”När jag ser dem ihop så blir jag tårögd...”

Tuva, 16, om: • Grova mobbningen • Kolgjinis stöd • Förvandlingsnumret • Hästarnas betydelse: ”En del av mig”

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: Privat

TRAV

Allvarlig mobbning, förvandlingen och uppslutningen inom travet.

Historien om 16-åriga Tuva Göransson och Dynamite Light lämnar ingen oberörd.

– När jag ser dem ihop blir jag tårögd, säger Tuvas pappa till Trav365.

I söndags fick Tuva Göransson, 16, återigen se sitt förvandlingsnummer Dynamite Light plocka hem en seger i monté. Den tredje raka triumfen under sadel i regi Göransson, för att vara exakt.

Hästen kommer ursprungligen från Stall Kolgjini, men sedan slutet av 2019 är det Tuva som sköter all träning hemma på familjens gård utanför Halmstad.

Tuva läser första året på Realgymnasiet med inriktning på trav och all fritid går åt till att träna hästar, hjälpa till hos Kolgjini, praktisera i ett hoppstall och åka på tävlingar. En tillvaro som Tuva stormtrivs med.

– Hästarna är en del av mig och jag är en del av dem. Jag vill vara skötare, sen om det blir inom trav, hoppning eller ridning vet jag inte, men det lutar åt travet, säger Tuva.

”Den värsta tiden någonsin”

Det fanns dock en period i Tuvas liv som var allt annat än ljus. Under mellanstadiet utsattes hon för allvarlig mobbning av sina klasskamrater, något som Trav365 tidigare berättat om.

Mobbningen tycktes aldrig upphöra, trots åtskilliga försök från Tuvas föräldrar Calle och Frida att lösa situationen på alla möjliga tänkbara sätt. 

– Det är den värsta tiden någonsin. Det värsta man kan råka ut för. Så fort det ringde i telefonen och jag såg att det var Tuva blev jag alldeles stel och förstod att det var något igen, berättar pappa Calle.

– Vi gjorde allt vi kunde. Man mådde dåligt över att skicka sitt barn till skolan. Det var polisanmälningar, skolinspektionen var inblandad och vi begärde ut incidentrapporter. Det var många sömnlösa nätter, fortsätter Tuvas mamma Frida.

Travet och hästarna har alltid varit en stor del av hela familjen Göransson. Pappa Calle, eller Carl-Otto som han egentligen heter, är travtränare sedan många år tillbaka och har jobbat heltid med hästar sedan 16 års ålder.

Mamma Frida började med ponnytrav när hon var tolv år och har sedan dess även hon varit aktiv med hästar. Till slut var det även travet som blev räddningen ut ur mörkret för Tuva och familjen. Tuvas pappa Calle berättar:

– Vi samlade ihop och gjorde en videohälsning för att stötta och pusha Tuva. Det var Ingves, Kolgjinis, Untersteiner och flera andra stora travprofiler som slöt upp med uppmuntrande hälsningar till Tuva.

Videon fick stor uppmärksamhet i sociala medier vilket i sin tur ledde till att familjen, via travtränaren och montéryttaren Stephanie Werder, kom i kontakt med Tore Sveum och organisationen Stop Mobbing i Norge. En organisation som sedan var till stor hjälp under diskussioner och möten med skolan.

– Det blev ringar på vattnet och det var enormt många som slöt upp. Det var verkligen behövligt, fortsätter Calle.

”Har varit en jättestor del”

Den som tog det hela till ytterligare en nivå och som spelat en extra stor roll i vändningen för Tuva och familjen Göransson är travprofilen Lutfi Kolgjini. Efter att ”Ludde” tagit del av Tuvas berättelse uppmanade han pappa Calle att ta med henne för att träffa hästarna på Vombs Nygård, Kolgjinis travanläggning utanför Malmö.

– Han har varit en jättestor del hela tiden. Den största. Tuva fick följa med på trav och hjälpa till i stallet och känna att hon betydde någonting. Rajesh Face var tre år vid den här tiden och skötaren Joyce tog Tuva under sina vingar och hon fick vara med överallt hela vägen, berättar mamma Frida och pappa Calle fyller i:

– Alla tog så väl hand om oss och det var enormt stort för Tuva. Man kände sig så himla välkommen och så är det än i dag. Förra helgen ringde de och frågade Tuva om hon kunde sela ut Speedy Face på V75.

Hemma på den egna gården var det vid den här tidpunkten mest ponny- och unghästar. Tuva höll på med ponnytrav och lillasyster Wilma, som också är stor del i familjens häströrelse i dag, ägnade sig åt hästhoppning. Efter att ha spenderat mycket tid hos Stall Kolgjini ville Tuva dock ha en egen stor häst.

– Tuva fortsatte tjata om det där så till slut ringde Calle och frågade ”Ludde” om de hade någon häst till henne, det var då han sa att hon kunde ta Dynamite, berättar Frida. ”Men för helvete den slår ju”, svarade Calle, men ”Ludde” var lugn och svarade att: ”Det är inga problem, det fixar Tuva”.

Familjen litade på ”Ludde” och i slutet på 2019 åkte de ner till Kolgjinis gård och hämtade Dynamite Light. Sedan dess har Tuva gjort allt för honom.

– Det är Norra Europas mest bortskämda häst, säger mamma Frida och skrattar.

I söndags startade Dynamite Light i monté på GS75 från Halmstadtravet och även om det är pappa Calle som står som tränare för hästen, så råder det inga tvivel om vem som egentligen håller i rodret hemma på gården.

– Det är jag, säger Tuva.

Söndagens start slutade med storstilad seger för Dynamite Light och Tova Bengtsson i sadeln. Den tredje raka montésegern i Tuva Göransson regi och loppet vanns på snabba 1.14,1 över 2140 meter. Ett förvandlingsnummer av 16-åringen med hästen som tidigare varit både skadedrabbad och svårhanterad.

– Tova kom in efter värmningen och sa att han kändes piggare än han brukar, då höjdes förhoppningarna lite. Men att han skulle vara så här bra, att explodera på det sättet, det trodde jag inte. Han såg pigg ut även under loppet, men jag var rädd att han skulle slösa för mycket energi, men det höll hela vägen och hon drog inte ens norsken eller någonting, berättar Tuva.

Målet: Monté-SM

Segern var värd 30 000 kronor och Tuva har redan årets mål satta för Dynamite Light och 2021.

– Målet är Monté-SM och efter insatsen i söndags känns det inte omöjligt, sen har det alltid varit en dröm att ha starthäst under Elitloppshelgen.

Hur bär man sig åt då, som 16-åring, för att ta över en ”bråkig” häst från en av Sveriges största travtränare genom tiderna och förvandla honom till en vinnare igen? För Tuva Göransson låter det inte ens svårt.

– I början ridtränade jag honom mycket, sen en dag vägrade han gå. Jag blev lite irriterad, men bestämde mig för att köra honom efter vagn i stället. Han var pigg och het, men det blev bara bättre och bättre. Jag red honom inte på nästan tre månader och sen när jag började med det igen tyckte han att det var kul.

– Det är mycket mental träning under sadel, fyller pappa Calle i.

Att Dynamite betyder extra mycket för Tuva är uppenbart och den bråkiga sidan är inget hon märker av. Inte mot Tuva själv i alla fall.

– Han är bortskämd. Lite divig. Han tycker att han är störst, bäst och vackrast, men han är väldigt snäll. Han skulle aldrig göra något mot mig, men han kan vara lite dum mot andra.

Hela berättelsen med Tuvas bakgrund, stöttningen inom travet och framgångsagan med Dynamite Light berör. Inte minst sagt hennes föräldrar.

– De har sån kemi ihop, Tuva och Dynamite. Han är som en stor hund för henne. Hon går med honom till hagen utan grimskaft. När jag ser dem ihop blir jag tårögd, säger Calle.

Lagt den mörka tiden bakom sig

Kemi är även något hela familjen Göransson utstrålar. Under vårt samtal så svarar de gemensamt på frågorna, avslutar varandras meningar och skrattar och är allvarliga om vartannat. Tuva själv minns den mörka tiden med mobbningen, men väljer att fokusera på nuet och blicka framåt.

– Det var en tuff period, men jag har lagt den tiden bakom mig. Jag fick så mycket stöttning från Kolgjini och alla runt omkring så i slutändan blev det lättare. Jag har framtiden för mig och jag vet vart jag ska någonstans.

Sedan Tuva började på gymnasiet är veckorna inte helt oväntat fullspäckade med trav och hästar.

– Det är en del hemundervisning nu på grund av Corona, men på måndagar har jag praktik i ett hoppstall, på tisdagar och onsdagar har vi vanliga lektioner hemifrån, på torsdagar är det profildag på travet, då kör vi häst och jobbar på travskolan, sen på fredagar har vi vanliga lektioner. På eftermiddagarna och helgerna är jag i stallet eller åker på tävling.

Utöver ovan nämnt så följer Tuva travsporten flitigt via ATG Live.

– Jag kanske inte kollar vardagstrav från Skellefteå, men jag försöker ha koll på den södra delen, från Solvalla och nedåt, säger Tuva.

– Hon är helt besatt, tillägger mamma Frida och skrattar.

Tuva ger ett vuxet och eftertänksamt intryck genom hela vår intervju. På frågan om hon har några speciella förebilder inom travet svarar hon dock blixtsnabbt.

– Familjen Kolgjini. De säger alltid vad de tycker och tänker och de håller inte igen.

När nästa start för Tuvas bästa kompis, Dynamite, blir har hon redan klart för sig.

– Jag siktar på att ta ut honom i montéloppet under V75-finalerna på Solvalla i slutet av mars. Sen tar vi ett lopp i taget.

Slutligen, på frågan om de vill lyfta fram något ytterligare i vårt samtal, väljer de att återigen visa tacksamhet till familjen Kolgjini och dess betydelse för Tuva och familjen.

– Vi känner en sådan otrolig tacksamhet gentemot dem och allt de har gjort. Ludde har sagt att Tuvas berättelse är som en saga. Utan honom hade den aldrig varit möjlig, avslutar pappa Calle.

Publicerad:

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

ÄMNEN I ARTIKELN