Bank: Alshammar måste hitta känslan igen inför OS i London

Foto: Foto: bildbyrån
ny guldmiss
SPORTBLADET

Therese Alshammar visar återigen att hon simmar snabbast i världen.

Problemet?

När hon hade gjort det fick hon ändå bara en silvermedalj om halsen.

Sportbladets krönikör Simon Bank.

Vad behöver Therese Alshammar egentligen göra på ett VM för att vara en imponerande simmar?

Inget alls.

Det räcker i princip med att hon är här, att hon går in – tjugo år efter sitt första SM-guld på seniornivå – och visar att hon fortfarande brinner för den här sporten, för att simma, för att utveckla sig själv.

Det är imponerande. Hon är imponerande. I går tog Alshammar sin tionde medalj i lång bana på världsnivå, och hon gör det i en simvärld som förändras och växer snabbare än den någonsin gjort. Fjorton

olika länder har redan tagit guld i Shanghai, finalen på 50 fjäril i går var en uppgörelse mellan en holländsk veteran som tränar med Romain Barniers franska superlag nere i Marseille och en svensk veteran som tränar med Grant Stoelwinders australiensiska sprintkollektiv i Sydney. Internationella samarbeten tänjer på gränserna, de lyfter sporten – men de förändrar inte reglerna.

I simning vinner fortfarande inte den som simmar snabbast.

I simning vinner fortfarande den som är först in i kaklet.

Simmade bäst – förgäves

Det spelar alltså ingen roll att Therese Alshammar simmade bäst av alla i finalen, att hon i alla fall delvis visade upp den där kombinationen av perfekt vattenläge och kraft som gör henne unik i simvärlden. Hon slarvade bort sitt lopp, missade i viktiga detaljer, och straffades stenhårt för det. Normalt är hon bäst av alla i startmomentet, men nu kom hon lite stressigt in i loppet, fick kämpa sig in i rytmen – och missade målgången totalt.

Det var en långsam final. Therese simmade på 25,76, fyra tiondelar över hennes årsbästa från Rom. Kortbanespecialisten Inge Dekker simmade långt över det holländska rekordet i sitt femte VM, men vann ändå. Holland har sin sprintrevolution, men Dekker själv har aldrig vunnit guld individuellt förut.

Therese? Hon log efteråt, simmade av lite, fick sin silvermedalj och gick ut och proffssimmade sig till final på 50 fritt.

Hon har gjort det här förut, hon gjorde det för två år sedan i Rom. Samma krampaktiga underpresterande på favoritdistansen 50 fjäril, och sedan en revansch på 50 fritt dagen efter. Hon kan göra det igen, och eftersom frisimmet – till skillnad från 50 fjäril – är en OS-distans så är väl allt bra i så fall? Slutet gott, allting gott?

Nja. Jag tycker ju inte det.

Behöver inte oroa oss

VM året före ett OS är alltid speciellt, det är där alla stämmer av sina satsningar och ser att man ligger rätt till i sina projekt. Therese Alshammar gör det, hon känner sig trygg i Johan Wallbergs upplägg och hon är bevisligen i bra form.

Formen behöver vi inte oroa oss för – det är finalerna vi kan börja undra över.

Therese Alshammars OS-historia har i mångt och mycket handlat om otur och stolpe ut. Förkylningen i Sydney stal ett guld eller två från henne, i Peking var det den där dräkten som sprack. Men när hon väl är frisk och i form får hon inte fälla sig själv med finalfrossa. När hon väl är bäst i världen måste hon kunna gå in, slappna av och simma på samma sätt som hon gör i en semifinal.

Jag hoppas hon lyckas med det i dag, för att få med sig rätt sorts mästerskapskänsla på vägen mot London.

Om kroppen bär henne där ska ju inte hjärtat sätta stopp.

■ ■ ■

Sarah Sjöström blev fyra igen, för tredje gången i VM. En hundradel från pallen den här gången, men jag kommer inte minnas hennes Shanghai-VM som ett mästerskap då hon hade otur. Sarah har visat att hon klarar att hålla liv i alla sina distanser och att hon lugnt och fint snickrar vidare på en av idrottsvärldens mest lovande karriärer.

Möjligen gör det henne lite sur att få stå utanför pallen och titta på. Det skadar inte. Hon kommer att få de där medaljerna framöver.