V75

”Jag blev så nervös och trodde att jag skulle dö”

Elisabet och Tomas Worrsjö dagarna efter V75-succén – firade med pizza och cola: ”Så här glad har jag inte varit sedan 2011”

Av: 

Micke Korhonen

Elisabet och Tomas Worrsjö dagarna efter V75-succén.
Elisabet och Tomas Worrsjö dagarna efter V75-succén.

TRAV

Tomas Worrsjö och hustrun Elisabet tycktes vilja omfamna hela Norrland efter lördagens V75-vinst.

Deras egenuppfödda Amie Ness infriade favoritskapet och lyckades hålla undan på trötta ben.

– Jag blev så nervös innan loppet och trodde att jag skulle dö, säger Elisabet till Trav365.

Amatören Tomas Worrstjö och hans fru Elisabet fick i lördags se sin prinsessa Amie Ness, eller ”Ärtan” som de kallar henne, infria favoritskapet på V75.

Direkt efter mål visste jublet inga gränser och det var svårt att hålla tårarna tillbaka.

– Det var en sten som föll från bröstet på mig. Jag visste att hon var duktig och kände innerst inne att om någon ska springa förbi henne så måste de vara riktigt bra. Så här glad har jag inte varit sedan 2011. Det är få förunnat att vinna på V75 och har inget att göra med pengarna. Folk bryr sig ute i byarna och det har kommit grattis från hela Norrbotten, berättar Tomas för Trav365.

”Skräckblandad förtjusning”

Hans bättre hälft var givetvis också på plats och hennes glädje smittade nog av sig i stugorna runt om i landet.

Elisabeth, när var du så lycklig senast?

– Jag vete sjutton... Det är sådant jäkla lyckorus och som champagnebubblor i hela kroppen. En kakofoni av känslor där man både vill skratta och gråta. Jag önskar att alla fick uppleva detta någon gång i livet, säger Elisabet och fortsätter:

– Att kunna vinna på hemmaplan är extra stort. Man får så många kramar och det värmer att andra är lika glada som vi själva. Telefonen har gått varm. Jag har fått meddelanden och sms från människor som man annars inte pratar så mycket med. Att de tar sig tiden att skriva något värmer jättemycket.

Att vara förhandsfavorit på V75 var dock allt annat än roligt för tränaren som hade svårt att hålla nerverna i styr innan loppet.

– I början på 2000-talet hade jag ganska mycket framgångar med egna uppfödningar i större lopp, men det var när man var yngre. Då var jag inte alls lika nervös. Nu hade vi en ung häst, som var favorit och dessutom hemmaplan. Det var både radio och tidningar under veckan.

Elisabet flikar in:

– Tomas är inte van att sticka ut hakan som han nu hade gjort. För mig var det så mycket att man började tänka: ”Nu kan det bara gå åt helvete.” Jag var coollugn fram till fem minuter innan start. Då blev jag plötsligt så nervös att jag trodde jag skulle dö. Det är en skräckblandad förtjusning och jag tappade alla hämningar.

Firade med pizza och cola

Direkt efter loppet var de båda helt utpumpade, både fysiskt och psykiskt. Något större firande blev det därför inte.

– Vi var hemma vid ettiden och då var man helt slut. Vi tänkte ta oss en whisky men orkade helt enkelt inte. Dagen därpå skulle vi fira med god mat men det blev istället en pizza och cola, avslöjar Elisabet.

– Både jag och frun hade varit sängliggande hela veckan så det var inte den bästa uppladdningen. Nu har jag dock varit iväg och köpt en smörgåstårta, tillägger Tomas.

Festen får helt enkelt vänta några dagar och istället ska man slå på stort under midsommar, då både barn och barnbarn gör resan till Hemmingsmark.

Paret har sex hästar i stallet och detta var fjärde V75-segern under ett långt liv i travets tjänst. Senaste vinsten togs så långt tillbaka i tiden som 2011 då deras Ozzy Ness skrällvann – då, precis som i lördags, just på hemmabanan Boden.

– Det var några år sedan och nu äntligen dags att tvåla till dem igen. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa gång, säger Elisabet.

”Svårt att komma till skott”

Tomas byggde båtar och körde taxi en gång i tiden. Numera arbetar han dock som vaktmästare och hjälper ungdomar att komma ut i arbetslivet.

Han kom in i travet tack vare sin pappa Bo, numera 86 år ung och fortfarande pigg som en mört, som även han var framgångsrik inom travet på sin tid. Sonen var dock initialt mer intresserad av annat än hästar, och då framför allt sportdykning.

– Pappa hade dock en häst som hette Hunter och när den vann på V65 så väcktes mitt intresse. Under vinterhalvåret for jag hem men kunde inte ens sela på en häst. Efter en sväng i skogen blev det sedermera varje helg. Plötsligt blev jag otroligt intresserad.

Hustru Elisabet har en bakgrund inom hemtjänsten och sedan en tid tillbaka är hon anställd på Statistiska Centralbyrån, men något större inköp för lördagens vinstpengar är inte inplanerad, enligt henne.

– Det finns hål att stoppa dem i. Vi har ett eget litet paradis här hemma och behöver inte resa bort så mycket.

De båda fann varandra för drygt fyra decennier sedan och firade nyligen 35 år som gifta. Lördagens V75-seger blev således en riktigt bra försenad present.

– Åren går så fort... Hans föräldrar höll på med hästar och bodde en bit från oss. Kalix är ett litet ställe och om jag säger så här, vi hade ett stort intresse i varandra men det var lite svårt att komma till skott. Vi var lite försiktiga båda två. Till sist fick jag ordna en fest för att råda bot på det här. På den vägen är det, säger Elisabet och skrattar.

Det verkar vara en stilig karl du fångat in?

– Jag har gjort ett bra val eftersom vi fortfarande är tillsammans efter alla dessa år, dessutom har vi tre vuxna barn ihop.

Vann V75 – utan att vara som bäst

Amie Ness visade upp ett härligt krigarhjärta under lördagen och vann trots att hon tydligen inte var som allra bäst för dagen.

– Kusken sa efter loppet att det inte var samma häst nu som gången innan. Som tränare blir man otroligt stolt att hon kan vinna trots det, säger Tomas.

Elisabet utvecklar:

– Hon vill inte vara tvåa och tar ut sig fullständigt mentalt. I lördags hade hon sugit in jättemycket luft och blev därför dålig i magen. Efter mål var hon väldigt trött.

Vad betyder hästen för er?

– Hon är en otrolig pärla. Amies storasyster låg fel i magen och vi fick verkligen kämpa med att få ut henne. Tyvärr fick vi ta bort henne på grund att det var så mycket bekymmer. När sedan den här lilla svarta saken kom till världen var det en sådan lättnad då allt gick bra. Hon är vår drottning, säger Elisabet och får medhåll från gubben sin:

– Hon betyder jättemycket för mig. Amie är lite divaaktig och vet själv att hon är ganska bra. Man blir glad när man kör henne och lite extra fäst vid de som har det där lilla extra. Jag är dålig på att sätta ord på mina känslor...

”Erbjuden jättestora pengar”

Med en färsk V75-seger i bagaget kanske paret börjar spänna bågen ytterligare? Vi noterar att den orutinerade damen med sex starter innanför västen är anmäld till StoChampionatet. Om man sedan tar chansen eller inte står ännu skrivet i stjärnorna.

– Det är framför allt jag som har haft drömmar och fantasier. Nu ska hon dock få sig en liten paus på en månad. Vi ska ju ha en häst nästa år också, menar Elisabet.

Tomas vill varken säga bu eller bä när det gäller storloppet på Axevalla. Dessa långresor tvärs över landet sliter på djuren. Han vill skynda långsamt med sin guldklimp som ännu så länge tävlar med både skor och vanlig vagn. Här kan det finnas extraväxlar att plocka fram i framtiden.

Som majoritetsägare kan det mycket bli så att han vid något tillfälle får ett samtal från en intresserad spekulant. Att sälja Amie Ness verkar han dock inte vara så värst sugen på.

– Jag föder upp hästar för att jag tycker att detta är roligt. Hennes mamma tog också fem segrar på sina sex första starter och då blev jag erbjuden jättestora pengar. Men nej, jag sålde inte då. Det finns dessutom ett avelsvärde, avslutar Tomas.

Elisabet knyter ihop säcken:

– Har man hästar så håller man sig fräsch längre, avslutar hon.

Publisert:

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

V75

Hästar

Norrbotten

Trav