"Även vi tvåbenta ser fram emot att komma till Solvalla"

Gästkrönikören Ulf Elving om Elitloppet

SPEL

Att få en inbjudan till Elitloppet är det finaste man kan uppleva, har jag förstått. Om man är häst.

Men även vi tvåbenta ser förstås fram emot att få komma till Solvalla på söndag. Själv är jag bjuden både att äta lunch, njuta av fantastisk travsport och spela bort mina pengar. Jättetrevligt!

Lunch? Fnyser nån. Man går väl inte på trav för att äta.

Nä, det ska gudarna veta. Jag har sett många som inte har en aning om vad dom stoppar i sig på travrestaurangen. Att vara kock på ett sånt ställe måste vara lika otacksamt som att möta Järvsöfax. Men jag gillar kombinationen mat och spel. Även om det blir lite rörigt med spelbongar i soppan, travprogram i varmrätten och tidningarnas spelbilagor i knät i stället för servett. Tro´t eller ej, men för drygt tio år sen var maten mitt enda intresse. Hästar? Blaha blaha. Jag gjorde ilskna utfall mot TV:n så fort kusarna fyllde rutan.

Men så skulle vi ha travtips i radio, och Lennart Forsgren kallades in.

- Du måste spela själv, sa han. Jag ska lära dig. Kör en rak dubbel, 9-5.

Jag vann flera hundra. Herregud, så lätt det här var! Sen var man ju fast. Upptäckte att liret är livet. Därefter har jag upptäckt fler saker:

· Det är meningslöst att slarva ihop ett system. Skänk hellre bort pengarna till Frälsis.

Travspel är så raffinerat konstruerat att man alltid, alltid är nära att vinna storkovan – men aldrig, aldrig gör det. Fast det senare inser man inte. Nån som känner igen det segervissa leendet varje gång man lämnar in kupongen? Och som sett det stelna när loppen går?

Det tar säkert ett helt liv att bli en bra spelare.

Tur man har livet för sig!

Skämt åsido: jag har bestämt mig för att hamna på vinnarsidan. Och vet att det bara är hårt jobb som gäller för att lyckas, där som i andra sammanhang. Min gamla skolfröken skulle inte tro sina ögon om hon såg min ambition. Mer än halva natten mot lördagarna är det travtidningar, mejltips och internetspelsighter som gäller. Lördag förmiddag frukost i sängen med Challe, på TV alltså, och sen, från lunch, ATG:s massiva liveinformation, dyra betalsamtal och snabba kontakter med spelkompisar. Den som ringer då och stör får en överhalning och luren i örat, sorry. Hustruns vänner hade en osviklig förmåga att ringa mitt i spelspurten, men jag har skrämt slag på dem, så de har lärt sig.

Att jag skulle bli så här, kunde ingen ana. Ännu mindre att jag också skulle bli hästägare. Men för några år sen var vi ett gäng som köpte den lovande men skadebenägna travaren Coktail F.C. Det visade sig att skadebenägen bara var förnamnet; han sprang inte in en spänn. Men han är en underbar individ, och de som antyder att han är mogen för livsmedelsindustrin kan prova att tugga i sig sin egen farmor i stället. Han går i en hage i Västmanland nu och får göra det i lugn och ro.

Fast med lite mer flyt hade han bergis stått på startlinjen på Solvalla i helgen, jag lovar. Men det finns ju så många om i travet?

Nu lär det bli norsk vinst i Elitloppet i stället. Kom ihåg var ni läste det först!

Ulf Elving