”De aktiva har för dålig koll”

TRAV

Micke Nybrinks krönika – kritisk mot travtränarnas svamlande

Tipsexperter skriks det åt på öppen gata.

Fråga mig, jag vet exakt.

Men svamlande travtränare slipper undan.

Ingen ifrågasätter deras fabulerande.

Läser ni också intervjuer med travtränare och kuskar? Ja, eller hur, det gör alla seriösa spelare. Men har ni någon reflekterat över hur somliga, år efter år, babblar utan minsta lilla koll på verkligheten? Jaså, det har ni också gjort. 

Som spelare har vi det numera tufft. Vi måste ta hänsyn till stallkörningar, kompisförhållanden, lojalitetskonflikter, felaktig skoinfo (jättevanligt) och flera andra bortfintningar som jag inte kan komma på just nu.

Jo, det där om informationen från tränarna var det ju. Just det, det måste vi ta upp. De flesta tränare är vettiga när de berättar om sina hästar – old school grundades av Stig H Johansson där han lärde de andra att man inte ska stimma upp sig. Jantelagen gäller. Det kan jag ta. Vi får lära oss att läsa nyanser. Ni vet, när Olle Goop tror på ”en liten chans” eller när Stig H säger att hästen känns ”riktigt hygglig i jobben”. Då är det tip top och läge att lira.

Sen har vi den där klicken med tränare som målar upp en verklighet som kanske mer är en from förhoppning, eller i vissa fall en ren önskedröm. Vill man vara snäll kan man kalla dem för obotliga optimister. Det är väl sött att vara sån. Vill man vara elak kallar man dem för svammelpittar som borde hålla tyst. Så känner jag ibland. 

I helgen förlorade vårt V75-bolag stora pengar på att läsa en intervju inför söndagens V75-tävlingar. Tränaren (jag kommer inte att hänga ut honom) hade en häst som kom från en usel prestation, man undrade om den hade 40 grader feber, men målade upp en bortförklaring som vi svalde. Hästen är på väg in på upploppet i skrivande stund.

Vi som tippar ställs dagligen till svars (i kön på Ica, på gatan, i bilen, på Systembolaget) för dåliga tips. Det kan kanske bero på att vi har tusentals hästar att hålla koll på och detta utan att ha någon kontakt med dem.

Medan tränaren som ser sin häst varje dag inte ens kan upptäcka att kraken är mer död än levande. Det är inte godkänt. Ändå blir de, vad jag vet, aldrig ifrågasatta.

Ja, jag är lite bitter. För fasen. Det får man vara när man känner sig grundlurad och bortdribblad av ett uttalande som inte ens var i närheten av sanningen. Och självklart har det gått över till på lördag då jag kommer att leta i varenda byrålåda efter småmynt att skjuta in i potten.

Vet ni vad? Nu ska jag göra en ny lista. Den ska innehålla tränare man inte ska lyssna på. Sen kommer det här att bli alldeles utmärkt. Första namnet är redan inskrivet. Och kom ihåg: Lyssna inte för mycket på dem.