Redo för historieböckerna

Åke Svanstedt om skitsnacket som fick honom att flytta, rykten om förbjudna träningsmetoder - och - är han en surkart?

Foto: Casper Hedberg
Hästbäst Snart har Åke Svanstedt chansen att skriva travhistoria om det blir en andra rak seger i elitloppet med Gidde Palema.
SPEL

Det snackas ju så mycket inom travet och alla vet bäst och så fort nån tror sig veta nåt så är det ”stenklart”.

Det var till exempel alldeles stenklart att Åke Svanstedt är en tvär och sur typ som aldrig skrattar och att jag skulle få ett helvete med den här intervjun.

Som vanligt visade det sig vara ett stalltips som sprack.

Det är väl likadant med storyn om grisfösaren. Den verkar inte vara så stenklar den heller.

Vad det handlar om är att undersökande journalistik i form av tv-programmet ”Insider”, Strix Television, länge sökt belägg för ryktet att Åke Svanstedt tränar sina hästar med förbjudna metoder.

Det man framför allt vill avslöja är att Svanstedt använder en så kallad grisfösare – en pinne som avger en elektrisk stöt – för att skrämma hästarna till framgång.

Ingenting har framkommit som pekar på att det finns ens en gnutta sanning i det ryktet, men det är klart att Svanstedt är irriterad.

– De har ringt runt till folk som jobbar åt mig och hästägare och till och med medarbetare som slutade för flera år sen. De hoppas väl att de ska hitta nån som är osams med mig och som kan avslöja nåt som hämnd. Men det finns ju ingenting att avslöja, säger Åke.

Ingen har frågat dig rakt ut.

– Nej, det är bara personer runt omkring mig som intervjuas om mina metoder. Men dessa har förstås omedelbart rapporterat till mig om vad som pågår.

Varifrån kommer det här ryktet, då?

– Det är väl nån som vill skada mig, antar jag.

Skulle det kunna fungera, det här med att ge en häst elstötar?

– Kan jag inte tänka mig. En häst som man sticker i baken på det viset borde bli ”bakrädd”, som vi säger. Den skulle inte vara i psykisk balans. Ser man på de hästar jag har så är de verkligen inte hetsiga av sig, det går inte att skrämma sig till framgång i den här branschen.

Hur störd är du över det här?

– Äh, dom får hålla på bäst dom vill...jag har ingenting att dölja. Det är ju fler tränare än jag som misstänkliggjorts. Men STC (travsportens högsta organ) har gjort åtskilliga, oanmälda kontroller hos mig, de går igenom medicinskåp och allting och hittar aldrig nåt fel på mina träningsmetoder.

Som i och för sig sägs vara lite udda.

– Njae, det är inga hemligheter. Så fort det går bra för en tränare misstänker folk nåt mygel. Men jag kör med vanlig hästmat och vanlig träning. Resten handlar om känsla för hästarna.

Det där med känslan är nåt man inte riktigt kan förklara.

– Man har väl nåt litet extra sinne, kanske. Se på Stig H. Hans metoder kan alla efterapa – men aldrig hans fingertoppskänsla för hästarna.

Och du var ju lärling hos honom för många år sen.

– Just det. Men senare, när jag hittade egna sätt att träna hästar, gick det bättre för mig.

Jag frågade Stig H en gång vem som var den bäste kusk han nånsin sett. Han svarade Ulf Thoresen.

– Jag säger samma sak, helt klart. Ulf lever ju inte längre, men han var fenomenal. Så fort han satt vid tömmarna gick hästen ett par sekunder snabbare.

Du kan själv kliva in i legendernas skara om du vinner ditt andra raka elitlopp med Gidde Palema.

– Det är klart det vore nåt för historieböckerna om jag vinner med en tioåring. Jag vet inte om en så gammal häst vunnit tidigare. Och jag menar...Elitloppet i sig självt är ju så stort, jag minns när jag var ung grabb och var här på Solvalla och såg mig storögt omkring...det skulle vara fantastiskt att få vinna igen.

Många säger att startfältet är svagt i år.

– Det tycker jag inte. Det kan krävas rekordtid för vinnaren.

Folk säger också att du är en inbunden och tvär typ. Att du aldrig skrattar.

– Tssss...verkar det så?

Nej, inte alls. Men du kanske inte är lika glad alla gånger.

– Det kan ju vara jobbigt när folk tycker att man ska vara tillgänglig jämt. Media vill att jag ska svara i telefon både dag och natt. Har jag en ledig söndag vill jag inte stå och babbla om vilken häst som ska springa barfota. Jag måste få leva ett liv. Ingen kan kräva att jag ska ställa upp på allting.

När du hade ditt stall i norrländska Matfors sa du att skitsnacket tvingade dig därifrån.

– Ja, jag kände mig aldrig riktigt accepterad. Det var som om jag var i vägen på nåt sätt.

Så du flyttade hela verksamheten till västgötaslätten.

– Och trivs bra som sjutton. Där skulle jag gärna bo även om jag inte tränade hästar.

Och så köpte du ett hus till dina föräldrar alldeles intill.

– De är 71 och 76 år, det var rätt modigt att bryta upp från livet i Norrland och börja nåt nytt.

Amatörfråga: du har 150 hästar i träning. Om du ställer upp dem på rad – kan du namnge allihop?

– Nog känner jag igen dem, det tror jag. Men en söndag för ett tag sen hade jag 30 ston i en hage, och plötsligt var det ett som jag inte kunde komma på namnet på. Det förvånade mig. Men det visade sig att hon hade kommit dagen innan.

Om du sätter på dig peruk och lösnäsa och ställer dig bland publiken, skulle du pricka in många vinnare på spelet?

– Det vete fasen. Jag tror inte det. Jag är ingen större gambler heller. Men däremot som kusk...jag kan få en ruskig vinnarkänsla under en provstart och den visar sig ofta vara helt befogad.

Vad är känslan nu, inför Elitloppet?

– Jag vet inte, jag har inte haft det rätta flytet den senaste månaden, tycker jag. Det varit otur med startspår och annat, och sånt inverkar lite på självförtroendet. Men det kan ju svänga snabbt.

Till sist, en dum fråga till: varför är Gidde Palema bättre just nu, när han får sig ett skjut tre gånger i veckan? Borde han inte bli tröttare?

– Ha ha, nej...under perioden då han betäcker, fram till augusti, är han betydligt kaxigare. Han är kung då. Det är så det fungerar med hästar.

Peter Wennman