Amiralen mötte döden – och vann

Foto: KANAL75
TRAV

För ett år sedan chockade L'Amiral Mauzun en hel travvärld.

Men efter segern i Elitloppet slog ett virus till och travstjärnan pendlade mellan liv och död.

Mot alla odds är den franska valacken nu tillbaka.

– Det är ett mirakel, säger tränaren Jean-Philippe Ducher.

Det elaka viruset som drabbade L'Amiral Mauzun bara dagar efter den överraskande segern på Solvalla i fjol satte kroppens inre mekanism ur spel. Han kunde inte kissa och kroppen fylldes mer och mer av giftiga ämnen. Veterinärerna arbetade dag och natt för att försöka rädda hästen till livet.

Aldrig vek tränaren Jean-Philippe Ducher från hans sida.

- Att det skulle gå att rädda honom till livet var tveksamt. Men det är en kämpe, och han klarade det, säger tränaren och tittar på sin häst.

– Det var väldigt svårt att se det hela och inte kunna göra något. L'Amiral Mauzun betyder otroligt mycket, inte bara för mig, utan för sin ägare, min familj, ja hela min rörelse. Att han skulle komma tillbaka till travbanan var det ingen som trodde. Och besegra världseliten igen - ett mirakel.

Banrekord i Oslo

Det var förra söndagen som den nioåriga valacken gjorde det omöjliga. Oslo Grand Prix var tänkt att bli en defilering för fransmännens största elitloppshopp, Exploit Caf. Men kusken Jean-Michel Bazire fick se sig snuvad på segern och i stället se trikoloren hissas och höra Marseljäsen spelas för den häst han valt bort.

Att "Amiralen" på förhand ens blev inbjuden till Oslo Grand Prix var det många som ställde sig frågande till.

Men tränare Ducher visste var han hade sin ögonsten.

– Även om han inte vunnit i starterna innan visste jag att han var på rätt väg och trodde han kunde vara bland de tre. Men efter det andra värmningsheatet kände jag att han kunde vinna. Tony le Beller som kör honom nu i loppen skötte sitt jobb perfekt, men att han dessutom skulle slå banrekord, det trodde jag väl inte, erkänner Ducher med en blinkning.

Plastade hovar

Den sista uppladdningen inför Elitloppet sker i stillhet hemma på gården Domaine de Chardin utanför vattenstaden Vichy, 40 mil söder om Paris.

Det blir långa promenader två gånger om dagen, och däremellan får Amiralen ta igen sig i hagen med sin ponnykompis Matrosen. Under torsdagsmorgonen får han några lugna träningsintervaller innan resan till Solvalla påbörjas redan samma kväll.

– Amiralen kommer att övernatta i Bazire's stall på Grosbois innan flyget till Sverige lyfter på fredag morgon. Det är tur att Jean-Michel inte är en dålig förlorare, skrattar tränaren vidare innan han ger hovslagarna instruktioner om vad de skall göra med Amiralens hovar.

– Han tävlar bäst barfota och jag vill inte ta några risker, därför plastar vi alla fyra hovarna, så vi förhoppningsvis kan köra barfota i både försök och final.

”Min häst vinner"

Hästen är rutinerad och somnar nästan, allt medan tre personer snurrar kring hovarna i plastningsprocessen som innebär att man först värmer hoven med en blåslampa, sedan lackas ett lager under hoven med samma typ av plastfibrer som man lagar båtar med. Därefter rullas hovarna in i gladpack medan lacken stelnar, och till sist slår man fast en skyddande sko som ska ryckas av till loppet.

– Min häst vinner, säger tränaren gravallvarligt, men spricker upp i ett skratt och drömmer vidare.

– Olga du Biwetz kommer tvåa och Going Kronos, som jag verkligen gillar, slutar trea. Vi har gjort allt vi kan göra och åker till Solvalla bara för att njuta. Visst har jag en häst som kan vinna årets elitlopp, men L'Amiral Mauzun har inget kvar att bevisa. Han är redan ett mirakel.

Tony Ryttar