”Vi fick i alla fall spänning och raffel…”

TRAV

Första delsträckan av fyra klarades av.

Kanske inte världens bästa omgång.

Samtidigt – spelet V75 är fantastiskt.

Var inte 800 000 mycket bra betalt?

Ska man vara positiv så bjöds vi på spänning och raffel när V75 inleddes på Bergsåker. I alla fall. Loppet var på förhand det sämsta silverförsök som körts men det var mitt i eländet kul att titta på som spelare. Robert Bergh försvarade täten med B.B.S.­Mandarino och fick bestämma farten. Alla satt bra till och i stort sett inget hände, det blev strax under 1.18 första 1000. Exakt så här är det ofta i små fält. Det har vi lärt oss.

På sista långsidan drog Erik Adielsson och ”ospelade” Leo on Line upp spurten från femte ytter och det skulle visa sig att treprocentaren var den ende som kunde hota ledaren. Det blev knallhårt i mål och alla höll andan. Fan också. Torskade Bergh? Kan det vara så jäkligt. Nej, målfotot visade att spetshästen slunkit undan. Jag skrev ju det i fredags: ”Spets och slut för Bergh i ett litet fält”.

Snopen dunderfavorit

Omgångens största favorit Mellby Brunello fick stryk. Erik Adielsson skickade honom till ledningen men det gick undan, 1.10,8 första 500 och 1.14,7 första 1 000. Pulsen var knappast låg. I sista kurvan analyserade Adielsson situationen rätt, han plockade upp sin häst för att hålla Demo som satt i rygg fastlåst.

Det hjälpte länge. Men 150 kvar hade Jörgen Berglund backat loss Demo som kunde spurta förbi en snopen dunderfavorit.

Om han var sämre? Vet inte, det kostar att öppna hårt på vintern och motståndet var skarpare än tidigare.

Petri Salmelas startkanon Beebop Laday flög till ledningen i V75-3 och hade inga problem att hålla undan till lätt vinst. Robert Bergh klev fram i dödens med favoriten Trailing Edge och försökte knocka Beebop in i sista sväng. Det gick inte, Trailing Edge knäade 200 kvar. Men han försökte i alla fall.

Hästen höll tungan rätt i mun

Kapable med tidigare knepige Bear­hawaii fick en vilsam och, från sitt pissiga läge, maximal resa i V75-4 och tackade ­Erik Adielsson för assistansen när han spurtade till säker seger. Hästen tappade stilen sista biten in mot mål men höll tungan rätt i mun och enligt Erik Adielsson var det ingen större kris. ”Jag gjorde inget, hästen hjälpte sig själv”.

I ledningen såg Heart Lini segerfarlig ut i sista sväng men när Ulf Ohlsson släppte av var det tomt i tanken. Äsch, den trodde jag på ju.

Peaberry och Jennifer Tillman stack till front i V75-6 och sen var mer än halva loppet vunnet. När Jennifer kunde strypa farten till 1.16 första 1 000 var saken klar. Hästen sprintade undan på pigga ben och Tillman kostade på sig en sällsynt segergest när hon tog sin första V75-seger för året.

Nästa år vill vi se henne och andra tjejer oftare i V75:s vinnarcirkel, gubbväldet är vi less på.

Ultralum, kanonen med fyra raka, fick inte till det i V75-7. Det blev galopp direkt, tidigt avancemang och nästan lika tidig mjölksyra. I stället ledde Aaron Boko hela vägen för Daniel Olsson. Aaron var klart bra igen och jag har faktiskt svårt att se Ultralum plocka ner honom från dödens.

Nya tag på Solvalla i morgon kväll, V75 igen – andra delsträckan med Orecchietti.

Micke Nybrink