”Jag kommer att bryta ihop och gråta av lycka”

Montéryttaren Anna Ekholm om comebacken efter svåra skadan: ”Det är klart att olyckan sitter kvar i huvudet”

Anna i rullstol efter olyckan.
Anna i rullstol efter olyckan.

Anna Ekholm bröt i somras fotleden i samband med en olycka.

I lördags gjorde montélöftet comeback efter fyra månaders frånvaro.

Och nu drömmer hon om att vinna lopp igen.

– Då kommer jag nog att bryta ihop och gråta av lycka, säger Anna till Trav365.

Det har varit några omtumlande månader för montéryttaren Anna Ekholm. I samband med V75-tävlingar på Axevalla under juli månad föll hon ur sadeln och blev trampad så pass illa att fotleden gick av.

Bara sekunder senare försökte outridern Camilla Olsson fånga in den lösa hästen Guiseppe Boko, men det resulterade i ett tragiskt slut när folkkäre Simon skadade sig så pass allvarligt att hans liv inte gick att rädda.

För Ekholm har vägen tillbaka till tävlingssadeln varit lång och mödosam, men efter fyra månaders rehabilitering gjorde hon i lördags äntligen comeback.

– Det är jättemånga som tycker att det är jätteroligt att jag är tillbaka. Det är klart att olyckan sitter kvar lite i huvudet, och kanske gör så länge, men när jag väl var ute på banan så gick det bra. Smärtan kommer och går men foten höll och nu fortsätter vi, berättar Anna för Trav365.

”Väldigt jobbigt just nu, tragiskt”

Det blev visserligen ingen framskjuten placering för henne och Tessie Lock men det viktigaste var något annat.

– Huvudsaken var att rida ett felfritt lopp för att få tillbaka självförtroendet och stärka psyket. Det gick jättebra och jag hade en jättesnäll häst.

Fotledsbrottet i somras, tillika hennes första allvarliga skada i karriären, krävde operation och Anna har numera både plattor och skruvar i det skadade benet.

Hon kommer att bli helt återställd på sikt men när Trav365 fick sig ett samtal med henne från sjukhussängen så var det mörka tankar som snurrade i huvudet på olycksryttaren.

– Jag har varit jätteledsen och tänkt jättemycket. Hade jag inte flugit av hade inget av det här hänt. Men jag kunde inte sitta kvar och jag vet att det inte hade kunnat sluta på något annat sätt, men det är så jag tänker. Allt som hänt, jag är chockad. Det är väldigt jobbigt just nu, otroligt tragiskt, sa Anna i somras.

Anna i sjukhussängen efter olyckan i somras. Opererades då i fem timmar.
Anna i sjukhussängen efter olyckan i somras. Opererades då i fem timmar.

”Var tvungen att be om hjälp”

Med en gipsad fot och kryckor var det svårt att utföra de enklaste uppgifterna, men tack och lov hade hon bland annat en sambo som kunde hjälpa till med hushållssysslorna.

– Man är van att klara saker själv och helt plötsligt var jag tvungen att för det mesta be om hjälp, så det var självklart tufft. Min familj och vänner har betytt otroligt mycket för mig. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort.

Till vardags arbetar hon på ICA Kvantum i Lidköping. Efter en 3,5 månader lång sjukfrånvaro var hon för två veckor sedan tillbaka på jobbet, låt vara på deltid ännu så länge.

– Jag har haft jätteont på insidan av foten, vilket gjort att det dragit ut på tiden. Så fort jag hade kastat kryckorna så var jag dock tillbaka i sadeln. Dels för psykets skull, dels för att träna upp kroppen.

Rehabiliteringen har bestått av både ridning, cykling, otaliga besök på gymmet, samt besök hos sjukgymnasten.

Olycksdagen gör sig fortfarande påmind från och till.

– Känner jag att en häst börjar krångla så kommer allt tillbaka. Det sitter kvar i huvudet men jag vill inte att det ska hindra mig. Jag har sett bilder av olyckan men inte någon repris – ännu. Det kanske jag vågar göra längre fram, ha ha.

Anna Ekholm är tillbaka i sadeln: ”Vi hästtjejer är nog ganska tuffa”.
Anna Ekholm är tillbaka i sadeln: ”Vi hästtjejer är nog ganska tuffa”.

”Vi hästtjejer är nog ganska tuffa”

Har det funnits tillfällen då du till och med funderat på att lägga av med montén?

– Ja, det har det. Eller, både och. Jag har ridit sedan jag var liten och trots allt ändå alltid velat komma tillbaka. Jag älskar och brinner för det här, då är det svårt att sluta även om man kanske var rädd i början. Vi hästtjejer är nog ganska tuffa.

De senaste veckorna har det gått åt rätt håll för montétalangen och med comebacken avklarad kan hon nu äntligen lämna den tuffa tiden bakom sig.

– Man är envis och har en vinnarskalle, vilket är anledningen till att jag är tillbaka. En fotledsfraktur kan man leva med, det hade kunnat sluta mycket värre. Jag kan för tillfället inte springa efter min hund men kämpar på då jag vill fortsätta utvecklas inom montén.

– Från och med nu kommer jag att rida så ofta jag kan och hinner. Det finns ingenting som hindrar mig längre och om någon tränare behöver en ryttare så är det bara att ringa.

Hur tror du att det kommer att kännas inombords när du vinner ett lopp igen?

– Då kommer jag nog att bryta ihop och gråta av lycka. Att allt det man har gått igenom och kämpat för varit värt det på något sätt. Det hade varit stort, verkligen, avslutar Anna.

Anna har både plattor och skruvar i benet.
Anna har både plattor och skruvar i benet.
Publisert:

LÄS VIDARE

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

ÄMNEN I ARTIKELN