Våra bästa har fått nog

TRAV

Micke Nybrink om onsdagens V64

Slit och släp, ingen rast, ingen ro.

Det är inte lätt att vara unghäst.

Och så här i slutet av säsongen börjar det märkas.

Veckan som gick var flopparnas högtid.

Foto: Micke Nybrink

Våra unghästar, såväl tre- som fyraåringar, får sannerligen göra rätt för havren. Det börjas tidigt under året med uppmjukningslopp i februari, mars och april och sen brakar det loss på allvar: Kungapokalen och Drottningens i början av maj, korta och långa E3, Sprintermästaren, Stochampionatet, Derbyt, Kriteriet, Oaks och så avslutningsvis Breeders' Crown-finaler, det är snart dags för dem, det är de som är avslutningen. Nej, för resten, några stackare brukar ju jagas ut i BC-revanscher också. Heter de så? Jag minns inte. Kanske att det även finns E3-revanscher? Puh.

Det är inte lätt att hålla reda på alla unghästlopp som körs under ett år.

Frukten av det här tuffa schemat fick vi bevittna förra veckan.

Då visade några av våra bästa hästar att de börjar få nog.

Simb Chaplin var först

Simb Chaplin svek i Kriteriet och berättade för oss att även han är gjort av kött och blod.

Joy Ås sprang in i en vägg på Solvalla i ett kval till Europaderbyt och flera andra av de bättre fyraåringarna var inte alls bra samma kväll. Det var som om det ställde upp bara för att de skulle, inte för att de ville. Det syntes tydligt att formen var som bortblåst. De sprang motvilligt, håglöst.

Express Merett, Markku Nieminens treåring, var usel i ett större årgångslopp på V75 och jag kunde nästan honom höra honom uttala samma bevingade ord som boxaren Roberto Duran sluddrade till Sugar Ray Leonard under en match 1980, efter att ha fått mycket stryk i åtta ronder: "No mas", inte mer, nu räcker det..

På söndagen fortsatte unghästarna att svika. Orchidee d'Aunou gav upp sista biten som dunderfavorit i ett Breeders' Crown-lopp och Colombian Necktie, Derbyvinnaren, galopperade som klar i spets 400 meter från mål lite senare samma dag.

Värst av allt var det på något sätt att se Going Kronos förlora. Jag vet, Kolgjini tog en dubbel men jag satt ändå hemma och svor. Det normala vore förstås att Going lämnat fältet med 20 meter i sista sväng och Ludde hade vinkat till publiken hela upploppet ner.

Jag ville så gärna att han skulle hålla myten om sin osårbarhet vid liv. Nu fick vi se att även Going Kronos kan få stryk.

Jag hoppas att han och alla andra slitna kanoner får vila nu.

Veckans tips

Micke Nybrink