Bartoli vann ”sämsta finalen någonsin”

”Kunde aldrig föreställa mig detta”

1 av 4 | Foto: C MORE SPORT
SPORTBLADET

Marion Bartoli, 28, har nått sin livs tennisframgång.

Hon är mästarinna efter seger i "den sämsta Wimbledon-finalen någonsin".

– Det har varit min dröm sedan jag var sex år gammal, säger hon efter matchen.

Efter idel skrällar tidigare i turneringen var det två uppstickare som gjorde upp i damernas Wimbledon-final på lördagseftermiddagen: 23:e seedade Sabine Lisicki, Tyskland, ställdes mot 15:e seedade Marion Bartoli, Frankrike.

Och det blev en minst sagt udda final som publiken på centre courten fick se.

Sabine Lisicki, som tidigare i turneringen slog ut världsettan Serena Williams, tappade sitt spel fullständigt och fick motta svidande kritik från C mores tennisexperter Jonas Björkman och Thomas Johansson när hon befann sig i underläge 1-6, 1-5.

”Ofattbart”

– Så här får det bara inte se ut. Hon (Lisicki) är rankad 25:a i världen och det är nästan fyra game i rad med bara oprovocerade misstag. Det får inte ske, sa Johansson och fortsatte:

– Vad ska man säga? Det här är den absolut sämsta Wimbledon-finalen jag har sett. Hon ska vara så pass bra att hon kan sätta bollen på banan, men nu sprider hon bollar som en vattenspridare. Det är för dåligt.

Jonas Björkman fyllde i:

– Det här är hennes livs tennismatch och hon ger bort den på det här sättet. Det är helt ofattbart, säger han i sändningen.

Hyllade sin motståndare

Lisicki, som aldrig tidigare i sitt liv spelat en match av sådan här dignitet, grät öppet på banan inför det andra setet.

– Jag var lite tagen av hela situationen. Men all heder åt Marion, hon förtjänar detta. Jag hoppas bara att jag får chansen att spela Wimbledon-final igen i framtiden, säger Lisicki efter matchen.

Hon räddade en liten del av hedern genom att hämta upp 1-5-underläget till 4-5 i andra set.

Men det räckte inte.

Bartoli, som inte tappat ett set under hela turneringen, lyckades serva hem matchen på sitt andra försök fram till 6-1, 6-4.

”En dröm”

Efter ett enormt segerjubel tackade hon sitt team som stått bakom henne under hela turneringen. Framförallt hennes pappa.

– Han betyder så mycket för mig. Jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle stå här med trofén i handen, det betyder så mycket. Det har varit min dröm sedan jag var sex år gammal, säger hon.

ARTIKELN HANDLAR OM