Sanningen svider – vi är på dekis …

Av: Micke Nybrink

Publicerad:
Uppdaterad:

Svenska travlandslaget som vi varit så stolta över.

Som tidigare möttes med respekt.

Numera: Ett landslag på dekis.

Tyvärr är det ordet (dekis) ganska nära sanningen. För det är inte särskilt kul att vara svensk trav­entusiast den här vintern. Det är liksom inget man stolt och rak i ryggen basunerar ut på en middagsbjudning bland vanligt folk. Nej, det mörkar man. Har man otur tar någon elaking ändå upp det. ”Men Micke, du håller ju på med trav. Vad säger du om svenskarnas insatser i Paris? Den där Malaj var ju helt chanslös, ha ha.”

Jäkligt gott vin

Visst skulle jag kunna hålla ett långt försvarstal då, förklara hur små marginaler det är i världseliten, att skillnaden mellan succé och fiasko är knappt mätbar, att Maharajah först var sjuk och sen galopperade. Att det är sånt som kan hända vem som helst. Och Raja Mirchi forcerade den uppumpade kusken likt en tjur mot ett rött skynke med – men det vara bara det att tjuren var lika stridslysten som Ferdinand och bara ville hem till Vomb och sitta under sin korkek och lukta på blommorna.

Men som den fegis jag är svarar jag i stället undfallande: ”Jo, vi fick jättemycket stryk, våra hästar duger inte mot de franska kanonerna. Jäkligt gott vin det här, är det möjligen från Piemonte?”

Nej, det har känts tufft. Jag kan inte minnas när vi haft så stora förhoppningar inför ett franskt vintermeeting. Ni kommer väl ihåg hur det lät innan allt började? Vårt landslag var bättre än någonsin och Ready Cash, äsch, han är ju inte lika bra längre.

Blå-, vit- och rödfärgad topp

Sanningen smärtar. Efter Prix d’Amerique och Prix de France i söndags är Europa-rankingen blå-, vit- och rödfärgad.

Trikoloren vajar stolt i topp:

1. Ready Cash är Europas bästa häst. När kusken, Franck Nivard, väntade med att brassa på för fullt var hans speed fantastisk. Synd att vi inte får se honom i Sverige. Det skulle verkligen vara häftigt – för ingen tror väl att han missgynnas av 1 000-metersbana?

2. Royal Dream är lika given tvåa och på hemmaplan skiljer det inte många centimeter mellan de två. Royal Dream springer med huvudet mellan benen och ser ut att beta lite ibland. Underbart att se en sådan naturtravare och som den travnörd jag är minns jag kallblodet Lanser med exakt samma stil. Var det på 1980-talet?

3. Commander Crowe måste det förstås vara. När de två stora inte visar minsta intresse att komma till Sverige kan ni räkna med att Fabrice Souloy tänker tvärtom. Han slipper ju eliten och kan roa sig med att banka svenskar och räkna kronor.

4. Har vi otur kvicknar Rapide Lebel till av bara farten. Som om det inte skulle vara nog.

5. Timoko, Main Wise As, Triode de Felliere, The Best Madrik, Tiego d’Etang …

Vad vi får hoppas på? Joke Face? Närå.

Veckans tips

1. 7 Albright

(Solvalla, V86-7)

Kanonbra i tre raka starter. Mosar allt? Idé.

2. 11 For Life

(Solvalla, V86-8)

Stark långspurt senast. Allt bättre. Passas.

3. 1 Engla Håleryd

(Solvalla, V86-3)

Bra fart, bättre än raden. Kan inte räknas bort.

Publicerad: