Robin: Alla snygga spelare är ju dåliga

Söderling intervjuas av Arvidsson – och svarar på känsliga frågor

SPORTBLADET

PARIS. Robin Söderling, 26, tittar oroligt på tjejen med diktafonen.

– Inga jobbiga frågor nu.

Det är ingen vanlig reporter utan tenniskompisen Sofia Arvidsson som sitter vid hans sida i spelarloungen på Roland Garros.

De lärde känna varandra som elvaåringar och har hängt ihop sedan dess.

Hon, om någon, känner den svenske världsfemman – och det märks.

Här är intervjun som Robin Söderling aldrig kommer att glömma.

Då sitter jag här med Robin Söderling.

– Vad spännande!

Första frågan: Om du fick byta liv med en idrottsprofil för en vecka, vem skulle du välja och varför?

– Då skulle jag välja någon som spelar i ett fotbolls- eller hockeylag, som inte behöver tänka på någonting, som reser till matcherna med en tandborste. Allt är fixat, så han behöver inte bry sig om något annat än sporten.

Har bemötandet du får på tävlingarna förändrats mycket sedan du blev en topp 10-spelare?

– Mmmm. Det har det.

På vilket sätt?

– Alla är så jävla otrevliga nu. Ha, ha, ha. Nä, jag skojar bara. Det är tvärtom.

Alla fjäskar?

– Ja, tävlingsledarna fjäskar som fan hela tiden, framförallt på de mindre turneringarna. Sedan är det aldrig några problem att boka banor, be om extra ”badgar”... Sådana smågrejer är aldrig några problem, men det var det alltid tidigare.

Som för mig, menar du? För oss som är kvar på bakgården.

– Det vet jag ingenting om. Är det så? Ah, du är snart också här uppe.

Din flickvän Jenni är väldigt modeintresserad. Brukar du fråga henne vad du ska ha på dig?

– Ja – och sedan gör jag alltid tvärtom. Ha, ha, ha.

Om du måste välja, skulle du då bjuda Rafael Nadal på middag eller dansa en vals med Nicolas Almagro?

– Då skulle jag bjuda Nadal på middag alla dagar i veckan. Det är ju kul att även han kan få mat för dagen. Jag tror inte att han har råd att betala en middag själv.

Då kanske det skulle bli lite skitsnack...

– Vadå?

Mellan er, liksom.

– Nej, vi är kompisar.

”Det är så jävla skönt att han har slutat”

Okej. Vem av alla spelare vill du inte möta?

– Hyung-Taik Lee. Det är så jävla skönt att han har slutat nu. Kommer du ihåg honom, koreanen?

Ja.

– Jag mötte honom tre gånger och det var helt omöjligt.

Du fick resa mycket med mig under juniortiden. Kan du säga en annan orsak till varför du har blivit så bra?

– Att jag var tjurig och aldrig gav upp. Jag kämpade hela tiden, även när det var tungt och inte kändes bra.

Har du någon gång velat göra något men tänkt ”Nej, det här kan jag inte göra, för jag är Robin Söderling”?

– Nej, jag gör nog alla saker jag vill göra.

Du är med andra ord helt ordentlig?

– Det har jag inte sagt, men jag gör vad jag vill ändå. Ha, ha, ha.

På nästa fråga måste du vara lite snäll. Vilken av de manliga spelarna tror du att jag skulle passa ihop med?

– Ja, du.

Säg någon snygg, Robin.

– Vem är snygg, då? Jag tror att du tycker att...

Nej, säg vem du tror att jag passar med.

– Julien Benneteau.

Benneteau?

– Ja, jag har hört att han är kär i dig.

Det tror jag inte.

– Han är det. Eller hur? Lite. Har inte du också hört det?

Det har jag missat i sådana fall. Vad gör du för att koppla av från tennisen?

– Det beror på var jag är någonstans. Är jag på en tävling finns det inte så jäkla mycket att göra. Är jag hemma gillar jag att fiska.

I en båt, då?

– Ja, vad som helst. Sedan, när vi är på semester, gillar jag att dyka. Det är jävligt kul. Om jag är i Sverige går jag gärna på fotboll eller hockey, men det blir inte så ofta.

Jag var inne på ditt och Jonas Björkmans hotellrum i Peking. Dina kläder hängde i stort sett i bokstavsordning och du lindar din racket väldigt noggrant. Slarvar du med något?

– Ja, jag är tyvärr lite dålig på att passa tider ibland. Jag är tidsoptimist och allt tar så mycket längre tid än vad jag tror att det ska göra.

Gick på fel flyg

En gång, på Kastrup, gick du och jag ombord på fel flygplan...

– Det var ju ditt fel. Det var BARA ditt fel.

Frågan var: Tycker du fortfarande att det är mitt fel?

– Det är klart att det var ditt fel. Du sprang i väg... ”Ska planet inte gå snart?”

Det stod ju ”boarding Göteborg” på skylten.

– Jo, men det var ju fel flight.

En tant satt på din plats...

– Ja, det kommer jag ihåg. ”Flytta på dig, du sitter på fel plats!” Det var inte bra gjort, Sofia.

Vilken är din tyngsta förlust?

– Finalen i Båstad förra året.

Om vi spelade mixed skulle vi förmodligen skjuta bollar på varandra. Vem skulle det bli om du fick välja att spela med någon annan?

– Fan, jag funderar på om jag ens skulle överväga att spela mixed någon gång.

Kom igen. Du har lovat att spela med mig i OS.

– Måste jag välja någon annan? Jag vill ju bara spela med dig.

Det kan vara någon du bara tycker är snygg.

– Då skulle jag hellre välja någon som jag tror att jag skulle spela bra med.

Då säger du vem det är!

– Ja, men då blir det ju ingen snygg. Alla snygga är ju dåliga. Vänta lite, jag måste tänka... Vem fan kan vara bra i dubbel? Jag tror att... Eh, vad heter hon som skriker så mycket?

Victoria Azarenka?

– Ja, Azarenka. Hon är bra i dubbel, va?

Ja, helt okej.

– Då skulle jag ta henne.

”Skulle du spela i klänning?”

Vad tycker du är allra jobbigast med att vara tennisspelare?

– Resandet är jävligt jobbigt ibland. Vänta på flygplan, vänta på bagage, transporter... Det hade varit skönt att spela på samma ställe hela tiden.

Vad gör du om tio år?

– Spelar på veterantouren.

I Anders Järryds spår...

– Ha, ha, ha. Han har varit heltidsproffs i 35 år nu. Nej, jag ska inte spela på veterantouren men förhoppningsvis jobbar jag med något inom tennisen eftersom jag tycker att det är så kul. Inte som tränare, men kanske med någon tävling.

Vilken är din största dröm?

– Inom tennisen, menar du?

Det kan vara vad som helst...

– Att vinna en Grand Slam.

Om du fick fem miljoner, skulle du då spela första omgången i Wimbledon i klänning?

– Euro?

Nej, kronor. Kom igen nu, så pengablind kan du inte ha blivit. Det är klart att du skulle göra det.

– Nej, det skulle jag nog faktiskt inte.

Fem miljoner, Robin!

– Nej, det skulle jag inte. Skulle du?

Absolut!

– I klänning? Ha, ha, ha. Skulle du spela naken för 50 miljoner, då?

Nej, det tror jag inte. Om du bara fick äta en sak under resten av ditt liv, vad skulle det vara?

– Jag skulle nog välja något man mådde bra av – eller skulle man äta godis under resten av sitt liv?

Det du tycker är godast.

– Då skulle jag välja ”Flygande Jakob”.

Mmm, det är gott. Sista frågan: Vad, förutom att vinna, gör dig riktigt glad?

– När min familj och nära är glada. Då blir jag också glad. Det är roligare än att vara glad själv, tycker jag.

Då tackar vi Robin Söderling för en fin intervju.

– Tack själv!

Sofia Arvidsson

ARTIKELN HANDLAR OM