Shit, pommes frites – var ska det här sluta?

TRAV

Hästen sprang med huvudet under armen.

Gjorde allt för att dra fram någon annan.

Men B.B.S.Sugarlight är travets Abebe Bikila.

Barfota, svart och oslagbar.

Foto: Micke Nybrink

När de är så klara på förhand blir man alltid lite paranoid, jag blir det i alla fall. Det fanns ju inte förlust för B.B.S.Sugarlight

i Rättvik i går: spår ett bakom bilen, minst ett par klasser bättre än motståndet och fortsatt kanonform. Femåringen har faktiskt varit på topp i ett halvår nu.

Viss strulrisk med spår ett bakom bilen, vilket det också blev när starten gick. Sandrngham Hanover flög förbi och för en sekund var Peter Untersteiner och den norska stjärnan illa ute. Men det var som när man får ett myggbett, det stack till och gick över direkt när Peter styrde ut i andraspår och gasade till ledningen efter 1.08 ­första 500. Såja. Back on track.

I det läget vill jag ändå påstå att B.B.S.Sugarlight fortsatte dumspringa i onödigt högt tempo, 1.09 första 1 000 och så fort kutar bara hästar som vill förlora. ”Ja, han tävlade lite för mycket hela vägen i dag med halvstängt huvudlag”, sa Untersteiner i seger­defileringen efter att hästen satt banrekord med 1.09,9 på sprint. Shit, pommes frites.

Var det ska sluta vet vi ännu inte men att han är en häst för vilket Elitlopp som helst står klart. Lär han sig bra springa avslappnat klarar han troligen vilken distans som helst. Att han tävlar lika bra bakifrån har vi sett och det är en nog så viktig egenskap. Det ger kusken den handlingsfrihet som kan behövas när världseliten samlas bakom startbilens vingar. Men vilken löpare han är, norsken. Abebe Bikila som häst?

Peter Untersteiner vann (såklart) även V75-2 med Maximillian Trotter som ledde från start till mål.

Om jag hade en halvdan häst skulle jag skicka den till Peter, ge honom två månader och om inte pållen vinner (troligen på V75) blir jag uppriktigt förvånad.

Billig guldseger

Jag gillar Beer Summit, han är en jättefin racer, men spetssegern i guldloppet kan ha varit årets minst imponerande vinnare i den högsta klassen. ”Inte trött, han slappnade av”, sa kusken Ulf Ohlsson sedan On Track Piraten startgalopperat och Kadett C.D. tagit dödens sista rundan.

Att ta in ett tillägg på kort distans är svårt, att försöka plocka in dubbla är snudd på omöjligt. Tuffa duon Rokne Eld och Flex hade 40 meter fram till snabba Pave Loma i V75-5 och när Ulf Eriksson dessutom stack till ledningen med Pave Loma – ja, då var det kört. Hon eldade på och även om Rokne Eld gick fort från tredje ytter sista 600 fick han aldrig närkontakt.

Jansson, givetvis

Travmaskinen Curtsy Hanover fick en vettig resa i tredje ytter av Örjan Kihlström i V75-6 och avgjorde via tredjespår utan rygg sista halvvarvet. Hon var givetvis bra men såg ut att skygga för mållinjen den ­sista biten, vad det nu berodde på? 

Sa jag inte att det var svårt att plocka in 40 meter (dubbla tillägg)? Nahar gjorde ett fantomlopp i Sommartravets final men hann inte ikapp stallkompisen Poker Kronos som klev fram utanpå ledaren efter ett varv.

Vem som körde? Givetvis Torbjörn Jansson – sex vinster på tolv styrningar åt Bergh på slutet.

Micke Nybrink