Igelström: Jag ville inte leva mer

Berättar om dagen då hon skulle ta livet av sig

Foto: TV4
Emma Igelström.
SPORTBLADET

Emma Igelström, 33, gick igenom ett helvete efter simkarriären och tänkte för tre år sedan ta sitt liv.

Nu berättar hon om mörkret och vännen som räddade henne.

– Jag kom till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte ville leva mer, säger hon i TV4-programmet ”Efter tio”.

Som simmare var hon en av Sveriges absolut bästa. 2002 blev hennes stora år, med totalt fem VM- och EM-guld och tre världsrekord.

Men utanför bassängen hade hon det tyngre: efter att ha kämpat med ätstörningar under större delen av livet tog hon 2004 en paus från simningen och lade sig in på sjukhus för behandling. Året efter slutade hon tvärt med simkarriären.

Det var kulmen på en ångestfylld resa som började redan efter det där magiska VM:et i Ryssland 2002.

– När jag satt på planet från Moskva borde jag varit överlycklig. Jag borde ha känt att jag fixade det, att jag lever min dröm. Men jag blev rädd för jag kände ”hur ska jag kunna toppa det här och bli bättre?”, säger hon i TV4:s ”Efter tio”.

”Jag ville drunkna”

Emma Igelströms lidande tog inte slut efter karriären, det blev värre och de kommande åren tog hon till flaskan. Alkoholismen tog henne i ett fast grepp och ledde henne till avgrunden.

– Jag kom till en punkt i mitt liv där jag kände att jag inte ville leva mer. Det var så mycket som hade hänt och jag förstod inte hur jag skulle kunna bena upp min otillräcklighet på alla ställen, eller hur jag någonsin skulle kunna må bra igen. Jag kände det är lika bra att ge upp, jag orkar inte mer, säger hon och fortsätter:

– Jag hade bestämt att jag ville ta livet av mig och jag hade bestämt att jag ville drunkna. Någonstans tyckte jag att det var så fint och det sjuka är när jag tänker efter, nu kan jag se hur destruktiv jag var. När jag väl hade tagit beslutet om att jag inte ville leva mer så var det första gången på så länge som jag mådde bra och kände mig lugn och trygg. Jag förstod ganska fort att jag inte skulle klara av att göra det nykter för jag var livrädd för att jag skulle ångra mig... så jag hade druckit jättemycket.

Ringde vännen

Den dagen beslutade hon sig ändå för att ringa Marie Spetz, en vän hon hade träffat på en självhjälpsgrupp, som var på väg hem från Köpenhamn efter att ett flyg till Paris hade ställts in.

– Hon sa ”Marie, kan jag få komma hem och sova i er gästsäng?”. Men jag förstod inte på det samtalet, berättar Spetz i ”Efter tio”.

De två bestämde att de skulle ses i Helsingborg, men när Spetz försökte nå henne senare svarade hon inte på telefon.

– När jag sedan kom fram så var inte Emma där. Då blev jag riktigt rädd och när jag hittade hennes plånbok hände det saker i mig förstås. Då gick jag inte och letade utan jag rusade ner mot vattnet och sprang längs med kajkanten. Första reaktionen var att ropa efter henne, men det var bitande kallt så jag kände att om hon hade hoppat så hade hon frusit ihjäl för längesen, fortsätter hon.

Så var det inte. Istället hittade hon Igelström, avsvimmad, på en parkbänk.

Efter att ha förts till sjukhus återhämtade sig den forne mästarsimmaren och numera reser hon landet runt och föreläser om sina erfarenheter.