Torr och tråkig? Nej, sansad och saklig

SPORTBLADET

Staffan Lindeborg är mitt uppe i sitt 824:e mästerskap som simkommentator på SVT.

Han är en elegant konstant.

Ni vet hur det ser ut, alla vi andra gör allt nuförtiden, syns och hörs och sticker ut i alla möjliga sammanhang.

Bloggar, poddar, tvoddar, twittrar.

Ofta för att det förväntas, ibland för att satisfiera egot.

Men inte Staffan.

Han är den han är, gör det han gör, det som han alltid har gjort, som han alltid har gjort det.

Han har refererat fotboll, hockey, bordtennis och simning i SVT i evigheters evigheter.

Rapporterat från Gamla Ullevi, Scandinavium, varit på plats i Jönköping så många gånger att han förmodligen har en egen ingång till arenorna.

Jag skrev en gång, lite ironiskt, och frågade om någon, någon gång, sett Lindeborg någon annanstans än i Scandinavium eller i Jönköping.

Det kom ett par mejl, någon påstod sig ha sett honom i Linköping, en gång, en kompis kunde intyga.

Utvecklingen rusar, branschen gungar, och mitt i allt det snabba och nya står Lindeborg stabil.

Som en stor jävla dykdalb i en simbassäng.

Skakig i VM 2010 – fick en ny chans och tog den

Han rapporterar och refererar, utan några extravaganser och utan att bygga varumärke.

Det är det som är så förbannat fint med honom.

Som kommentator har jag aldrig hört Lindeborg tappa fattningen, och då har han ändå kommenterat många klassiska svenska idrottsögonblick.

Pingismagin på 80- och 90-talet, Frölanders OS-guld i Sydney, Anders Svenssons frispark mot Argentina, för att nämna ett par.

Torr och tråkig, tycker säkert en del.

Sansad och saklig, säger jag.

Goda egenskaper.

Lindeborg var ganska skakig under fotbolls-VM 2010, en del faktabitar blev helt fel och det kunde nog ha blivit hans sista stora fotbollsmästerskap.

Han fick en chans till, ryckte upp sig och var riktigt bra i Brasilien-VM.

Han fick en del kritik för sin iver att lovorda Jonas Eriksson, men det var han inte ensam om.

Det ven lite skit för att han hade svårt för en del uttal men ärligt talat, det ger jag fan i.

Hellre ett tveksamt uttal än en kommentator som försöker konstruera klassiska referat i varenda anfall, eller trycka på en känslor man inte riktigt delar.

Under sim-EM har de svenska damerna tagit medaljer som om de vore de simpla simmärken, men inte fan spårar Lindeborg ur för det.

Gör det honom till en sämre kommentator?

Tvärtom.

Järnkoll på siffrorna

Precis som i friidrott och skridskor är det viktigt att hålla koll på snitt- och mellantider i simning, och jag blir alltid väldigt imponerad av alla kommentatorer som klarar av att hantera nuffror och statistik mitt i all dramatik.

Någon vänder på 24,56, alltså två hundradelar bättre än samma vändning i Rotterdam för två månader sedan när Europarekordet på kort bana inomhus sattes, och i nästa vändning är tiden fyra tiondelar sämre än i försöksheatet men fortfarande bra, jämfört med världsrekordet från i våras.

Jag hoppas SVT låter Lindeborg tugga på, från Scandinavium, i Fotbollskväll, från EM och VM, med fotboll och simning.

Lika lugnt, tryggt och osjälviskt som alltid.

Det behövs.