Holm: Robin förlorade – och förvandlades till ett tjurigt barn

SPORTBLADET

BÅSTAD. Robin Söderling kom till Båstad men lyckades inte spela som den världsfemma han är.

I stället visade han upp en annan sida.

Den som dålig förlorare.

Robin Söderling är typen som alltid har hatat att förlora mer än han älskar att vinna.

Det är en positiv egenskap.

Utan den tror jag inte att han hade tagit sig till femteplatsen på världsrankningen och slagit spelare som Rafael Nadal och Roger Federer.

Tyvärr kan samma karaktärsdrag vara negativt, vilket blev uppenbart i går.

Finalförlusten mot Nicolas Almagro sved inte. Jag förmodar att Söderling kände en obeskrivlig smärta.

Den spanske provokatören söker skrikande ögonkontakt med sina motståndare och ifrågasätter nedslagsmärken som om han knappt har ledsyn.

En spelare alla vill slå

Det är hans sätt att få den andre spelaren ur balans.

Det är också därför 24-åringen från Murcia är en spelare som alla vill slå, på banan och förmodligen även på käften.

Robin Söderling är en av dem, även om han aldrig skulle medge det.

På presskonferensen fick han frågan om Almagro är en av spelarna han avskyr att förlora mot, just på grund av spanjorens personlighet.

– Det säger jag inte, svarade Robin Söderling, vilket jag tolkar som ett ja.

Jag gör det motvilligt, för en världsfemma förväntas vara så stark och trygg i sig själv att han inte påverkas av motståndarens uppträdande.

Man kan tycka och tänka vad man vill om Nicolas Almagro, men så länge han inte bryter mot några regler är det bara att gilla läget.

Jag har inget emot att Robin Söderling visar sin besvikelse och flisar ett par spadar, men i går uppträdde han inte som den förebild han förväntas vara.

Han förlorade både tennismatchen och det mentala kriget och förvandlades till ett tjurigt barn.

Tackade inte domaren

Söderling hade synpunkter på poängstraffet, tackade inte domaren Damien Dumusois efter matchen, nämnde inte ens Nicolas Almagro i sitt tacktal och lämnade centrecourten innan prisceremonin var över. När han gick av banan hade han inte en tanke på att ge några tv-intervjuer eller stanna till och skriva autografer åt de barn och ungdomar som har honom som idol.

Jag förstår att västgöten var förbannad, men hade hellre sett att han burit med sig ilskan och besvikelsen hela vägen in till omklädningsrummet. Där, utom synhåll för åskådare och tv-tittare, hade han kunnat gå lös på inredningen och krossa varenda racket i trunken.

Världens sämsta förlorare?

Jag vet inte hur mycket Robin Söderling fick för att ställa upp i Swedish Open, men jag skulle bli förvånad om det var mindre än en halv miljon kronor. Hans uppträdande var nog inte det som Thomas Wallén, Christer Hult, Thomas Johansson, Jonas Björkman och de andra medlemmarna i arrangörsstaben förväntade sig som motprestation.

Det var inte en av världens bästa tennisspelare som visade upp sig på centrecourten, möjligtvis en av världens sämsta förlorare.

Robin Söderling kan sin tennis och har blivit mentalt starkare, men det finns en sak han måste lära sig.

Att vara en förebild även i motgång.

ARTIKELN HANDLAR OM