Jag vill inte se iskalla värmningar

Micke Nybrink: På den gamla goda tiden stod åttaoddsarna som spön i backen

SPEL

Ingen går på trav längre, bara jag och mina kompisar.

Jag känner snart alla på Valla.

Varför? Varför har många tröttnat?

En anledning kan vara värmningarna.

Eller jag kanske borde skriva avsaknaden av värmningar. Annat var det när jag var liten och farsan och jag satt bänkade på Solvalla från klockan fyra.

Vi var tvungna att vara där vid den tiden, för att vara säkra på att få vår vanliga läktarplats.

Sören och Gunnar Nordin, Stig H, Kalle Fylking och Håkan Wallner var ute och vässade hela eftermiddagen – och den som satt på första parkett och engagerade sig kunde hitta många fina värmningsvinnare.

Själv tyckte jag nästan att värmningarna var roligare än själva loppen. Tränarna körde tufft och vi jämförde från gång till gång. ”Senast kunde den bara 1.16 i 500 meter, i dag körde Sören 1.12, vi lirar!”

På den gamla goda tiden stod åttaoddsarna som spön i backen.

Hur ser det ut numera? Värmningar, vad är det för nåt? Varför ska man prova grejerna före loppet? Det är bättre att köra några bakvarv och sen skylla på dåligt fäste när det går åt helsicke.

Så verkar många travtränare resonera.

Gör som Gunde – testa innan

Okej, jag vet egentligen inte ett dugg om hur de tänker, är bara en glappkäftad staketkusk och jag borde kanske hålla käft. Men sen när har jag kunnat göra det? Nog provade Gunde Svan glidet innan han körde fram till start på femmilen och visst vill Michael Schumacher ha rätt däck på Ferrarin när det ösregnar?

Jag inser att dagens hästar travar renare än på 1970-talet och kanske inte behöver testas varje dag – men vi som ska spela är nyfikna på att se dem i full speed. Det ger oss en kick och en god anledning att åka till travbanan.

Till sist: Fick en känga i en facktidning för att jag, påstods det, kallade våra kära travhästar för kräk. Det var vidrigt av mig men heller inte oväntat eftersom jag i åratal bevisat att jag är en riktig gris. Ungefär så gick psalmerna.

Tyvärr hade karln, som lystet, snörvlande och fylld av hat (?) måttade med högerfoten, missuppfattat allt.

Det var inte hästarna som var kräk, inte fan, utan kuskarna, ha. ha.

Veckans tips

Micke Nybrink

ARTIKELN HANDLAR OM