HÄRLIGA TAKTER

avMicke Nybrink

TRAV

Nybrink: De andra stackarna hade
fullt upp med att hänga med Creatine

Foto: Kanal75
Micke Nybrink om Hugo Åbergs Memorial

På något vis kändes det som Bo William Takters verk.

Den mytomspunne, östgötske trollkarlen svingade sitt spö.

Sönerna Jimmy och Johnny gjorde resten.

Jimmy plockade kuppartat av skorna på Creatine för första gången.

Johnny gjorde det som bara han kan, körde på ren känsla, lät det bara hända.

Sen stod de där igen, det hade gått 30 år sen sist.

1985 vann Johnny Takter Hugo Åbergs Memorial på Jägersro med vindsnabbe Matiné, tränad av pappa Bo William Takter. Johnny var 27 år och pappa Bo stod på toppen av sin lysande karriär. Tvåa i mål var sagohästen Legolas.

30 år senare står han där igen, i Jägersros vinnarcirkel. Nu är Johnny inne på sitt 57:e levnadsår och jag vill påstå att han är på topp, precis som hans far var gången innan.

”Cirkeln är sluten”

Ännu större blir förstås gårdagens vinst med Creatine när det är lillebror Jimmy som tränar den amerikanske stjärnan Creatine. Det syntes också på Johnny. I och för sig har han alltid karisma men

nu strålade han när han konstaterade att ”cirkeln är sluten, det här är skitkul, att brorsan tränar och att vi är hemma på Jägersro tillsammans.”

Nu började i och för sig historien om travfamiljen Takter på Mantorp där östgötarna med pappa Bo W i spetsen tog avstamp innan de flyttade till Skåne och Jägersro för att dominera under många år. Jimmy flyttade ganska tidigt till USA och blev en av de allra största där medan Johnny och pappa stannade hemma och skördade tillsammans. För er som inte har koll på vem Bo W Takter är kan jag berätta att han gjorde allt det som alla andra numera gör – allt sånt pysslade Bosse med för 30 år sedan. Han ryckte skor av hästarna, plockade av skydd och trimmade så det bara tjöt i grejerna.

Han var helt enkelt en föregångare som kallades för trollkarl av konkurrenter och publik. Alla häpnade vi när Takter hade ställt i ordning. Förvandlingsnummer efter förvandlingsnummer var hans vardag. Dessutom var han

en sång- och dansman, en stor artist som höll hov, showade och bjöd publiken på fest var han än visade sig.

Johnny Takter har aldrig riktigt varit sån, han är mer introvert och gillar lugn och ro. Får han sitta bakom en fin häst och filosofera är han nöjd. Med elegans och känsla kör han hästarna, inte med klockan och någon förutbestämd plan. ”Vi får se”, brukar han säga, ”jag vill bara få hästen att känna harmoni och kunna löpa på rätt sätt”. Så jobbar han.

Och det kan ha varit anledningen till att Creatine dundrade runt till lätt vinst på 1.09,7 i går. Johnny Takter hade som vanligt inte tänkt ett skvatt på hur han skulle göra. Loppet blev kraftigt försenat av att stallkamraten Maven fick fel på utrustningen minuten kvar till start och Creatine var en av flera hästar som hetsade upp sig. ”Mitt jobb var bara att hålla honom lugn, han har en tendens att bli stressad.”

Tillman var chanslös

När loppet äntligen kom i väg tiltade favoriten Royal Fighter och galopperade bort sig direkt för Jennifer Tillman. Han var ett offer för omständigheterna, kusken hade inte en chans. Även femårige Creatine var hetsig när starten gick och Johnny hade, som han själv uttrycker det, inget val: ” Jag kunde inte hålla honom, det var bara att släppa i väg.”

Vilket han gjorde. Norske storstjärnan B.B.S.Sugarlight hade oväntat fått ledningen på silverfat men när Creatine kom flygande långt ute i banan efter 200 meter var det bara för Peter Untersteiner bakom norsken att titta på och se sig passerad av ett monster. Ungefär så.

Sen var det egentligen aldrig spännande. Creatine inledde första 500 på 1.08 och varvade på 1.09. Högt tempo, visst, med det var hästen som drog på och vi såg också att de andra stackarna hade fullt upp med att hänga med. Jag har nog aldrig sett så bra hästar se så ansträngda ut. Även om farten är uppskruvad så brukar kuskarna sitta med sträckta tömmar; nu såg jag ingen som låg det minsta lilla bakåtlutad, alla jänkarvagnar till trots. Det smackades och viftades.    

Creatine mattades kanske en aning över upploppet men hästar av den här kalibern stannar inte. Han ångade på och skar mållinjen med god marginal till tvåan B.B.S.Sugarlight som inte kunde utmana det minsta lilla. 1.09,7 blev segertiden på ett Jägersro som bjöd på en för årstiden långsam bana, eller om det var den hårda vinden på sista långsidan som hästarna tvingades möta två gånger.

Jimmy Takter berättade efter uppvärmningen att han fått in hästen i träning i slutet av juni men att det här var första gången han satt bakom honom. ”Jag bor ju i USA och man kan säga att jag har telefontränat honom. Det är skötaren Tobias Gustafsson som gjort jobbet.”

Det flyttas för få hästar

Den svenska historien om Creatine började hos Robert Bergh. Förra året fick han den då fyraårige amerikanska hingsten i träning. Snacket kom i gång snabbt, det här var pållen som skulle fixa ännu en Elitloppsvinst åt Bergh. Robert var inte sen att hålla med, varje gång jag pratade med honom sa vi något om Creatine och det var i stort sett alltid Elitloppet som nämndes. Nu blev det inte så. Creatine hittade aldrig riktigt stilen hos Bergh. Jag ska inte spekulera i varför. Ibland behöver hästar mer tid på sig, andra gånger är det något som gör att de inte finner harmoni. Nästa gång är det åt andra hållet, Bergh får en häst som Takter inte fått till och gör något slags mirakel med den. Min åsikt är att det flyttas alldeles för få hästar i trav-Sverige.

Men den som vågar vinner. Och det kändes också rätt när familjen Takter stod på segerpodiet på Jägersro och lyssnade på den amerikanska nationalsången samtidigt som Stars and Stripes hissades. ”And the home of the brave.” Poetiskt, snudd på i alla fall.

ARTIKELN HANDLAR OM

Trav