”Det känns som att jag är pånyttfödd”

1 av 2 | Foto: AFP
Mirjana Lucic tackar Simona Halep, Rumänien, efter matchen i US Open.
SPORTBLADET

1998 flydde Mirjana Lucic från Kroatien, bort från sin pappas knytnävar.

Först nu, 16 år senare, har den före detta supertalangen hittat glädjen i tennisen.

– Det känns som att jag är pånyttfödd, säger hon efter succén i US Open.

En 32 år gammal tennisspelare som tidigare i karriären vunnit två WTA-titlar och tagit sig till semifinal i Wimbledon sitter på ett podium i pressrummet i Flushing Meadows innandömen och gråter glädjetårar.

Hon har precis tagit sig till åttondelsfinal.

En världslig sak?

Inte för Mirjana Lucic-Baroni.

Inte efter allt hon gått igenom.

För att förstå hennes glädje, för att kunna greppa befrielsen hon känner, måste vi backa bandet till 90-talet.

Hemma i Kroatien hade Mirjana börjat spela tennis. Inte bara för sin egen skull, utan minst lika mycket för hennes sin pappas. Marinko drillade sin dotter dag ut och dag in.

Bad för att slippa bli slagen

Allteftersom trillade resultaten in. Mirjana Lucic var bara 15 år gammal när hon gjorde sin US Open-debut och året därpå, 1998, skördade hon sin dittills - och hittills - största triumf genom att sopa hem dubbeln i Australian Open tillsammans med ingen mindre än Martina Hingis.

Samma år lämnade en av världens då mest hajpade tennistalanger Kroatien och flyttade till Florida. Hennes fyra syskon och mamman Andelka följde med.

Men inte pappa Marinko.

Förklaringen kom ett år senare.

Efter att Mirjana Lucic monterat ner självaste Monica Seles och som följd tagit sig hela vägen till semifinal i Wimbledon berättade hon för första gången öppet om hur hennes pappa våldfört sig på henne under hela uppväxten.

I en intervju med Tennis Magazine förklarade Mirjana att hon varje kväll bad till gud om att komma ifrån sin pappa, att slippa bli slagen, förnedrad och förlöjligad.

Nya motgångar

Det här var året då hade hennes önskan blev verklighet.

Men i Florida väntade andra motgångar, ekonomiska sådana.

Familjen hade skralt om pengar och efter att Mirjana misslyckats med att kvala sig in till US Open 2003 tvingades hon kliva ner från den scen hon bara ett par år tidigare var på väg att erövra.

Hon hade helt enkelt inte råd att finansiera sin egen karriär.

– Det handlade inte om att jag tappade gnistan eller så. Jag spelade hela tiden med mina bröder, och jag väntade på nya chanser, men omständigheterna tvingade mig bort från touren, har hon sagt.

I sju års tid fick tennisvärlden knappt se skymten av Mirjana Lucic.

Det dröjde till år 2010 innan hon hade stretat sig tillbaka till touren och fått upp sin ranking. Lucic avslutade året som 105:a i världen.

Å ena sidan, en stor framgång.

Å andra sidan, en bitter verklighet.

Spelaren som tio år tidigare lyftes fram som sportens kanske största talang fick finna sig i att sladda runt 100-strecket - och vara nöjd med det.

”Bästa dagen i mitt liv”

Det var på den här nivån hon till slut skulle hamna. Långt ifrån prispallar och feta prischeckar. Åtminstone var det vad alla trodde för ett par år sedan.

Sedan kom 2014. Eller snarare, US Open 2014.

Mirjana Lucic behövde kvala för att ens komma in i huvudturneringen och i den tredje och sista kvalmatchen var hon i underläge, 2-4. Men hon vände och vann, sedan rullade allt bara på.

Först mot haussade spanjorskan Garbine Muguruza, sedan via en 2-1-triumf mot israeliska Shahar Peer och i fredags - i form av en sensationell seger mot andraseedade rumänskan Simona Halep.

– Det här är den bästa dagen i mitt liv. Folk fattar nog inte hur mycket jag drömt om det här och hur hårt jag jobbat för det, säger hon.

”Är pånyttfödd”

När Mirjana Lukic-Baroni - nu lyckligt gift med Daniele Baroni - sitter på podiet i pressrummet i Flushing Meadows och peppras med frågor om sin resa, om livets och karriärens alla motgångar och om belöningen hon nu fått, så orkar hon inte hålla tårarna tillbaka.

– Jag är ganska känslosam nu, förlåt mig…, harklar hon ur sig och hämtar andan.

– Det har varit så tufft. Men efter alla dessa år kan jag bara säga att varje plågsamt ögonblick varit värt det. Jag känner mig pånyttfödd, säger hon.

Det är en sprallig Mirjana som möter pressen den här dagen. Hon förklarar att det var så här hon brukade känna sig i slutet av 90-talet, när hon som liten tjej hänsynslöst sparkade in dörren och armbågade sig in på världens största tennisscen.

Hon hade inte räknat med att det skulle dröja tills nu innan hon var tillbaka.

– Herregud, det känns som att jag är 15 år igen. Jag är ju 32...

Fotnot: I dag, 17.00 svensk tid, möter Mirjana Lucic-Baroni Sara Errani i åttondelsfinal.

ARTIKELN HANDLAR OM

Tennis