Nybrink: ”Ingen annan klarar av det”

1 av 5 | Foto: AP TT / NTB SCANPIX
TRAV

Vem som är världens bästa häst fick vi svar på.

Ingen annan klarar av det som Readly Express gjorde, jag lovar.

Loppet blev rena mardrömmen men när vi vaknade hade han vunnit ändå.

Sen kan vi diskutera varför Bold Eagle inte vill vinna längre.

Jag tänker inte skriva att det var en sensationell seger – för sanningen ligger långt från det lättanvända påståendet. Istället konstaterar jag att den målmedvetna satsningen mot Prix d'Amerique gick hem, att precis allt stämde och att Readly Express får betraktas som världens just nu bästa häst.

Vilket förstås är en subjektiv åsikt, vi kan aldrig mäta vem som är den bästa travhästen i världen. Men vi kan istället fråga om någon annan hade kunnat göra samma sak? Vilken annan häst klarar av att bogsera fram Bold Eagle i 2500 meter och sedan kontra ut honom på speed över upploppet?

Vad tyst det blev. Sexårige Readly Express är ett fysiskt fenomen och vi följt honom hela vägen höjde inte ens på ögonbrynen. Just förmågan att vinna hårda slutstrider, att vägra förlora är något som varit hans signum ändå från debuten. Den egenskapen och dessutom med en motor som genast får mig att tänka på Maharajah, vår senaste vinnare av Prix d'Amerique (2014).

”Ingen annan häst gör om det”

I sitt livs sjätte start vann Readly Express Kriteriet på Solvalla. Han tjänar två miljoner på ett bräde när han dundrar in som vinnare i det största loppet får treåriga svenskfödda hästar. Vet inte om ni minns det men han vinner efter tredjespår fram utanpå ledaren, hårt tempo hela vägen och ändå kliver han förbi och ifrån. Det var absolut en av de värsta insatser vi sett av en treåring i Sverige.

Året efter (2016) siktar tränare Timo Nurmos på två Derbyn. Vinsten i det svenska blir överlägsen, två nya miljoner in och det går inte sämre i Europaderbyt i Paris, även om hästen där får en resa i spåren som borde släcka vinnargnistan i hans ögon för alltid. Men det som inte dödar, det fattar vi nu.

När han vinner en miljon i Jubileumspokalen på Solvalla i augusti förra året ser han inte alls bra ut. Ändå håller han undan på nytt världsrekord, 1.09,9 över full distans. Den gången tror jag att han springer på ren vilja, ingen annan häst gör om det.

”Nurmos är världsmästare i preparé”

Efter Solvallastarten har allt bara handlat om ett sak, Prix d'Amerique 2018. Vi brukar säga att fransmännen är överlägsna på att preparera för det här loppet men ju mer jag tänker på det: Timo Nurmos varvar dem i den grenen. Han är världsmästare i preparé. Det har vi sett så många gånger nu.

Förutom att den lågmälde finländaren är en jäkel på att träna sina hästar (ingen kör tuffare jobb) har han förmågan att bromsa tävlandet och pricka formtoppar som ingen annan. Is i magen, hellre en start för lite. Vi tränar istället.

Sen gällde det att välja kusk också. Jorma Kontio var förstås det naturliga valet, första tanken. Men när Nurmos nu hade fått fram en häst som på allvar, kunde hota Bold Eagle, de två senaste årens vinnare av Prix d'Amerique... då gällde det förstås att maximera allt.

Björn Goop har de senaste åren gjort Vincennes till sin hemmaplan, tävlat regelbundet, anpassat sig och satt sig i respekt. Det är han, Franck Nivard och Jean Michel Bazire som är de tvåbenta stjärnorna i Paris. Så egentligen var det ingen petning av Jorma Kontio. Det var istället ett självklart val. Kan man få Goop tar man Goop. Alla vill ha honom.

När det väl är dags för start i Prix d'Amerique ser det oförskämt bra ut. De två genrepen kan inte ha gått bättre, uppvärmningen visar allt väl och Björn Goop lyser av självförtroende. Lägg till att kretsen kring Bold Eagle verkar desperata och börjar greppa alla halmstrån. De MÅSTE få honom bättre. Det sista de gör är att sätta speglar (!) på hans uppdragbara skygglappar. För mig känns det som en panikåtgärd.

Enda stor kalabalik

Björn Goop kör sitt eget race. Starten blir en enda stor, åtta minuter lång, kalabalik där vi snabbt tappar räkningen på hur många gånger hästarna kallas tillbaka. Men Goop fortsätter med sin oerhört fräcka taktik där han knappt kör in till omstart, håller sig först i ledet och ser till att slippa det franska kaoset inne i startfållan.

När han placerar Readly Express som tvåa i andraspår borde det ha varit klart. Bättre än så går det väl inte att köra? Kanske inte, problem är att klistrad i rygg sitter världens snabbaste häst, Bold Eagle. Merde. Vi snackar om värsta tänkbara scenario. Goops körkonst känns plötsligt överglänst av Franck Nivards. Hans dröm har just gått i uppfyllelse. På läktaren står ägaren till Bold Eagle, Pierre Pilarski, och planerar en fyndig men ödmjuk tweet om tredje raka vinsten i världens tuffaste travlopp. Merci beaucoup. Och tränaren Sebastien Guarato är för en gång skull nöjd med Franck Nivard, bara han inte kör för tidigt igen, hinner han kanske tänka. Då dömer jag ut honom.

För så var det, Bold Eagle hade ju vunnit loppet. 300 meter från mål, när Readly Express drar fram Bold Eagle finns det nog ingen som tror något annat. När Bold Eagle tillåts spurta 50 meter senare väntar vi på explosionen. Men knallen är inte lika hög som vi vant oss vid. Speeden är kort, nästan patetisk för att vara Bold Eagle, och Readly Express gör som han brukar. Rusar på in i mål, vill vinna och gör det, de får heta vad de vill.

Det häftiga är inte själva Prix d'Amerique-vinsten i sig. Jag höjer som sagt inte på ögonbrynen. Det som svindlar är vart det ska ta vägen. Readly Express går inte att slå, om Timo Nurmos ringar in ett lopp i almanackan vet vi hur det slutar.

ARTIKELN HANDLAR OM