Tappade 5 sekunder – och guldmedaljen

Foto: TT
SPORTBLADET

BERLIN. Sverige tappade ett guld. Stina Gardell tappade fem sekunder.

Första tanken?

– Fan! var det första tror jag, säger en tårögd Gardell.

På tre sträckor hann Sverige lägga upp en guldmedalj på en tallrik – bara för att se hela Italiens idrottsälskling Federica Pellegrini göra sig ett skrovmål till slut.

Svenskorna hade hoppats på guld.

De fick se en enorm uppvisning av en av världens bästa simmare de senaste tio åren.

– Det var riktigt mäktigt av Stina att simma mot Federica Pellegrini idag, hon är en mästare på 200 frisim och har varit det länge, säger Sarah Sjöström.

– Det går inte att ha ett tuffare läge än att simma mot den bästa av de bästa.

Sverige kom till EM för att visa att de har ett lag på 4x200 meter fritt som är värt att satsa på inför OS.

Mer än nöjd

Efter EM:s tyngsta tapp var förbundskaptenen Ulrika Sandmark mer än nöjd.

– Jag har inga kluvna känslor alls, jag tycker att de var fantastiska. Det här var bra, riktigt bra, säger hon.

Och det var det ju, sett till kapacitet.

Michelle Coleman simmade startsträckan på 1.57,2, Louis Hansson följde upp med 1.58,86 – båda tider i personbästatrakten.

Ja, och sen hoppade Sarah Sjöström i för att försöka avgöra loppet på tredjesträckan.

Hennes uppvisning räckte inte till guld, men den räckte för att skrämma slag på simmarvärlden. 1.53,64 med flygande start är chockartat bra, en effektiv sänkning av personbästat med sju-åtta tiondelar och en absolut världstid.

– Jag vet inte vad jag ska säga. Hon är alltså TRE sekunder snabbare än någon annan, säger Ulrika Sandmark.

Sarah Sjöström själv var, som vanligt, också överraskad.

– Jag blev väldigt förvånad när jag fick höra min tid. Jag tänkte att jag skulle göra 1.57-1.56 någonting. Det är kul att bevisa för mig själv igen, att jag kan bättre än jag tror.

”Riktigt nervös”

Efter uppvisningen fick hon stå med lagkamraterna och se Stina Gardell slåss mot övermakten. En missad vändning halvvägs, en stressad simning på hemvägen, en jagande Pellegrini på rulle – och med femton meter kvar orkade inte Gardell längre.

– Jag var riktigt nervös på pallen, jag visste vem jag hade bredvid mig. Målet var att gå under två minuter och vara avslappnad, sedan missade jag vändningen vid hundra och, ja, det sved till efter 175 där, säger hon med tårar i ögonen.

– Det är alltid trist att bli ikappsimmad  sista fem meterna när man har ett guld. Men jag är otroligt glad över den här medaljen.

Stina Gardell simmade sistasträckan på 2.01,51, fem sekunder långsammare än Pellegrini men inte långt över personbästanivå.

Hon räckte helt enkelt inte till.

ARTIKELN HANDLAR OM

Simning