18.20: Världens bästa Kalle Anka-tävling...

Bergström: Dags att tänka om i fler grenar?

SPORTBLADET

Vad gör du klockan 18.20 i kväll?

Jag vet vad jag ska göra.

Jag ska sätta mig på en läktare utanför en israelisk småstad och njuta av världens bästa Kalle Anka-tävling.

Sportbladets Kristoffer Bergström.

Alla sporter kan kryddas. Ingen är komplett än. Det är min fasta övertygelse.

Misstror du mig är det bara att mejla så ska jag komma med ett tips på vilka finjusteringar just din specifika gren skulle vinna på.

Fotboll?

Gör om slutet på matcherna för att öka dramatiken. Slopa övertid, inför effektiv tid och en klocka som räknar neråt. Ja, och självklart ska det röda kortet bort när en målvakt fäller en framstörtande anfallare i straffområdet.

Alpint?

Filma alla åk identiskt och hitta en teknisk lösning så att ledaren ligger som en blek skugga i bild när de andra kör. För aktiva och publik blir det ingen skillnad, men tv-tittarna ser i detalj hur de tar svängarna i jämförelse med varandra, när de tjänar eller tappar tid. Tänk på andra åket: den aktiva börjar fem tiondelar före ledarspöket och jagas hela vägen mot mål dit försten vinner.

Erkänn: du har tänkt samma sak

Längdskidor?

Inför en stafettform där lagen totalt ska köra två sträckor klassiskt och två i fristil, varav två tas av tjejer och två av killar. I vilken ordning bestämmer lagen själva och i hemlighet, vilket förstärks av att växlingen sker i en liten tunnel inne på stadion. Publiken ser en skejtande Kalla susa in i tunneln bredvid en diagonalande Martin Johnsrud Sundby och ut – booom! – flyger Calle Halfvarsson och Heidi Weng.

Jag hör hur det låter. De här tankarna torgför du inte offentligt eftersom de snarare borde belönas med en narrmössa än ett presskort. Men medge att du någon gång har suttit framför ett sommar-OS eller en orienteringstävling och märkt hur en tanke växer från djupet av någon bortglömd hjärnlob: borde de inte ändra på reglerna lite…?

Höjdhopp?

Testa lasermätning så att vi får en exakt höjd.

Längdhopp?

Lägg ett snöre först vid sju meter, låt de som klarar gå vidare till 7.20, 7.40, 7.60…

Män ställs mot kvinnor

Jag skriver detta från ett pressrum i Israel. Kortbane-EM har just hållit försök i simningens bastard: 4x50 meter mixad medley. Grenen infördes 2013 och kallades i fjol av Hans Chrunak för en tramsig Kalle Anka-tävling.

– Vad är nästa gren? Är det femkamp? Ska man simhoppa, konstsimma, simma långdistans och köra straffar i vattenpolo på slutet? röt simprofilen.

I mixmedley är ordningen på simsätten givna. Rygg, bröst, fjäril, crawl. Vem som tar vilken sträcka är frivilligt, vilket gör att män ställs mot kvinnor, att avstånd uppkommer och plockas in, att heroiska insatser inte alltid mäts i vem som växlar först.

En taktik är att låta killarna starta eftersom det är svårsimmat i deras skvalpiga bakvatten, men nästan hälften av deltagarna i morse tänkte annorlunda. En nation har sin starkaste tjej på bröst, en annan vill spurta med en killfrisimmare.

Stora ögon och bultande hjärta

Sverige ställde upp i mixmedley 2013 men avstår i år eftersom truppen är för liten och inriktad på individuella lopp. Det hindrar inte mig från att i kväll slå mig ner på läktaren tjugo över sex, svensk tid, då det också sänds på SVT.

Jag kommer att ha stora ögon och ett bultande hjärta. Eventuellt skriker jag.

Kanske blir det Kalle Anka. Men kanske blir det lika fulländat som velodromcyklingens mångkamp – omnium – i OS 2012. Vi narrmössor på plats i London brann för gren nummer tre, elimineringsloppet, där alla deltagare skickades upp i ovalen samtidigt. Vid varannan varning blinkade styret på den cyklist som var sist och därmed utslagen. Att leda var alltså oviktigt, det krafteffektivaste var att elegant dansa vidare bland de näst sista, vilket slutsegraren Laura Trott gjorde.

Elimineringsloppet är något av det närmaste regelperfektion jag har kommit. Det triggar fram rätt kombination av underhållning, fysik, hjärnspel och kontringar på de andras lister. Jag ömmar för den lika varmt som jag gör för fotbollens offsideregel.

Och förresten, vore det inte rätt läckert med en mångkamp där Sarah Sjöström gjorde upp mot den ungerska giganten Katinka Hosszu i simhopp, konstsim, frisim och vattenpolostraffar?