Trav när det är som grymmast

TRAV

SM var svårt på förhand. Vi hade garderat rikligt.

Efteråt var allt så uppenbart.

Opal Viking var klasser bättre än övriga. Jorma Kontio finåkte till vinst och de andra såg löjligt bleka ut.

Det small direkt på Åby. I alla fall för min del. Från rygg på ledaren sa det pang när Finish First fick luckan och alla vi som singelstreckat omgångens största favorit Juvel Neo föll raklånga, det var knall och fall, det var trav när det är som grymmast.

Juvel Neo travade 12,5 sista 1300 meterna i spets men efter att pressats av utvändige Mr Shimmer (korkat upplägg, föll på eget grepp) hela sista rundan hade han inget att sätta emot över upploppet.

Jag vet inte var Finish First fick krafterna ifrån – för jag tycker att Juvel Neo var hur bra som helst. Jag vet inte hur man räknar ut sånt här.

Därifrån ska man inte vinna

V75-2 till sjuprocentaren Sembs Gregory och jag vet inte hur det gick till. Från femte inner i ett sprinterlopp där det hade gått 16,5 första 1000 ska det inte gå att vinna. Men det gjorde Olle Goop och Gregory ändå. Över Åbys långa upplopp small det och efter 9,5 sista 600 hann de dit på målfoto. Just då kändes det som om sju rätt skulle ge en miljard, typ.

Sto-SM till Norge och Tom Horpestad. Riva del Sole var läskigt överlägsen från spets, stack undan med 1.10 sista 800 och 1.09 sista 500 och de andra ska vi tala tyst om. Ett gäng trötta kärringar? Riva del Sole insats ger dock fem plus, så fin var hon. Det kanske var hon som gjorde att alla såg dåliga ut?

Ingen bluffseger här inte

Dagens stora stallskrik, Ultimo Håleryd, avgjorde V75-4 efter att ha avslutat 1.11,5 sista 800 från andra ytter. Fyråringen fick göra grovjobbet i tredjespår sista 700 och det var ingen bluffseger alls. Favoriten Sugarcane Nips galopperade i spets i första sväng och min känsla är att Flemming Jensen har hög ”träffprocent” när det gäller att bränna med favoriter på V75.

Tommy Karlstedt blåste till med Tornado Joe i Lärlings-SM. 700 kvar gick det undan från tredje ytter och redan mitt i sista sväng var loppet kört. Hans Adielssons sjuårige tysk var ruggigt bra och vann med 20-30 meter utan att pressas på 13,9.

Joggade hem segern

Arras joggade hem segern i V75-6. Snacket om att han inte skulle kunna svara ut Sundance Clover den första biten var bara blaj, Arras följde bilen och efter 12,5 första rundan hade Stefan Söderqvist massor att åka med. Däremot var det väldigt svamligt, hela tävlingsdagen, om skor eller inte – vi spelare gillar inte sånt. Klara besked, tack!

Svenskt Mästerskap, V75-7, blev en enda stor uppvisning av Opal Viking. Från tredje utvändigt vände han ut och på motståndet och sista 200 exploderade sexåringen förbi. Det var mäktigt att se, hur Kontio satt med pisken på axeln och att den guldfärgade huvan, extraväxlen, satt kvar på Opalens öron.

Nästan lika kul är det att se tränare Nisse Enqvist efteråt. Jag undrar om inte hans energi smittar av sig på hästarna?

Micke Nybrink