så måste man ha ett behov av det. Annars lägger man inte ner det som krävs.

– Jag måste inte bli bäst. Jag simmar för mig själv. Men alla vill ju vinna, och jag har en jättestark vilja.

Varför?

– För att jag föddes med det.

Sarah Sjöström drar blondhåret bakåt och skrattar. Hon är lång (1,82), hon har alltid varit det. När hon gick i dagis trodde fröknarna att hon hamnat i fel åldersgrupp.

Annars är hon ”rätt vanlig”, hon tar bussen från Handen till träningarna i Erikdalsbadet, men hon har välsignats med en kropp som är gjord för simning, och hon ser ut som en superhjälte när hon står vid startpallen.

Hon känner sig inte alltid så.

Skulle du kunna stå upp inför tiotusen personer om det inte handlade om simning?

– Nej, aldrig. Jag stod på scen på idrottsgalan i Globen. Att stå där och snacka, det var nåt annat. I OS står man inför en miljon människor, men då gör man något man är bra på. Efter Globen höll jag på att börja gråta. Det är samma i skolan, jag är inte särskilt säker där heller.

Du måste lära dig mycket av allt det här.

– Ja, absolut. Jag blir bättre hela tiden. Jag kände det mellan åttan och nian, att jag vågade snacka mer, fick bättre självförtroende, blev tryggare.

–  Men när jag skulle snacka engelska på presskonferensen efter guldet så... jag satt där och tänkte ”vad var det nu lärarna sa?”.

”Drömmer om att vinna OS i London”

Tänker du i längre perspektiv nån gång, fem, tio år framåt?

– Nej, jag tänker inte så mycket framåt över huvud taget. Jag drömmer om att vinna OS i London, men det är det tusen andra som gör. Jag vill bara leva nu, göra det så bra jag kan och ha det bra.

Och i höst börjar du på gymnasiet?

– Ja. Media. Första året får man prova lite olika grejer, andra året väljer man inriktning. Radio, textkommunikation, journalistik, grafisk bild... en massa olika.

– Jag har blivit inspirerad när jag träffat media. Ibland kan jag tänka ”shit, vad kul det vore att byta plats!”.

Då gör vi det. Kör. Intervjua mig.

– Jag måste öva lite först...

Äh, du får två och en halv minut.

– Okej. Ehrm. Hur är det att vara journalist då?

– Det är fantastiskt. Väldigt mycket jobb, men roligt.

– Får du resa mycket?

– Hundra dagar per år, kanske.

Eller lite mer.

– Träffar du många kändisar?

– Ja. Jo. Nu träffar jag ju dig.

– Vilken är den största kändis du träffat?

– Träffat och träffat... jag har stått och ställt frågor till David Beckham. Ronaldinho. Ronaldo.

– Är dom trevliga?

– De är proffsiga, men rätt trötta på att svara på frågor. Det är roligare att prata med idrottare som inte hunnit tröttna.

– Dom är medietränade?

– Ja. Du har inte fått någon medieträning än, va?

– Nä. Inte än. Det är väl bara att säga vad man tänker och tycker?

Det är det nog inte egentligen, inte alltid.

Men Sarah Sjöström har gott om tid på sig att lära sig det också.

Många hade kanske sagt åt henne att hon inte borde börja prata om att vinna OS i London 2012 redan nu.

– Nej, ingen har sagt det till mig. Jag tänkte ju före VM att ”shit, vad coolt om nån skulle slå De Bruijns världsrekord”, inte ”tänk om JAG skulle slå det”.

Jag pratade med Jacco Verhaeren, de Bruijns gamle tränare. Han sa om dig att du ”lever i framtiden redan nu”.

– Jag läste det.

Vad tror du han menade?

– Jag vet inte. Att jag har mycket framför mig. Och det vet jag att jag har.

ARTIKELN HANDLAR OM

Simning