Våga och vinn – Adielssons egen melodi

TRAV

Jag var inne på det tidigt, att storfavoriten Bellman Töll var illa ute. Dumle Loss var hästen som skulle göra livet surt för honom. Med Erik Adielsson bakom sig och utan bakskor var Dumle grym.

Sen kan ju vissa travtränare fortsätta tjata om att skoryck är ointressanta och att vi som spelar inte fattar nåt. Dumle Loss var i alla fall bättre än någonsin och Erik Adielsson menade att han kunde ha kört hur som helst och ändå vunnit.

Nu nöjde sig Adielsson med att skicka fram honom utvändigt Bellman Töll tidigt och sen litade han på sin känsla, att han körde bästa hästen.

Storheten i Adielssons tuffa styrning är förstås modet. De flesta kuskar hade tvekat, de hade inte kastat sig över Bellman redan varvet kvar och pressat i 1.09,5-tempo. Om Erik inte vågat utmana är risken stor att Bellman Töll slunkit undan på speed, osynad.

– Fan vad kul! Vad heter den här sporten? showade tränare Joakim Wallin i vinnarcirkeln och många höll säkert med. Trav är roligt när det tävlas och körs för seger. Däremot är det rena döden när kuskarna enbart ägna sig åt att läsa oddstavlor och släppa till favoriterna.

Han förtjänar sina chanser

Adielsson hade en hyfsad dag på jobbat. Visst får han många chanser men det är ju också så att han förtjänar dem. Styrningen med Prince Valiant i V75-2 var lyckad. Han styrde hästen till ledningen, sänkte farten och sövde utvändige Roger Hornline och Örjan Kihlström. Sen fintade han till sig ett litet försprång 700 kvar och höll det in i mål. Roger Hornlines ben gick som trumpinnar via 1.10 sista 700 men vad hjälpte det.

Men Adielsson lyckades inte med allt. Breeze Brodde (V75-5) trodde jag på och där såg allt klart ut i sista sväng. Tyvärr lyckades han inte hålla fast treprocentaren Regent Royal i rygg och även om det inte var en jättebortkörning, är jag bergis på att Adielsson gärna skulle vilja backa bandet sista 300 – och plocka upp sin häst lite.

Vis av erfarenheten åkte han ut till nästa lopp och blåste till spets med grållen Majesty of Rock. Efter tuffa 13,5 första rundan tog Adiel det piano runt slutsvängen, här skulle det jävlar inte köras undan i onödan, och när Majesty of Rock nitade sista 50 blev det ännu en snöplig förlust. Sanningen är nog den att den gråe förlorar om han bara ges chansen?

Floppen: Favoriten i V75-4, Ricard, värmde så dåligt att man nästan började gråta. Ändå tilläts han starta och galoppen i sista sväng var ett under – att han kom så långt!

Micke Nybrink