Uppvisningen slår allt jag har sett tidigare

SPEL

Jag vet att minnet är kort men det här slår allt jag sett på en travbana.

Jag de Bellouets uppvisning i Elitloppet, på 1.09,4, med bakvänt kör-spö.

Världens bästa häst någonsin?

Det känns i alla fall inte helt idiotiskt att ställa frågan.

Vi hade längtat efter att få se honom på riktigt. Kretsen kring det franska monstret hade inte varit så lätt att locka till Solvalla men nu var det alltså dags. Nu var han här, den oövervinnelige. Det var ta mig fasen hur stort som helst.

Redan i de första lugna uppvärmningsvarven insåg man vad som komma skulle. Jag hade trott att han skulle se lite stel och knölig ut, men Jag de Bellouet visade sig vara en smidig jättetravare i total harmoni.

Ännu värre blev det när Christophe Gallier lät honom sträcka ut i den andra värmningen. 1.11 i 800 meter, hur ofta ser vi sånt i Sverige, på det sättet? Det var ungefär som att se Zlatan trixa med det där tuggummit.

Det första försöket vanns av Conny Nobell och loppet kan ha varit det sämsta Elitloppsförsök som någonsin körts. Mara Bourbon ströks för korsförlamning strax före start, Fairbank Gi och Snazzy Millie startgalopperade och Jardy hoppade rakt upp i luften 700 kvar.

14,5 första varvet på Conny Nobell var förstås ett dåligt skämt och hästen vann utan att behöva klämma fram en enda svettdroppe.

Det andra försöket blev raka motsatsen, full fart och dramatik. En nonchalant Gallier bakom Jag de Bellouet hamnade i rygg på ledaren direkt men trots flera chanser att gå ut i andraspår satt han som fastfrusen, totalt ointresserad av att slinka ur fällan. Den gode Gallier hade nämligen en plan, en djävulsk sådan, han gav väl blanka fan i svenska regler.

Hade diskats - om han hade vunnit

550 meter före mål styrde han helt sonika ut i andraspår, bredsidade vinnaren av Elitloppet 2000, Victory Tilly, och sen, hej och hå, var det bara att köra. Köra för vinst men som tur var för Gallier hann han inte ikapp ledande Hot Shot Knick. I så fall hade han blivit diskad och missat finalen.

Vårt konstiga reglemente säger nämligen att måldomaren bara diskar för trängning om en manöver ändrar ordningsföljden i mål. Och det gjorde ju inte Galliers fuling in i sista sväng, han hade ändå slutat tvåa. Om han däremot vunnit hade det vara en helt annan sak. Ja, hur korkat som helst.

Inget vanligt kompislopp

Men vi såg. Vi såg att finalen bara kunde sluta på ett sätt. Jag de Bellouet var okörd i försöket, han forsade fram efter mål medan Hot Shot Knick var stum på 10,5. Finalen skulle bli slakt. Frågan var bara i vilken ordning han skulle strimla dem.

Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss. Med i Elitloppet fanns nämligen jokern Snazzy Millie och Rick "The whip" Zeron.

Jag tackar Solvalla och jag tackar Zeron för att de var med och efter loppet skänkte även Christophe Gallier en tacksamhetens tanke till Zeron.

För det blev inget vanligt snyggt och prydligt kompislopp á la Solvalla onsdag med Zeron i fältet.

Han kastade loss, yiiiehaaa, i 190 från spår sju bakom bilen och trots att han var chanslös att ta sig förbi Hot Shot Knick fortsatte han gasa, det blev 1.06,7 första 500 och 1.08,9 första 1000 och de svenska kuskarnas och hästarnas munnar var vidöppna av förvåning. Vad gör karln? Men! Vi skulle ju köra 1.13 första rundan.

2000-talets bästa travlopp

Gallier trodde nog att han drömde. Haha, som om han behövde en bjudning. Han finåkte i dödens och avgjorde i ett nafs 500 kvar. Såg ni att han aldrig, inte en enda gång, vek fram körspöet?

Hästen gled i mål på 1.09,4, en tiondel från Varennes världsrekord på den vindsnabba Mikkeli-banan i Finland.

Elitloppet 2006 var det bästa vi sett på mycket länge. Vi fick bevisat att ett internationellt inslag ger stor sport, dramatik och ögonblick vi aldrig glömmer. Jag de Bellouet och Snazzy Millie - utan dem hade det blivit så fattigt. Nu bjöds vi på 2000-talets hittills bästa travlopp.

Micke Nybrink