Så funkar Vincennes

Trav365:s guide till Prix d´Amérique-banan

Foto: GRAFIK: PAUL WALLANDER
FOLKFEST Prix d’Amérique lockar 40 000 åskådare till den franska national-arenan Vincennes, som ligger i centrala Paris. Invigningen är mycket spektakulär.  
TRAV

I morgon avgörs världens största travlopp på Vincennes i Paris.

Över ett varv, 2 700 meter, ska svenskarna Conny Nobell och Super Light möta den franska eliten.

Den franska national-arenan liknar inte de platta svenska ”speedwayovalerna” över 1 000 meter.

Banan med den svarta kolstybben är sägenomspunnen, den är ett styrkeprov och har knäckt fysiken och psyket på många hästar.

Sportbladet med hjälp av travtränaren Anders Lindqvist, stationerad i Frankrike, guidar till Vincennes.

1.

Tarmen – tuffa tacklingar

I Prix d’Amerique är det 18 startande hästar på rad.

I loppet tillämpas ett voltsystem, som inte alls liknar det svenska.

Alla startande samlas i en fålla där det inte är någon organiserad volt.

Systemet innebär att det förekommer många tjuvknep, tuffa tacklingar och trängsel.

Hästarna blir jämfört med i Sverige ganska stillastående, vilket gynnar psykiskt stabila hästar.

Vid ett startkommando är det upp till var och en av ekipagen att få så bra position som möjligt.

2.

Första kurvan – positionskrig

Efter starten kör ekipagen rakt fram, till första sväng lutar det svagt uppåt.

Loppet körs medsols ett drygt varv på den 1 975 meter långa banan, totalt 2 700 meter.

Den svarta kolstybben runt banan är mycket skonsam för hästarna, underlaget är skört och krossas under hovarna, effekten blir stötdämpande.

Det gäller att inte hamna för långt efter, det är svårt att avancera runt det stora fältet.

När hästarna travat ett varv är kurvan lång in på upploppet.

3.

Nedförsbacken – högt tempo

Den relativt branta nedförsbacken är ett av Vincennes kännetecken.

Lutningen inbjuder ofta till högt tempo.

Det gäller ändå för kusken att hålla i sin häst för att aktionen inte ska skena i väg.

När ekipagen kommer in i backen för upploppet är det bara 200 meter till mål, vilket är kort i förhållande till banans längd.

Inför målgången släpper kuskarna naturligtvis i väg sina hästar så mycket som möjligt, men de får inte galoppera de sista 700 meterna.

4.

Andra kurvan – kraftansamling

Första kurvan på bortre kortsidan ser ungefär ut som på de svenska 1 000-metersovalerna.

På kortsidan är det en liten raksträcka innan en lite snävare kurva inför uppförsbacken.

Kurvorna på Vincennes är inte lika mycket doserade som till exempel på Solvalla, det behövs inte heller eftersom deras sträckning ser annorlunda ut.

5.

Uppförsbacken – utslagsgivande

På bortre långsidan svänger de tävlande in på den omtalade och respektingivande uppförsbacken.

Den elva meter höga stigningen är fysiskt och psykiskt påfrestande för många hästar, här har de knäckts och gått in i väggen – en del hästar lär sig aldrig klara backen.

Tredjespår är däremot inte så föraktat på Vincennes eftersom banan har så långa raksträckor, ekipagen kör mycket i bredd.

Mattias Karlsson