”Jag kände mig lite blyg”

TRAV

Travsportens två viktigaste minuter är över.

Årets roligaste helg likaså.

Dags att summera.

Foto: KANAL75
Åsa Elmroth

Exploit Caf i all ära, men den största hjälten av alla träffade vi före tävlingarna. Efter avslutat redaktionsmöte stötte vi på självaste Sören Nordin på Solvalla. Det kändes mäktigt och det var med stor vördnad Johan Edlund tog sig ett snack med honom. Själv stod jag tyst och lyssnade. Kände mig faktiskt lite blyg inför denna storhet.

Sören säger att hans syn är dålig men det märkes inte när han började råda oss om hur vi skulle göra TV. Han var alert och hade många åsikter, både om resultatskyltarnas utseende och om referenters uttal. Och så fick vi oss en åthutning när det gäller att vi ofta missar att berätta vem som tränar en vinnande häst. Det tar vi till oss, Mäster!

Svordomar

Före tävlingarna träffade jag också Kolgjinis söner Dante och Adrian. Adrian följer i pappas fotspår när det gäller hästintresset. Lille Dante däremot siktar på att bli fotbollsproffs. Namnet har han ju redan, Dante är helt i klass med Zlatan. Efter finalen kom samma duo gående på väg till pappas stall. Att äpplet inte faller långt ifrån päronträdet hördes på de skånska svordomarna som Adrian ogenerat spred omkring sig.

En annan som struntade i att vårda sitt språk var Giant Supermans skötare och Fredrik B Larssons sambo Karin Dahlman. Karin, som vanligtvis är en ljuvligt mjuk människa var skogstokig efter Bazires knuffande som slutade i galopp för hennes skötebarn.

– Är han klar i vinnarcirkeln? undrade hon surt.

– Jo, de segerdefilerar nu, svarade jag.

– Bra, för jag ska ta ett snack med den j-eln, konstaterade hon.

Då kikade en glansögd Fredrik ut från kontoret och vädjade: Karin, nej!

– Jodå, det ska jag visst det! kontrade Karin.

För Bazires skull hoppas jag att de tu aldrig möttes…

Walmann ångrade sig

Ytterligare en som kunde hålla sig för skratt var Roger Walmann. Efter att från bankanten ha bevittnat hur världsrekordhållarinnan skenat runt med Johan Untersteiner stod han efter loppet kvar och stirrade tomt framför sig då ekipaget till slut kommit - någorlunda - helskinnade av banan.

– Med facit i hand skulle jag ha strukit henne efter värmningen, men det är lätt att vara efterklok, sa han ångerfullt.

Sedan tillade han med viss stolthet i rösten: Det är tur att Johan är en hårding, det här kommer att härda honom ytterligare.

– När finalen går tar jag en öl på E-läktaren. Så sa Åke Svanstedt inför det lopp som sedan gav Finders Keepers en Elitloppsbiljett. Många trodde nog att han efter försöken kunde söka sig upp på läktaren. Men hästen ville annat och till och med Åke var överraskad över att han slog mer meriterade hästar och befann sig i final.

Svanstedt är kanske inte alltid den mest talföre av kuskar. Speciellt inte inför ett stort lopp. Men nu när han satt med Bazire, Verbeeck och Oullette i volten var han totalt avslappnad och glad. Nu njöt han bara av att få vara med, han hade allt att vinna och inget att förlora.

Han kunde förstås inte sätta fransoserna på plats men en final utan oberäknelige Svanstedt hade känts helt fel.

– Nu är han väl nästan en stjärna ändå, mös Svanstedt sedan Finders Keepers landat på 1.10,3.

Fest på Undici

Kvällen avslutades traditionsenligt på ett smockfullt och svettigt Undici inne i Stockholm. Kuskar, tränare, skötare, ägare och journalister pustar ut över några glas efter en intensiv helg. Det är högt i tak och Solvallas stab nådde nästan taket i sitt firande. Fantastiska publiksiffror och ett lyckat arrangemang i strålande sol är definitivt värt att celebrera.

Veckan efter travets julafton känns alltid lika tung. Alla har gett allt och efter den intensiva kärleksförklaringen till sporten är det svårt att motivera sig igen. Men ljuset och värmen har just anlänt och förhoppningsvis satte den gångna helgen ribban för resten av sommaren. Må sommaren innehålla samma värme, glädje, berusning och förälskelse som en Elitloppshelg gör. Och med tanke på hur det gick på spelet lär det bli mycket kärlek…

Åsa Elmroth