Mejla

Micke Nybrink

Nybrink: ”Scheisse – hur kunde det ske?”

Kriteriet är ett stort travlopp på Solvalla där tolv treåringar springer 2640 meter och så vinner Timo Nurmos.

Finland alltså, inte Tyskland.

Hur kunde vi inbilla oss det?

Kan faktiskt inte påminna mig när jag haft så stora förväntningar på Svenskt Travkriterium tidigare. Eller i alla fall inte när jag på förhand varit så imponerad av hela startfältet. 2018 är året då kalibern på hästarna, överlag, var kanon, då inte en enda ärtbössa slunkit in. Så kändes det, konsensus rådde i travmedia, alla tyckte samma sak.

Visst, enstaka värstingar handlar det alltid om i det här anrika miljonloppet för travets förskoleklass, vi kan kalla det en examen för de blivande stjärnorna. Ina Scot 1992, From Above 2001, Maharajah 2008, Raja Mirchi 2010 och Readlly Express 2015 är ett axplock av hästar som tog sats mot berömmelse via vinst på Solvalla.

En startlista fylld med talanger

Men 2018 var en annan grej, startlistan var proppfylld med talang, i stort sett överbokad och det gick att tro på vem som helst som vinnare utan att idiotförklaras. Själv var jag ändå en av ganska många som fallit pladask för Conrad Lugauers A-barn Campo Bahia.

Så här skrev jag i ämnet i fredags.

”De andra är underbart fina hästar. Men Lugauers kanon är inte av denna värld. Om han förlorar har det hänt något obegripligt. Tror jag i alla fall.”
Och vad hände egentligen?

Campo Bahia spurtade in som tvåa men hade ingen chans alls att värja sig mot Inti Boko, körd av Johnny Takter och tränad av Timo Nurmos.

Hände det något obegripligt i loppet eller hade jag fel? Kan det vara så jäkligt? Låt mig återkomma till det. Eller vi tittar på loppet en gång till och ser om vi hittar något att skylla på.

”Blev en annan matchbild”

Starten till att börja med. Cab Lane flög till ledningen, Timo Nurmos-tränad han också men att just den kusen, urtypen för en ung slaktare, skulle flyga förbi de andra den första biten hade jag inte ens fantiserat om. Nej, det var auktionsdyringen Forfantone Am (2,7 miljoner, host host) som var favorit att, i alla fall till att börja med, visa vägen runt ovalen.

Sen var vi många som trodde att Conrad Lugauer, tysken, planerade att gasa och ta över och just av den anledningen spelade vi ganska mycket på Campo Bahia som vinnare av V75-6, Kriteriet, med fyra miljoner till vinnaren. Spikade och lirade, name it.

Med Cab Lane i ledningen blev det tyvärr en helt annan matchbild och den förstärktes av att Johnny Takter landat utanpå ledaren i första kurvan. Takter, som har en förmåga att ramla rakt över storloppsvinster, körde också åt Timo Nurmos. Inti Boko kom från en stark andraplats i kvalet där han fått ge sig mot E3-vinnaren (också ett himla stort lopp) Betting Gangster och var definitivt en faktor – men kanske inte från dödens (positionen utanpå ledaren)?

Takter som precis kört storfavoriten i Oaks (Kriteriet, fast enbart för ston) iskall i dödens hade banne mig ingen lust att göra samma sak igen. Lite lär man väl sig fortfarande, tänkte Johnny och tog upp sin häst lite. Vilket Conrad Lugauer bakom Campo Bahia självklart reagerade direkt på.

Han ville inte se stall Nurmos låsa loppet och köra långsamt i täten, så han vred på i tredjespår redan efter 450 meter. Och strax därefter gjorde han en liten och troligen fatal miss. Han speedade med sin stjärna i ett försök att få ta över ledningen av Kontio och (som vi trodde) urstarke Cab Lane. Nej, det gick ju inte. I så fall hade han nog behövt en pistol med sig. Jorma släpper ALDRIG en sån gång.

Nu satt Campo Bahia, den vidunderlige, illa till. Nurmos i ledningen och Nurmos i andra ytter. Scheisse, på ren tyska.

”Vem skulle slå honom?”

Men i nästa moment kom kavalleriet, eller i alla fall Erik Adielsson med Svante Båths (långa) E3-vinnare Attraversiamo och 1600 meter från fick i alla fall Campo Bahia en rygg att vila i, en bra sådan dessutom. Nu kunde Conrad stryka sin tidigare svordom. Nu såg det okej ut

Vad som sen hände är ni fria att tycka vad ni vill om. Men någon fartfest blev det inte. Vi kan väl säga att kuskarna sparade på hästkrafterna och i stället mer funderade på vad de andra höll på med. Det måste få bli så ibland, taktik och kanske lite lamslaget – stora prispengar har den paralyserande förmågan

Campo Bahia drog till slut upp spurten in i sista kurvan och jag var segersäker då. Vem skulle slå honom? Bakom smög Johnny Takter i sin oefterhärmliga stil. Ingen ligger så bra i vagnen, ser så cool ut och när han lyfte ut Inti Boko på upploppet insåg vi snabbt hur det skulle sluta.

Det slutade på samma sätt som tidigare. Sju gånger under de 13 senaste åren har Solvallatränaren Timo Nurmos vunnit det största loppet för treåringar och egentligen ska vi inte vara det minsta överraskade. Men oddset 19,59 drar ner byxorna på oss, ända ner till fotknölarna.

Så hur var det nu med Campo Bahia? Hände det något obegripligt eller var han sämre än vi trott? Nej, jag tycker inte det. Allt gick som väntat och Conrad Lugauers atlet var jättebra, även om jag var besviken just då, när han passerades av... Inti Boko, så heter han. Det har jag lärt mig nu.

Läxan är också att årgångsloppen börjar bli som V75-lopp. Alla är jäkligt bra/lika bra och det går inte att bjuda på en millimeter, inte en onödig speed. Allt måste stämma – om man inte heter Johnny Takter för då är det bara att hoppa upp bakom vilken häst som helst och låta det hända.

Men visst underlättar det om Timo Nurmos tränar. Då är det bara att göra checklistan, kolla att fallskärmen sitter fast, luta sig bakåt och flyga mot mål i 1.09-fart.
Att göra en Inti Boko är inte svårare än så.

avMicke Nybrink

ARTIKELN HANDLAR OM

V75

Solvalla