...samtidigt i Tibro: ”Det som händer är fantastiskt”

Foto: THOMAS JOHANSSON
Samtidigt som Söderling kämpade i Paris kämpade Christian Svensson och Herman Castillo i Tibro. Maria Lööw och döttrarna Elsa och Agnes tittade på tennis på storbildssskärm. Till höger Fredrik Larsson och folktomt på torget när finalen spelades.
SPORTBLADET

TIBRO. En förlust dödar lätt stämningen i stan.

Värre blir det om finalen krockar med den årliga festmarschen, medan tennisklubbens tv just kraschat.

Och pappskallen Robin Söderling blivit inlåst i ett garage.

Om insatsen mot Nadal var platt är det ändå inget mot i november. Då utsågs Söderling till Årets Tibrobo 2009 och alla samlades på Stora torget för att klappa åt... något som liknade Robin.

– Han var i New York, tror jag, men vi hade en inspelning. Och en pappfigur på scenen för att det skulle se bra ut, säger kommunalrådet Claes Jägevall.

Är det svårt att hylla er hemmason på rätt sätt?

– Det är helt omöjligt att få till en folkfest. Utan objektet blir det konstigt. Robin är inte som ett hockeylag som är hemma dagen efter segern, han måste åka vidare. När han blev Årets Tibrobo fick jag träffa honom först på juldagen klockan tio. Klockan två åkte han vidare till Dubai.

”Blev visst en krock”

I går laddade ett hundratal personer när klockan närmade sig tre. Västar hade strukits, koppar staplats och stråkar hartsats, men besökarna var färre än väntat. Hade hembygdsföreningen missat något med sin årliga folkdans och marsch?

– Det blev visst en krock. Det var ingen som hade koll på vad som hände klockan femton. Ingen tänkte på tennis, säger Jägevall.

Två 16-åringar fick duga

Gästerna på Pizzeria Milan kollade heller inte på finalen.

Inte skejtarna vid Robins porträtt i centrum, inte pappfiguren som var undanskuffad i ett garage eller ens gänget vid tennisklubben där tv:n nyss pajat och en seriematch mellan två 16-åringar fick duga.

I en källare

Entusiasterna fanns i en källare.

Medan föräldrarna Bo och Britt-Inger satt ostörda hemma i soffan hejade tjugo pers där nere i mörkret under apoteket. Och efter förlusten fanns ingen besvikelse i rummet, bara okritisk Robinkärlek.

– Ja, det som händer är fantastiskt för Tibro. På sporten i förrgår sa de ”Tibrosonen Söderling”. Då blir man stolt, säger Jägevall.

ARTIKELN HANDLAR OM