Holm: Söderlings vapen – trygghet och självförtroende

SPORTBLADET

PARIS. Det talas ofta om Robin Söderlings serve och tunga grundslag, men västgöten har ytterligare två vapen att frukta:

Tryggheten.

Självförtroendet.

Det, om något, talar för 26-åringen inför kvarts-

finalen mot världens mest stressade spanjor.

Robin Söderling befann sig i trappan som leder till Court Philippe Chatrier när tv-reportern stack fram en mikrofon under hans haka. Gilles Simon, motståndaren i åttondelsfinalen, hade då redan levererat några artighetsfraser och gått ut på centrecourten.

Det är i en sådan situation världsfemman från Tibro förväntas uppträda som en uppretad tjur på väg mot Plaza de Toros de Las Ventas, på väg mot sin – i värsta fall – sista strid. Robin vet ju att Simon är en skicklig motståndare och att det på läktarna sitter 15 000 blodtörstiga fransmän som vill se honom plågas.

Det är mänskligt att vara stressad, otålig och irriterad

i ett sådant ögonblick, men Robin sprack upp i ett leende, tittade på tv-reportern och sa lugnt, som om han precis fått avslappningsmassage:

– Det här ska bli trevligt. Jag har många fina minnen från den här banan och ska njuta av varje sekund.

Som han njöt. Robin Söderling bröt Gilles Simons serve direkt och ledde med 3–0 redan efter åtta minuters spel. Svensken var aldrig hotad, trots att den kontringsskick-

lige fransmannen tvingade fram ett tiebreak i tredje set.

Utstrålar trygghet

Jag vet inte om det är den rutinerade tränaren Fredrik Rosengrens förtjänst, men jag vet att jag aldrig har sett

Söderling utstråla en sådan trygghet, ett sådant lugn och ett sådant självförtroende som under Öppna franska 2011.

26-åringen tillåter sig inte att bli stressad, vare sig på

eller utanför banan. Åskådare i tusental buade ut honom när han i går krävde att domaren skulle klättra ned från sin stol för att studera ett nedslagsmärke. Det är möjligt att den ende som inte hörde busvisslingarna var Robin Söderling. Han låter sig inte påverkas. När han går in i sin bubbla bryr han sig inte om vad som sker i den övriga världen.

Det är annorlunda med Rafael Nadal. Han var länge den oomstridde gruskungen, men sedan kom Novak Djokovic och blåste honom på titlarna i både Madrid och Rom. I spegeln ser han inte längre en världsetta. Tennis är en mental sport och det är uppenbart att förlusterna har påverkat ”Rafas” självbild.

Det dröjde innan spanjoren kom till presskonferensen efter sin match mot Ivan Ljubicic. Han blev sittande framför en tv-apparat i omklädningsrummet, där han såg en svensk väderkvarn blåsa bort ytterligare motståndare från Roland Garros. Tydligen var han vit i ansiktet.

Rafael Nadal är medveten om att han kan bli svenskens nästa offer. Han gör oförklarliga misstag och hamnar ofta alltför långt bakom baslinjen.

Om Pablo Andujar kunde ”slå igenom honom”, vad kan då inte Robin Söderling göra?

Nadal har själv nuddat vid frågan.

– Man måste vara realist och i dag spelar jag inte tillräckligt bra för att vinna den här turneringen. Jag saknar självförtroende, säger ”Rafa”.

Det låter egendomligt, men medan världsettan specialstuderar Söderling har svensken bara sett ”ett par game” från Nadals fyra inledande matcher.

Hur det kommer sig?

Tryggheten.

Självförtroendet.

Det kan mycket väl bli segervapnen när han i morgon återvänder till Court Philippe Chatrier för att möta Rafael Nadal. Robin Söderling har många fina minnen från den där banan – och fler ska det bli.

ARTIKELN HANDLAR OM